Tips om dhea

Cff! Otroligt intressant!

Ang. Levaxin. Jag fick det för tre år sedan (hade TSH 3,5 och ville bli gravid). Jag mådde efter kort tid jättebra och fick väldigt mycket mer ork och energi. Kattflickan, du borde kunna få fortsätta även efter graviditeten. Jag brukar bara be min läkare att förnya receptet och de ifrågasätter inte när man väl står på det.

Tuvalina! Så rätt du har! Jag har aldrig förstått varför man borde stänga inne, dölja eller t.o.m skämmas över sin oro, besvikelser och sorg, eller förhoppningar och glädje heller för den delen! Jag hoppas verkligen att det blir bra för er !

Hemulen - Jag blir nyfiken på vad de ändrade i ditt IVF-protokoll sedan du sagt att du tidigare har haft mild PCOS. Jag fick själv diagnosen av två olika läkare; en gång i 20-års åldern och sedan av en gyn som jag besökte under kanske 18 år. Jag hade alla symptom på mild PCOS men utan att vara överviktig (är liten och tunn, utan förhöjt testosteron), vilket gör att min nuvarande IVF-läkare i Danmark bara fnyser när jag säger att jag fram till nyligen fortfarande hade diagnosen. Så sent som för 3 år sen hade jag 18 antralfolliklar. Senast hade jag 13 och ett AMH på 0,7, så det går snabbt utför... Min svenska gyn säger att jag också har ett omvänt samband mellan FSH och LH, som är typiskt för PCOS, d.v.s. att LH är något högre än FSH. Men den gynekologen hjälper inte singlar, vilket jag är. Det jag undrar är vad som fortfarande finns kvar av min PCOS. Om det innebär bättre ägg är det ju bra men jag har upptäckt att jag oftast har en rätt trög follikelfas, d.v.s. lite längre och mycket kort lutealfas. Min 1:a IVF slutade i mens på ruvardag 10, och det är som niagrafallet.. kraftigare än en vanlig mens. Jag undrar om kort lutealfas kan bero på min tidigare PCOS och vad man kan göra. Jag tog Lutinus 3 ggr/dag men det gjorde ingen som helst skillnad.

Förlåt om jag kommer lite vid sidan av ämnet här! Men det känns som att det finns så mycket värdefull kunskap i denna tråd, som man ofta bara besitter om man har kommit upp i åldern lite (jag är 40) och försökt ett tag.

Tack Hemulen! Din "f.d" PCOS låter precis som min. Regelbundna cykler först efter 30 men fortfarande ganska långa, nu (10 år senare) är de 27-28 dagar. Jag började kolla mina ägglossningar för ca 2 år sen med billiga stickor men fick inget utslag på dem och trodde att jag inte ägglossade. I maj 2012 bytte jag till CL och glad gubbe-varianten och det är enbart seedan dess jag har kunnat märka att ÄL oftast sker lite senare och att de 14 dagar som alla ska ha efter ÄL inte allls stämmer på mig. Jag är rädd att inte ens det bästa embryo i värden ska hinna fästa. Och utifrån vad jag hittills upplevt, verkar min danska läkare inte direkt individanpassa behandlingarna.
Jag svarade nog rätt bra på hormonstimuleringen (9 ägg, 8 befruktade, 5 överlevde till dag 2) och kände mig t.o.m. lite överstimulerad, mycket svåra kramper efter ÄP och svullen överallt.
Nu är jag inställd på FET. Kanske ska passa på och ta lite Dhea ifall det blir en ny IVF om 2-3 månader igen.

Du skriver att du hade "svårt att mogna på äggen själv", - kan det bero på mild PCOS?

Tack för tipset CFF! Det är så paradoxalt allt detta för jag tror egentligen inte att vi är "poor responders" trots lågt AMH, för min del i alla fall, och lågt Dhea. Kanske är det bara åldern som ger dessa lite låga värden? Jag tror att jag svarade rel. bra på rel. låg stimulering (300ie Gonal f). men jag vet inte helt säkert. Jag tror att fler av de ägg som togs ut hade varit betjänta av att vara mer mogna vid ÄP, nu kunde jag bara använda hälften efter 2 dagar. Det "känns" ( i min helt ovetenskapliga föreställningsvärld) som att "segheten", "långsamheten" när det gäller att få äggen att mogna, hänger ihop med PCOS.
Föreställer mig att det inte är helt vanligt med lågt AMH och PCOS symptom.
Ska nog börja ta dhea nu, en låg dos och se. Det kan väl inte ställa till med något dåligt inför FET hoppas jag jag?

Jag vill också tacka dig CFF - ditt inlägg om att Dhea kan minska missfallsrisken  kändes som ett ljussken i Januarimörkret, det behövde många av oss som undrar och väntar och oroar oss. Hopp helt enkelt. Jag försöker också vända den här resan till ngt positivt; det är en sådan fascinerande värld detta med fertilitet, ibland ser jag bara möjligheter. Men ibland tar oron över. Jag önskar jag visste mer men det blir så svårt att ta reda på sådan info som de flesta läkare själva inte verkar vilja diskutera.

Germany och många andra - ni är sådana klippor! Det är så inspirerande att läsa om er resa, även då ni brottas med oro och rädlsa eller sorg!

Stor Kram!

Ang. männens syn på att läsa i forum och ventilera sina kännslor där; jag har undrat lite varför inga män skriver här om det. Men så hittade jag några trådar under "pappagrupper" här på FL. Kände mig lite som att jag inte hade behörighet att vara där men det var ändå ganska skönt att se att vissa män försöker bearbeta sina känslor inför IVF på forum, precis som vi kvinnor. Men inläggen var betydligt färre än de är här. Det verkar som att det saknas en kultur bland män att ventilera vad de känner, fr.a. i frågor som rör fertilitet och assisterad befruktning. Naturligtvis betyder detta inte med automatik att de flesta män inte ventilerar sina tankar någonstans, bara för att de inte är här. Men det känns som om det borde finnas många som våndas i tysthet ändå. Fler av dem som ändå skrev beskrev att de kände sig avskärmade under IVF-processen, då allt hände med kvinnornas kroppar, som de f.ö. beundrade väldigt mycket för deras styrka.
Vet egentligen inte varför jag bryr mig om detta, jag är ju singel just nu och kommer nog vara ett tag framöver ;) Dessutom har jag en manlig bekant som stöttar mig väldigt bra, och är helt öppen med vad han och hans fru fick gå igenom för att tillslut lyckas få sin älskade dotter.

Ang. LS så har tanken också föresvävat mig att det skulle kunna vara vem som helst egentligen. Men på något sätt tror jag att hon är ungefär den hon utger sig för att vara, även om det finns mycket osannolikt i inläggen. Just att svara i affekt och ovanligt hårt och ologiskt, tyder på att hon hade målat in sig i ett hörn och agerade i något sorts självförsvar. Jag hoppas att allt lugnar ner sig kring LS och att hon finner utrymme i sitt liv att möta sig själv, sina rädslor, sin smärta och sorg, så att hon kan fungera med sina medmänniskor och kunna verkligen ge av sig själv istället för att såra andra.

Älva - jag känner igen spänningen inför 1;a IVF'en! Jag gjorde min 1:a i December. Hela processen var väldigt intressant och min omgivning förstår ibland inte min entusiasm; ingreppet låter hemskt för många och jag blev ju inte gravid efter ET. Men för mig var det otroligt att veta att jag har ägg och att de faktiskt befruktades. Det har jag aldrig kunnat vara säker på tidigare.

Med ditt höga AMH borde få många ägg! Ska bli spännande att få följa hur det utvecklas. Se upp bara så du inte blir översimulerad, det är inte nödvändigtvis bra med allt för många ägg heller. Men du har fått en relativt låg dos verkar det som och det kommer säkert gå bra.

Älva - när du skriver dag 11 menar du cykeldag 11 eller 11:e dagen efter att du började stimulera? Om det är 11:e cykeldagen tror jag att det är liten risk att ÄP blir så tidigt. Kanske vill läkaren ha full kontroll och föredrar att ha er där så tidigt som möjligt? Jag antar att du går på ultraljud i Sverige? Ska din hemortsgyn göra det sista VUL'et för att bstämma när ÄP blir eller vill gyn i Tjeckien göra det?