Han vill "pröva något nytt"

Jag och min sambo har ett lite komplicerat sexliv. Han tror jag är supererfaren och är själv osäker åp sig själv, medan mitt självförtroende är i botten och jag är en riktig fegråtta om jag inte är riktigt pilsk dvs!
......................................................................................................................................
 Har alldeles för dåligt självförtroende för att slänga upp puppilura mitt på ljusa dagen på hans lunch till exempel... men i mörker kan jag nog gå med på vad som helst....

jo det  är skitjobbigt. vi kan ju inte läsa varandras tankar direkt..

Jag tänkte nog inte så mycket, kan ju inte hjälpa hur jag reagerade =) Kan inte göra något ogjort nu heller så.

Klart du kan hjälpa hur du reagerade, är du ett viljelöst våp som bara flyter med varenda känsla som råkar uppstå i din kropp?

Det absolut minsta du kan göra är att be om ursäkt.

Jag har testat andra saker med min kille som jag har nu ja. Har testat oralsex att både ge och få men gillar det INTE ALLS. Även andra ställningar har testats men gillar det INTE ALLS heller.

Men din kille verkade ju vilja ta upp att han inte var nöjd med sexet genom att säga att han ville prova något nytt.
Men du svarade genom att vara arg på honom.
Jag tror nog han hellre ljuger för dig och säger han är nöjd och nöjer sig med 2 ställningar än att du konstant ska bli arg för han frågar om ni inte kan prova något nytt.

Det är fortfarande inte mitt problem att han tar det som en spark i skrevet, han som är vuxen borde ju kunna styra sina känslor? Och nästa gång han säger något och han säger att han är nöjd så är det fasiken inte mitt problem!

Tyckte det bara var intressant att ni/du kommenterade att jag inte kunde styra mina känslor, men kommenterade ingenting om att min kille inte kunde det. Hmm... känns som om du ger olika "råd" beroende på om det är en kille eller tjej?

Jag skrev ett frågetecken efter den meningen om du inte uppmärksammade det. Men nu verkar det ju vara så att både jag och min partner styrs av våra känslor och då antar väl jag att det är rättvist?

Jag inser att du fått en del reaktioner som inte leder någonvart. Och med all rätt, vad är det för poäng i att någon annan säger åt dig vad du borde eller inte borde ställa upp på?

Därför vill jag skriva ett lite mer konstruktivt inlägg.

Du skrev tidigare att du är en känslomänniska, och detta var orsaken till din reaktion. Det har jag full förståelse för. I viss mening har du ju berättat att "Jag vill inte pröva något nytt, det intresserar mig inte" genom din reaktion utav ilska. Nu har inte jag någon insikt i hur du och din partner samtalar tillsammans, har du verbaliserat detta på ett annat sätt?

Jag menar bara att din sambo kan ju inte läsa dina tankar, och ifall han också är en "känslomänniska" (som vi ju alla är, vi har bara olika inställningar till att verbalisera eller reflektera över våra känslor) så finns det en chans att han drabbas av konfrontationsrädsla eller obehag inför att samtal med dig.

Om det nu är så att din partner, som han uttryckt, är nyfiken på att experimentera mer med sex och du inte är villig (åter, jag kritiserar inte din ovillighet) så är  det till bådas fördel att tala öppet om detta behov. Reflektera lite mer över detta med att vara som du säger "känslomänniska", i ditt fall ledde det till en reaktion som din partner inte vågade hantera. Det finns ju till exempel en "risk" att din partner vill utforska sin sexualitet på annat håll om inte du delar hans intresse. Kanske vore det den bästa lösningen, vad vet jag - men jag vill bara åter trycka på att dialog är det bästa sättet att lösa eventuellt känslomässiga problem...

Och jag tycker faktiskt att det är lite respektlöst, att han förväntas respektera din känslomässiga reaktion när du inte är förmögen att själv förklara eller tala kring den - du bidrar (han också) till att ni i er relation får mer avstånd mellan varandra. 

Läs om läs rätt, det var ett frågetecken efter den meningen av en anledning. Förstår du inte?