Måste jag ha kontakt med pappan och hans familj alls egentligen?

Hur ser det ut rent juridiskt? Står han som pappa för barnet och har ni skrivit under delad vårdnad?

Hans släkt/föräldrar osv har du inga som helst skyldigheter mot.
Du måste inte alls låta dem umgås med barnet osv. Däremot har barnet rätt att träffa sin pappa.
Men . Har han skrivit på faderskapet som pappa??? Har ni delad vårdnad eller har du ensam vårdnad?
har du ensam vårdnad så skulle jag tro att du kan prata med familjerådgivningen å vill han umgås med sitt barn så får han göra det ihop med någon myndighet och inte alls behöva göra det hemma hos dig.
Finns det risk för att pappan och hans familj kan ta med sig barnet föra bort det till sitt land? I så fall skulle jag akta mig VÄLDIGT för att låta dem träffa barnet. För det är grymt långa, kostsamma och svåra processer att få hem ett barn igen!   

Han står som pappa, jag har ensam vårdnad.
Han kommer ifrån ett europeiskt land, och jag har aldrig tänkt att det finns en risk för barnarov,

Mitt problem är ju egentligen "bara" sammarbete.
det finns inget regelbundet umgänge, ingen samhörighet, inget samarbete, ingen fundamental respekt och jag tror helt ärligt inte att den här kontakten gynnar barnet. De pratar som sagt inte ens samma språk.

 Det här kostar mig bara energi och jag tror nog att de kan ha kontakt sedan,
när hen lär sig engelska på högstadiet. 

Jag har pratat med Familjerätten, men de visste inte riktigt hur de kunde hjälpa mig eftersom att han inte bor i landet. Han kommer ju knappast att dyka upp på samarbetssamtal. Och när det gäller umgänge så träffas vi inte hemma hos mig, aldrig!

Sist när hans familj kom, inte pappan då alltså, han hade ju inte tid, då träffades vi på stan för promenad, i deras hotell lobby och på barnens hörn i biblioteket.  

Vill jättegärna höra vad ni tänker, och vet.
Har jag rätt att bara ignorera dem och "säga upp" kontakten genom att sluta svara på mail helt enkelt.
Kan jag vägra hans familj umgänge (inget jag egentligen vill för dotterns skulle, men somsagt, det är inte konstruktivt alls)
Kan han stämma mig på vårdnad om jag vägrar umgänge?

HUr hade du gjort? 

Visst kan han stämma dig på vårdnaden det kan man alltid men barnet är hos dig, har alltid varit hos dig så risken att han vinner är minimal.
Du har ensam vårdnad som det ser ut idag och han kan antagligen (skulle jag tro iaf) bara ändra det om han flyttade till sverige och hade ordnat för sig så han kan ha sitt barn. Men han kan inte göra så mycket så länge han bor utomlands.
Jag hade nog dessvärre inte heller litat på att han inte förr eller senare tar med sig barnet till sitt hemland.
har själv varit med om detta och står i konflikt om detta. I mitt fall är inte den andre föräldern utländsk utan svensk som helt plötsligt valde att flytta utomlands och har under en umgängesperiod behållt sitt barn i sitt nya land och vägrar låta oss träffa barnet igen (iaf som det ser ut nu).
Därför har jag nog talat om för pappan att eftersom han ändå inte visat mer intresse och han inte kan finnas här och ta hand om sitt barn så behöver han inte bemöda sig mer med att komma hit och hälsa på och bråka heller..

Han familj kan du definitift neka att träffa.. Vill de träffa sitt barnbarn får de göra det under den tiden pappan har sitt umgänge med barnet och eftersom han inte har något umgänge så får de helt enkelt finna sig i det.
DE kan inte göra ett dugg åt det.       

Jag är somsagt inte rädd för barnarov, situationen har aldrig känns farlig på det sättet,

problemet är ju relationerna mellan oss vuxna..

Hur gör folk, hade ni vägrat farföräldrarna umgänge?
Kan jag "förbjuda" pappan att komma nu i april,

Hur hade ni gjort?

Jag vill inte förstöra för mitt barn, men jag orkar inte med de här människorna längre.
De förpestar mitt liv på så många olika sätt.  

Puff.

Du kan inte förbjuda pappan att träffa sitt barn, allrahelst inte eftersom han meddelat i god tid innan. Det du däremot kan vägra är att andra än pappan träffar barnet då han själv saknar band till barnet och det är viktigare att pappan och barnet får all tid för sig själva utan andra inblandade.
Hade pappan haft ett fungerande umgänge (regelbundet) och barnet haft en känslomässig relation med honom så hade han kunnat ta med flickvännen för att lära känna barnet, men inte som det ser ut idag då han själv är mer eller mindre en främling.
Vad det gäller dom anhöriga så har du inga som helst förpliktelser, barnet har inga känslomässiga anknytningar till dessa och pratar inte ens samma språk så deras umgänge med barnbarnet får ske när pappan någon gång i framtiden kanske upptar någon form av umgänge.

Det du skriver är i stort sätt identiskt med hur jag resonerar, men jag vet ju samtidigt att han och familjen hade blivit så otroligt arga om jag vägrade familjen umgänge, och det faktum att jag hittils inte tillåtit den nya flickvännen/frun att vara med har skapat en sån otroligt stor motsättning att jag känner mig helt orkelös efter "konflikten". De kunde bara inte se att pappan skulle vara själv med barnet först, utan jag skulle helt enkelt acceptera att han skulle göra som han ville och ja, det fanns ingen diskussion, bara "jag vill, jag ska"

Jag måste också förtydliga, Pappan och barnet pratar inte heller samma språk. Det var dessutom inte han, utan hans pappa som sade att de skulle komma nångång i april. Inget är bestämt ännu när det gäller datum, så att det är ju hela tiden på deras vilkor.

Jag har inget emot att de ser hen på ren princip, jag menar, de dyker upp, går med vagnen, fikar och sticker igen. Det är bara det att jag tänker lite mer långsiktigt, och vad ger dettta barnet om ett år eller två. Speciellt när jag blir helt utrfryst ur sammanhanget. Hur kommer det påverka barnet? 

Jag önskar att pappan kunde ha eget umgänge med barnet, utan mig och att jag inte behövde bry mig om att träffa dem alls, men jag kan ju inte lämna en ettåring hos främlingar i ett annat land. Det går ju inte. 

Och somsagt, om jag skriver att pappan är välkommen och ingen annan, då kommer ta de ta fyr i helvete. Det kommer antagligen att sluta med att pappan inte träffar barnet igen, och då är det ju på mitt samvete. En sån otroligt trist och svår sits!