• grundv­atten
    Äldre 21 Mar 20:31
    15797 visningar
    5 svar
    5
    15797

    Flickvän blev gravid, utan att vi planera. 18år(!)

    Jag å min sambo har vart ihop 1år 7månader, nu "råkade" hon bli gravid, utan att vi planera.
    Efter många om och men så kommer jag inte till ett slut ordentligt.

    Av fyra test har tre visat POSITIVT. jag tror att de finns inget man kan göra. Hon vill inte göra abort, VARFÖR de vet jag inte. Men hon vill inte helt enkelt.

    Men Grejen är att jag är BARA 18 ÅR, dessutom "NYSS" FYLLDA 18!

    Vi har snackat, och kommit överens om att antingen är det vi tre eller bara hon och barnet.

    De finns inget att jag finns där varannan vecka då och då utan de blir vi eller inget.

    Hon säger att jag har fri kort att antingen väljer jag att va med ungen eller inte, väljer jag inte så kommer hon låta mig umgås med ungen.

    Jag vet inte vad fan jag vill själv innerst inne, som sagt hade jag vart 22 så hade jag kunnat accepera detta lättare, jag är bara 18, inte ens gått på 10 krogrundor ännu.

    Jag KAN inte ändra mitt sett att tänka på att ungen blir ett hinder.

    Mina ord är helt värdelösa mot henne hon har bestämt sig så jag har några månader på mig att tänka på HUR jag vill göra, vara med henne eller inte.

    Men bara för jag väljer bort dom så försvinner dom inte, jag kommer ALLTID vara vetandes att en unge kommer finnas där ute som är MIN biologiskt.

    Detta är en förj*vligt svår situation...

    Finns de någon 18-åring här som har fått en unge och fått allt gå som de ska?

    Jag kan bara säga så här att:
    Ekonomin är dålig, båda våra familjer, våran EGEN ekonomi, hon är sambo med mig, och jag bor med mina föräldrar, mamma är cancer sjuk och blir värre, en unge hit kommer inte för de första få plats, mamma orkar absolut inga "onödiga" tyngder, pappa säger att mitt liv tar stopp här (som jag också själv känner).

    Hon fick nu "erbjudande" att hon har plats hos sin syster etc. så hennes minsta abort tanke försvann då.

    Vårat förhållande har vart de mest perfekta av mååånga som vi sett och hört, jag vill inte förlora HENNE, men hon är beredd på att förlora mig för ungen.

    jag vet inte hur jag ska ta ut mig ur denna situation så alla blir glada, jag har inga vänner som fått barn som jag kan snacka me om hur de hade det.

    jag vet att gör jag slut med henne kommer inte hennes familj acceptera mig efter de, de är garanterat i alla fall.

    jag har inte ens jobbat en enda dag i mitt liv ännu, inte ens sommarjobbat, lever på resterna från CSN pengarna som blir över efter vi köpt maten.

    jag har alltid sagt till mig själv, få klart skolan, söka jobb, kommer inte jobben, gå högskola, få fast anställning, spara 4-5 löner (När jag fortf. bor hemma förutsatt), sen på 6e börja leva livet som planerat och spara mer till resor och upplevelser, ha en ekonomi att falla tillbaka på om något skulle inträffa.

    Inget av detta här över skulle gå i min mening, inte så som jag vill. de KAN gå med en unge, men resorna blir långt ifrån desamma, mina sparningar kommer inte gå som planerat.

    hur ska Högskola + Deltidsjobb gå?
    Detta låter själviskt men: Hur mycket får _JAG_ utav att jobba Deltid och gå Högskola, jag har planerat att köpa dyrare Hemmabio system och sådant när man äntligen har "egen lya", jag kommer inte kunna inverstera sådant förrän jag är 50+ å lyckats ÄNTLIGEN få någorlunda ekonomi efter flera års slit att ungen klarar sig själv och vuxit ur sin ålder att ha sin egen ekonomi...

    Nej Tack!

    men innerst inne vill jag inte säga upp kontakten med min älskling, EFTERSOM jag vill INTE att min BIOLOGISKA SON ska gå runt utan farsa, jag vill va med i uppväxten, de jobbiga blir att veta att jag kanske ser min unge på stan men H*N kommer inte veta att jag är farsan, om jag och min flickvän kommer överens att jag antingen är MED h*n sen den var LITEN eller aldrig.

    Hoppas någon orkar läsa genom denna text, säga hur MAN kan göra, nämn inte Psykologer och Kuratorer hit och dit, kurator finns i skolan, MVP ska vi gå till strax. 

  • Svar på tråden Flickvän blev gravid, utan att vi planera. 18år(!)
  • Äldre 22 Mar 00:28
    #1

    Det är en jävligt svår situation och jag har också vart i den. Jag var för ung, hade inga pengar, ingen bostad, saknade både utbildning och jobb.. allt var fucked up! Ett barn passade inte in i mitt liv. Men vet du vad mannen? Det finns inget att göra åt det!  Din brud bestämt sig för att behålla barnet, du ska bli pappa vare sig du vill eller inte. Och du vet att det enda rätta för dig att göra är att ställa upp på din flickvän och finnas för barnet.

    Jag såg också framför mig allt som skulle gå åt helvete, alla uppoffringar, omprioriteringar, allt jag skulle missa och aldrig få uppleva. Kände typ att livet var kört innan det knappt hann börja. Byebye ungdomsliv och hejhej vuxentråk!

    Men att bli pappa var inte alls som jag förvänta mig. Jag är sjukt stolt och tacksam över min dotter. Klart som fan det är kämpigt många gånger och märks ibland att man inte riktigt haft förutsättningarna. Men det löser sig. Det måste göra det. Man hittar sätt att ta sig förbi hinder.


    grundvatten skrev 2012-03-21 20:31:17 följande:
    Vi har snackat, och kommit överens om att antingen är det vi tre eller bara hon och barnet.
    De finns inget att jag finns där varannan vecka då och då utan de blir vi eller inget.
    Nejnejnej! Snacka om det, men det finns ingen anledning att redan nu bestämma hur er familjesituation ska se ut. Det kommer hända mycket framöver, graviditeten kommer påverka er och ändra inställningar inför allt det här.
  • grundv­atten
    Äldre 22 Mar 12:08
    #2
    Ant3 skrev 2012-03-22 00:28:22 följande:
    Det är en jävligt svår situation och jag har också vart i den. Jag var för ung, hade inga pengar, ingen bostad, saknade både utbildning och jobb.. allt var fucked up! Ett barn passade inte in i mitt liv. Men vet du vad mannen? Det finns inget att göra åt det!  Din brud bestämt sig för att behålla barnet, du ska bli pappa vare sig du vill eller inte. Och du vet att det enda rätta för dig att göra är att ställa upp på din flickvän och finnas för barnet.

    Jag såg också framför mig allt som skulle gå åt helvete, alla uppoffringar, omprioriteringar, allt jag skulle missa och aldrig få uppleva. Kände typ att livet var kört innan det knappt hann börja. Byebye ungdomsliv och hejhej vuxentråk!

    Men att bli pappa var inte alls som jag förvänta mig. Jag är sjukt stolt och tacksam över min dotter. Klart som fan det är kämpigt många gånger och märks ibland att man inte riktigt haft förutsättningarna. Men det löser sig. Det måste göra det. Man hittar sätt att ta sig förbi hinder.

    Nejnejnej! Snacka om det, men det finns ingen anledning att redan nu bestämma hur er familjesituation ska se ut. Det kommer hända mycket framöver, graviditeten kommer påverka er och ändra inställningar inför allt det här.
    Hur gammal var du då, du är 22 nu?
    jag har sagt till henne att hade jag bara vart... 3-4 år äldre hade det räckt att jag hade kunnat acceptera situationen..?
    de är synd (tycker jag) att detta hände.
    Var bodde ni första tiden? hur bor ni nu?

    de finns ett stort skäl att jag skulle vilja finnas där för barnet, det är att jag vill att min unge ska ha en pappa, blir lättare för flickvännen att kunna hantera alla situationer.

    Grejen är att pappa & mamma låter inte mig stanna med en unge här i detta hem. pappa sa att inom någon månad bara så ska jag söka lägenhet om jag vill behålla ungen för han orkar inte med ett barn som ska skrika natten. han har ingenstans att ta vägen (pappa då) och de är långt kvar tills pension.
    mamma är 50/50 angående detta, hon säger att jag ska ta spela in en roll, som pappa till barnet, medan närmaste vännerna och pappa säger att säga upp kontakten...

    jävla svårt alltså blir gråtfärdig när jag skriver detta. 
  • Äldre 22 Mar 23:15
    #3

    Svarade i PM =)

  • Sprak
    Äldre 25 Mar 00:29
    #4

    Uppenbarligen älskar du henne, och jag tvivlar inte på att du kommer älska ditt barn. Du verkar redan ha bestämt dig att ditt framtida barn inte ska växa upp utan pappa också. Så antingen väljer du att leva resten av ditt liv och känna att du missade din största kärlek, samt ditt barn. Eller att du helt enkelt får klara dig utan de här party-åren 18-25 med krogrundor och hemmabio.
    Jag tror du kommer vinna på att satsa på en riktig familj, än att lattja med polarna i ett par år till.

    Ekonomi och bostad är lite knepigare kanske. Men du är 18, då borde inte ha några större problem att få jobb, eller plugga högskoleutbildning heller. Jag tror ni kommer att klara det här tillsammans.

    Jag själv är 22 och ska snart bli pappa. Jag och min flickvän pluggar på universitet och lever på CSN i stort sett. Vi klarar oss bra på de pengarna. Sen kommer du ju tjäna in pengar du annars hade lagt på öl och sånt.

    Lycka till. Hoppas du gör rätt val :)

  • Äldre 9 Sep 23:59
    #5

    okej, jag är 19 nu blev farsa 3 dagar innan min 18 års dag, så med ena handen på den heliga skriften kan jag säga att jag förstår alla dina mentala fejder du har. Min tjej sa som din, antingen eller liksom. Men jag ställde upp så klart. Och min dotter är det mest underbara, om jag mår riktigt piss någon dag så får hon mig att le genom att bara vara, liten o söt.

    Älskar du henne, så kör på. Sen kan man ju tyvärr aldrig veta vad framtiden vill sig. Jag önskar lycka till, och är inte inne här så ofta men du får gärna skriva till mig om  du vill. Good luck bro

Svar på tråden Flickvän blev gravid, utan att vi planera. 18år(!)