Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

Av nån anledning döms mammor som flyttar mycket mycket hårdare än pappor som flyttar. Själv flyttade jag med mamma som 7-åring långt ifrån pappa, och det har gått bra. Ser ingen skillnad om det varit mamma som flyttat och jag stannat med pappa, det är ju val som görs, och sen får man anpassa sig och ändra vartefter hur det funkar eller inte funkar.

Hur ofta skulle du kunna träffa dottern?

Samma erfarenhet här. Anonym - usch vet inte vad hon pratar om.

Det har förklarats tidigare i tråden.

Det finns en skala mellan Perfekt och Dålig, där "icke adekvat" ligger nära dålig som jaq tolkar dig. Alla klarar inte av att vara Perfekta, men då räcker det ofta med att vara Helt Ok, eller Tillräckligt Bra. Bra för dig om du alltid kan vara Perfekt, en hel del av oss andra inser att vi inte alltid i alla situationer klarar det, och gör vad som kan vara helt ok och tillräckligt bra för våra barn i den situation vi befinner oss i.

Vill du skicka soc på alla "icke adekvata" föräldrar som inte bor heltid med sina barn?

Jag gjorde det. Icke-adekvata föräldrar ska ju anmälas på löpande band idag - jag undrade bara om du skulle vilja anmäla.

Så om mamman mot pappans vilja flyttar med barnet ett stort fysiskt avstånd, blir pappan klassad att utöva ett dåligt föräldrarskap enligt dig...?

Det är bara vid gemensam vårdnad man inte "får" flytta utan den andres medgivande. Många har inte gemensam, fast de kanske bor ihop.

Visst har fadern inte gjort valet, men han hamnar ju i samma situation, och hur han därifrån kan agera eller inte agera som förälder blir ju exakt likadant i praktiken.

Så en "bra förälder" ska alltsa flytta efter, fast det kan betyda inget jobb på ganska lång tid, fixa ny bostad utan att ha jobb, kanske måsta sälja den gamla bostaden samtidigt, etc. Stora krav för att vara en "bra förälder" må jag säga.