Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

När min son var tre år flyttade jag till en stor stad, och sonen bodde varannan månad hos mig, varannan hos sin pappa. Detta fungerade bra! Men när det var dags för skolan var vi tvungna att bestämma vart han skulle bo.
Jag gick med på att låta honom bo hos sin pappa, mycket för tryggheten i en liten stad, närhet till sin mormor etc etc. Men jag sa till hans pappa att detta var tillfälligt, och att vi skulle ta upp frågan igen.
Mitt livs största misstag. Varför lita på en man som jag en gång valt att lämna just för att han var oärlig!!?? Hans svar - vänd dig till tingsrätten!

Jag vill inget hellre än att sonen ska bo hos mig, men har inte velat dra upp honom från det livet han har nu. Kan inte göra så mot honom.
Jag har under flera års tid åkt till honom en gång i månaden, gett honom mobil så att vi kan prata varje dag.

Jag har ofta blivit dömd av samhället, men jag vet hur mycket jag älskar min son och att jag skulle dö för honom - därför kan folk säga vad de vill. Det är bara de som inte vet vad de pratar om!

Men tänk efter ordentligt innan du flyttar. Se till att använda familjerätten INNAN, så att pappan inte kan köra över dig i framtiden. Se över dina rättigheter! Det gjorde inte jag och ångrar mig fruktansvärt mycket!

Lycka till!

Anonym (Usch.) skrev 2012-03-23 11:16:40 följande:

Vatrför skulle sonen bo hos pappan tillfälligt? Ni bestämde att han skulle bo där och börja skola där, och sedan en dag så skulle du bara på eget bevåg bestämma dig för att rycka upp ungen? Pappan kanske behövde vara oärlig för att tillförsäkra sig om att barnen skulle få en stabil tillvaro. Helt sjukt förövrigt att ha varannanmånadsboende för en treåring. En månad borta från en förälder i sträck.....Så jävla vansinnigt....herregud. Det hade nog inte hjälpt så hemsk mycket om du vänt dig till tingsrätten, då de ska se till barnets behov före mammans eller pappans. Om barnet hade en bra stabil tillvaro hos en pappa som inte var olämplig hade de ändå inte beslutat att rycka upp ungen från det, för att det passade din näbb just den månaden att vilja ha tillbaks barnet. Bara det faktum att du aldrig ändå kämpade för ditt barn visar ju på att intresset från din sida knappast var särskilt stort ändå.

Som sagt, folk kan säga vad de vill.

Du får tycka att du är världens bästa förälder och jag världens sämsta. Ska inte ta det ifrån dig eftersom det verkar vara så viktigt för dig att visa vilken bra människa du är.

Jag älskar människor som sitter och trycker ner på andra för att få sig själva att må lite bättre.
Hoppas att mitt inlägg fick dig att må lite bättre!
Ha en skön solig fredag!

Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

INNEHÅLL