Två döttrar och en son skrev 2012-03-23 11:00:09 följande:
Det blir i regel en kamp JO om man ammat mycket upp till ettårsåldern, om barnet inte själv visar tendenser att tappa intresset. Jag är verkligen inte okunnig. Är du avundsjuk eller? Typiskt kvinnligt oschysst beteende när någon klarar något som man själv inte gör.... Ja, kasta skit på mig visst...

bryr mig inte. Vet att många funkar så så det förändrar inget. Det är sanningen.
Du frågade hur andra gör som nattammar så länge barnet VILL - jag svarade hur JAG gör.
Det är NATURLIGT för små barn att amma på natten. Många gör det automatiskt, andra gör inte det.
Men så småningom så försvinner det av sig självt. Och det är betydligt enklare och mindre smärtsamt att försöka avvänja en 3-åring än en 1-åring. Varför ska vi då anse det nödvändigt att sluta om vi inte behöver?
Men vill du inte amma på natten så gör inte det då!
JAG gör det och jag tycker att jag gör rätt.
Nej det blir inte "i regel" en kamp om man är lyhörd för barnet, vilket inte nödvändigtvis innebär att man stoppar dit bröstet vid minsta knyst. Även om det är helt ok att göra det om man vill. Ingen jag vet inom AP som slutat amma har haft en kamp om det. Många slutar nattamma betydligt tidigare än 1 år, och är
ändå lyhörda. Avundsjuk!? Herregud vad löjligt... nej men du verkar snarare vara det på oss som slutat... du påstår indirekt att jag har haft en kamp och tvingat mina barn mot sin vilja, och vägrar se att man kan sluta amma helt utan kamp, helt utan tvång och helt utan gråtande efter bröstet vilket är vad jag förmedlat till TS. Men om man inte ens
försöker så händer det naturligtvis inte.
Förövrigt har
jag inte frågat något, det var TS som gjorde det... varför pratar du med
mig om avvänjning?! Du verkar ju blanda ihop mig med en massa annat folk. Jag förstår knappt hälften av det du skriver.