En tredje prematur?
Jag har en son född 2009 som kom i vecka 36+2. Något tillväxthämmad med sina 2,6 kilo. Han föddes med omogna lungor och drabbades av (I)RDS och fick ligga på neo med c-pap, sond, gulsot osv ett tag. Allt gick bra i slutändan men det var förstås inte en rolig upplevelse. Speciellt inte som att han därtill föddes med en missbildning och med hål i hjärtat, som dock efter ett år växte bort. Förlossningen satte igång spontant med vattenavgång, jag hade mått hyfsat under graviditeten men ganska mycket sammandragningar.
I januari 2011 föddes vår dotter i vecka 35+6. Ännu mer sammandragningar den här graviditeten, förlossningen satte först igång i vecka 35+2 men avstannade precis efter att de beslutat om snitt samma kväll. Hon låg i säte, därav snittet som inte var min vilja eller önskan. Några dagar senare kom värkarna allts igång igen och det gick snabbt, det blev en snitt och hon kom ut. Vägde 3,1 kg så hon var stor för sin vecka och mådde _mycket_ bättre än sin bror. Men förstås, det märktes ju att hon var prematur. Hon gick ned mycket i vikt i början, var väldigt infektionskänslig, drabbades av andningsuppehåll mm.
Den andra graviditeten var inte helt okej även om jag mest mådde bra, hade en blödning i vecka 29 bl.a. och jag var väldigt psykiskt stressad. Hade ångest jämt och drömde mardrömmar att förlossning skulle sätta igång tidigt från vecka 20 då sammandragningar först kom. Mätte livmodertappen vid ett tillfälle men då var den ej påverkad, detta var dock i vecka 26 ungefär.
Det jag funderar på nu, som jag vet att ingen kan ge ett säkert svar på men kanske kan jag få lite reflektioner, är hur en tredje graviditet skulle bli. Med tvåan sa de (BM och läkare) att det fanns INGET som sa att det skulle bli prematurt igen. Efter att hon också kommit tidigt sa alla tvärtom, att allt talar för att nästa bebis inte heller blir fullgången. Vi har haft tur, våra barn mår bra nu och allt slutade ändå lyckligt. Men jag är redan nu orolig för hur det skulle bli. Tänk om det blir ännu mer för tidigt? Jag tror inte vi ska ha fler än tre barn och jag skulle så himla gärna, om det är möjligt, få en fullgången bebis och få en normal första tid efter förlossningen, utan skräck och oro och besök på sjukhuset i tid och otid. Tror ni man kan få bli sjukskriven i slutet i förebyggande syfte?
Jag gick i samtal hos en läkare på typ Auroramottagning på sjukhuset nu med tvåan, det var väldigt hjälpsam men vi utgick lite grann från att det skulle gå bra, dvs ej bli prematurt. Nu känns det som att förutsättningar för en trea är att det blir prematurt och att frågan bara är hur tidigt? Hur ska jag hantera den tanken?
Som sagt. Vet att det inte finns några svar men kanske har någon här varit i en liknande situation eller har några tankar om det jag skrivit?
Det kommer hållas extra koll på mig nästa gång, men jag är ju ändå nervös så klart. Jag har hört att förlossningen går snabbare för varje gång och förra gången tog det 2 timmar från 2 cm öppen till 10. Sjukhuset som har hand om extremprematurer ligger över 2 timmar härifrån så det blir snabba ryck som gäller. Här finns inte ens en vanlig Förlossningsavdelning. Så jag vill gärna vara garderad med all information som finns. Tycker också det är jättesvårt att hitta statistik!
Det kommer hållas extra koll på mig nästa gång, men jag är ju ändå nervös så klart. Jag har hört att förlossningen går snabbare för varje gång och förra gången tog det 2 timmar från 2 cm öppen till 10. Sjukhuset som har hand om extremprematurer ligger över 2 timmar härifrån så det blir snabba ryck som gäller. Här finns inte ens en vanlig Förlossningsavdelning. Så jag vill gärna vara garderad med all information som finns. Tycker också det är jättesvårt att hitta statistik!