35 och kan inte multiplikationstabellen
Det är en genant sak att säga, men jag är trettiofem och jag har aldrig lärt mig multiplikationstabellerna.
Det går att leva ändå, trots att mormor inte trodde det
MEN
Jag önskar att någon under min skolgång hade berättat för mig att det faktiskt handlar om att lära sig utantill, som med telefonnummer, personnummer och annat - och inte att räkna. Så mycket lättare det hade varit!
Det krävs jättemycket tragglande av mig för att lära mig just sådana saker som telefonnummer (det tog åratal innan jag lärde mig mina egna sista fyra siffror!), men det GÅR i alla fall. Istället tog lärarna fram kuber (man fick inte räkna på fingrarna på den här tiden) och skulle ha mig att räkna på det viset. Jag satt som ett fån, med följden att jag fick helt fel fokus, och än idag måste räkna mig fram till varje tal i tabellerna. (Förstår ni vilken tid det tar?)
Men det handlade ju aldrig om att jag inte förstod hur det är uppbyggt, utan om rent minnesplugg.
Så många timmar det hade besparat mig!
Så mycket bättre betyg i matematik jag hade fått! (då jag hunnit färdigt proven, istället för att sitta och traggla)
och framför allt:
Så mycket bättre självförtroende på området jag hade haft!
En bra bit över miniräknaråldern var jag övertygad om att jag var dålig i matte, trots att jag aldrig hade svårt att förstå. Och detta beroende på något som egentligen inte har med matematik att göra...
Vad vill jag säga?
Jo, jag vill dela med mig av min historia - och tipsa alla föräldrar och pedagoger att ta reda på vad det är som är svårt för barnet, istället för att bara anta.
