Orolig för ytterligare missfall
Ledsen "Busen77" =( Vet själv hur jävligt det är att gå och vänta på ultraljud och inte veta och hoppas lite men ändå inte kunna hoppas ordentligt. Har själv haft liknande missfall som dig fast det blir ma:n och kommer inte ut, men fostren på vul med hjärta som sedan varit lite mindre än beräknat, liksom legat efter men ändå kämpa, för att sedan till andra vul ha slutat slå.
Mitt sista ma: nu gjorde jag att jag sket i att gå på ett enda vul under flera veckor för jag orkade inte med ovissheten och väntan mellan vul:en, så gick på vul i v9 och då var fostret dött sen v5, så det var ju förståss skit att ha gått i onöndan, men det var liiiite liiiite psykiskt lättare att liksom bestämma sig för att avvakta.
Inget hjärta 7+3 är förståss inget bra tecken, jag är ledsen men så är det. Men det finns ju alltid solskenshistorier så man vågar ändå inte göra nått förhastat. En gång fick jag gå 3 gånger på vul innan dom bestämmde sig, en gång i veckan fram tills v9 tills dom tyckte dom var säkra.. Visst ska man vara säker men fy fan vilken ångest det var.. Som du säger sitter livet på väntan liksom, allt handlar om att vänta, man måste leva som gravid men man kan ändå inte glädjas och tiden går oändligt långsamt.
Vet inte vilken läkare du går till men en idé kan vara att byta ändå, testa något nytt, finns kanske inte så mycket men sist provade jag prednisolon, kanske kan vara en idé iallafall.. Som du märker har jag inget bra att skriva men vet hur du mår nu och har varit där många gånger själv och ville iallafall skriva till dig och ge dig en kram.