varför får boföräldern pengar för barnet när de INTE har barnet ???

Det handlar inte om nyttan, det handlar om vad som är rätt enligt lag. Underhållet är alldeles för lågt och det är så orättvist utformat att uf kan få underhållsskyldigheten inkomstbaserad, det kan inte bf. Bf får som sagt stå för allt annat som kostar. Och ja man kan välja VAD det får kosta, i vissa fall. Jag KAN inte låta mina barn dela rum pga en har ett funktionshinder och att jag sover i vardagsrummet är lika omöjligt då den med funktionshindret, pga det, inte somnar förrän mycket sent = jag kan inte sova. Om den som är uppe mycket sent får sova i vardagsrummet blir denne väckt när vi andra måste gå upp = för lite sömn som ändå inte gör att hon somnar tidigare.
Maten den kostar, har man inte bil (vilket jag också måste ha pga funktionshindret, men jag får inte bilbidrag eftersom min dotter inte är aggressiv mot utomstående, hon 'bara' riskerar att själv åka på stryk, men det räknas inte) men som sagt har man inte bil så måste man handla i de affärer man kan ta sig till gåendes, cyklandes eller med kommunala medel. = det går inte att handla det billigaste jämt.

Se nedan så ser du en uträkning på hur fördelningen bf/uf ser ut på ett ungefär för ett fall dr paret skildes när barnet var 2 år.

Mellan 0-18 år så kostar ett barn (enl Swedbank minus alla 'konstigheter' som tex ny bil för 918 000) 906 486 kr
Om man räknar med att de flesta håller ihop iaf i två år så blir summan: 805 765 kr för 16 år.

Barnbidrag/studiebidrag är redan bortdraget från summan.
Summan som är kvar är alltså det som föräldrarna får bekosta ur egen ficka.

Uf betalar alltså 244 416 kr under dessa 16 år förutsatt att han/hon inte köper något extra. Givetvis betalar han/hon mat och förbrukningsartiklar de dagar barnet är hos uf. Så lite mer blir det ju om uf har barnet då och då.

Bf betalar alltså resterande 716 236 kr för 16 år.
Självklart kan Bf välja att bo i en tvåa och låta barnet få eget rum, men barnets kostnad för eget rum beräknas till ca 900 kr/mån och finns redan med i uträkningen ovan.

Visst tycker jag att det borde vara annorlunda, jag tycker tex att minimumsumman på 1273 kr ska användas i undantagsfall, som det var tänkt från början och att barnets kostnad/behov ska räknas ut och så ska fördelningen göras på båda föräldrarna utefter deras inkomst, MEN då blir det så att uf ska betala själv till bf vilket i alldeles för många fall (mitt tex) gör att bf får tjata sig blå efter pengarna, aldrig kan slappna av och veta hur inkomsten kommer att se ut månad för månad etc. Detta gör att många bf (däribland jag) inte orkar ta det utan nöjer sig med 1273 kr per barn och månad istället. Detta medför dock at det omprövas med jämna mellanrum då barnets behov kan öka/minska och föräldrarnas betalningsförmåga kan öka/minska ganska mycket på relativt kort tid.

(Om jag tar mig själv hade en riktig uträkning gjort att jag hade fått 1375 kr totalt för ena barnet och 3585 kr för det med funktionshinder under en ganska lång period då pappan inte hade några direkta utgifter och jag då inte hade ett så välbetalt jobb, ganska stor skillnad. Men tom FK rekommenderade, efter att ha haft kontakt med pappan, att jag skulle ta det via dem istället för att vara säker få att få någonting iaf.)

Om man istället gjorde så att pengarna dras direkt från lön, eller bidraget eller vad nu uf har för inkomst så slapp man det momentet och fler barn skulle få en bättre levnadsstandard. Och den som tjänar mest betalar mest för sitt barn.
Nu kommer säkert en del att protestera och mena på att en lat bf som inte vill jobba kan alltså leva på uf och ja, det kan bli ett problem om skillnaden i inkomst är stor. Hur man ska komma undan det vete tusan, men systemet bygger ju på att folk vill försörja sig själva och sina barn och inte sitta på arslet och snylta, fakta visar dock att en stor del av befolkningen vill just det, sitta på arslet och snylta. (Och nu pratar jag inte om de som tvingas ha försörjningsstöd för sin överlevnad när de jobbar som fasen på att få ett jobb.)

JAG hade iaf inte det boende jag har nu innan jag fick barn.
Mitt barn har haft förmånen att ha kompisar och har också blivit bjuden på kalas.
I vår kommun kostar klassresor - MEN skolan är tvungen att erbjuda annat alternativ för dem som inte vill följa med. 
Jag har sparat 100 kr/mån till körkort åt dottern.   

Visst kan man avstå från ovanstående, men jag ser det ändå som rätt rimliga kostnader.

Sen får man inte glömma att det anses att ett barn ska ha samma standard som om föräldrarna fortfarande bodde tillsammans.
Det kan ju i de flesta fall vara omöjligt, men ska ju inte betyda att barnet ska behöva leva fattigt hos en förälder bara för att en annan förälder inte vill ta sitt ekonomiska ansvar.       

Hos oss anses det rimligt att lägga 50-100 kronor för en present när man går bort på kalas. Blir man bjuden till de flesta i klassen så blir det rätt mycket pengar. (Plus några i familjens bekantskapskrets, grannar, kusiner etc...)

I övrigt så skrev jag just det att de flesta inte har möjlighet att ge barnet samma standard efter en separation som innan, MEN om en förälder har just den möjligheten så är det ju tråkigt att man missunnar sitt barn den högre standarden bara för att man tror att man på så sätt försörjer sitt ex.   

Att stämma någon på högre underhåll kan det finnas olika skäl att inte göra. I mitt fall ville jag inte få ett umgängesschema (som jag är säker på att han då skulle krävt) då jag inte ansåg att pappan ansträngde sig tillräckligt för att träffa sin dotter och jag var rädd för att ett fastställt umgängesschema skulle vara negativt för dottern då jag hade all anledning att tro att det ändå skulle vara på pappans villkor, dvs schemat skulle gälla bara om han ansåg att han hade tid och ork att följa det.  

Tack och lov har jag haft ekonomi att kunna försörja min dotter själv (har sparat  bidragsförskottet till framtida behov - kanske till dottern när hon flyttar hemifrån, eller kanske som ekonomiskt bidrag när hon pluggar på högskola)

  

Men vissa saker som du nämner anser jag är överflödigt och inget man har rätt att begära. Märkeskläder och moped är i min värld lyxkonsumktion (vi bor så centralt så moped är lyxkonsumktion här), inget som man kan kräva eller förvänta sig att en förälder skall betala. För oss är även körkort något som anses lyx, något som (ja, samtliga sambons barn) får betala ur egen ficka.

 

Men du har ju hakat upp dig på just dessa 30 dagar då barnet är med dig istället för bf. Jag förstår inte varför du ens bryr dig. Du skriver ju inte att det ska vara "i allmänhet" i ts utan du pratar om det fallet där pappan till barnet får utfyllnadsbidrag när du har barnet i 30 dagar. 

Jag kan inte läsa annat i din ts än att du är bitter över det faktum att pappan får pengar han, enligt dig, inte borde ha. Sorry!

Hmm, nu förstod jag inte riktigt vad du menade, eller var jag har skrivit/antytt det?

Funkar det inte så att bf själv måste anmäla avdraget eftersom det även är bf som ansöker om utfyllnadsbidraget?

Så som jag förstår det kan bf bli återbetalningsskyldig om felaktiga uppgifter lämnas för utfyllnadsbidraget?   

Nu vet jag inte om jag kopierade inlägget där jag har rättat mig själv, hade lite bråttom, men jag har som jag skrev i den tråden, tagit bort 'konstiga' summor. Alla får inte bostadsbidrag faktiskt

Jag vet att jag kan få 3 år retroaktivt, men jag föredrar en så bra kontakt mellan pappa och barn som möjligt, därför har jag valt att avstå. Då (för 9 år sen)när vi separerade hade jag ingen inkomst alls och var i stort behov av varenda krona och 1273 kr var bättre än att tjata om varenda krona som jag ändå inte skulle få utan indrivning och nu har han inte den ekonomin längre samt att jag har bättre ekonomi nu.