En mardröm blev till en solskenshistoria :))

Ville bara berätta min historia lite kort som kanske kan få andra att se lite ljusa strålar i ett mörker..

Jag träffade min sambo för 3 år sedan, han har en son som då precis fyllt 2 år och jordens jobbigaste människa till x som förövrigt var mor åt hans son..

Hon hatade mig från första stund, pratade inte med mig, kallade mig fula saker, gick runt och pratade skit om mig, till och med drömde saker om döden..

Hon gjorde allt för att förstöra mellan mig och min sambo..

Hon dumpade honom på ett väldigt fult sätt efter 4 år tillsammans och han sa de att gör du slut så är de slut och jag kommer inte tillbaka och hon valde att göra slut.

Han träffade mig ca en månad efter deras brake up, tidigt jag vet men han letade inte nytt förhållande och egentligen inte jag heller som oxå bara varit singel en månad drygt..

Hon ringde varje dag och grinade och skrek att han skulle ta henne tillbaka.. Hon försökt få honom att komma och äta middag med henne och sonen när det var hennes barndagar.. Hon ringde när hon visste att jag satt brevid och frågade om hon fick sova med honom under natten osv osv..
Om man kan hata någon så mycket att man önskade den människan de hemskaste som döden så mycket hatade hon mig för att jag tagit hennes son och man ifrån henne..

Jag är en rätt lugn och obrydd människa, tar allt med en nypa salt och borstar av mig allt och går vidare utan att vara arg eller sur eller hatisk..

Från ingen stans ringer hon en morgon ca 6 månader av ständig terror och ville fika.. Absolut sa jag och satte på kaffet på jobbet..
Sen den dagen var hon min bästis men jag funderade och funderade, hon måste ju ha något i baktanke..

Tiden gick och jag fixade ett arbete åt henne på mitt jobb, tog mig ann henne som en nära vän, lånade ut pengar, bil osv osv och allt var frid och fröjd..

Sen började de lagom till sommaren ca 6 månader efter att hon skulle umgås med min sambo så fort jag inte var i närheten och hon skulle komma förbi på kvällen vid 23:00 för att lämna ett par tofflor till pojken.. Hallå!? alla borde ju sett vad hon höll på med, alla förutom mig sambo som meade på att hon bara försökte vara snäll.. Och de var hon trotts detta så tiden fortsatte gå.. Ca 1 månad gick och jag blev gravid..

Tror huvudet exploderade på henne och sanningen kom fram. Hon hade dessa månader försökt överbevisa min sambo genom att umgås med mig vara den bättre av oss så han kunde välja tillbaka henne..

Hon sa hemska saker om min graviditet så som att han skulle tvinga mig till en abort för att dem skulle skaffa barn, han ville ju ha henne egentligen han har bara inte fattat de..

Att jag skulle få ge hennes son ett halvsyskon var smutsigt och fel, det var hennes sak att göra och hon önskade att jag skulle dö och att barnet i magen skulle dö osv osv..

Vi pratade inte på ca 6 månader och sen så från ingen stans så blev det som förut dock lite stelt..

Jag tycker inte om att ha osämja mellan mig och någon mer så jag ryckte på axlarna och förlät henne, trotts att hon inte ens bett om ursäkt..

Vi blev vänner igen och min och min sambos dotter föddes.. Hon drog sig undan och kunde inte ens se på in dotter förens hon var ca 5 månader och då i samma veva skrev hon ett brev.. Ett brev som innehöll från allra första dagen hon såg mig, tankar och funderingar, drömmar och önskningar till dagens nu som vi var i.. Där i bad hon även om ursäkt och förstod nu hur hennes liv ser ut och att min sambo kommer att leve med mig och inte henne..

Vi blev bästa vänner igen och sen dess har väl allt flytit på..

Hon har precis sepparerat från sin nya sambo och bor hemma hos oss och har gjort de i ca 2 veckor tills hon får flytta in i sin nya lägenhet som jag köpt åt henne..

Så från att de hela verkligen var en mardröm så blev det en solskenshistoria och vi är helt galet bra vänner..
Jag gifter mig om 2 månader med min sambo och hon är den som planerar bröllopet med mig och tycker de är jätte roligt!

/A