Lchf vs räkna kalorier, hur gör du?

Min mage klarar inte av LCHF, så det är kaloriräkning som gäller för mig. Har provat flera ggr, men magen verkar inte klara av en stor mängd protein och fett.
"Lagom" med kolhydrater, fett & protein klarar magen av, men inte en övervägande del av det ena eller andra.. Dessutom klarar huvudet av kaloriräkning bättre än LCHF, då ingenting är "förbjudet"..;)

Jag tänker också så, dvs att det är lättare när inget är förbjudet, motivationen med lchf tryter men jag tror jag provar nån dag till iaf så får vi se.

Hur mycket vill du gå ner i vikt? Jag har ca 10 kg som jag vill gå ner. 

Jag började sista veckan i Januari med en startvikt på 67,2. Idag var vikten på 62,9. Målvikten är 55 för tillfället, men egentligen skulle jag väl tycka att "innan sambo-vikten" på 52 kg vore trevligt ;)
Har alltså 7,9 kg till min målvikt, men 10,9 kg till min "drömvikt"..
Har ett tight schema med mycket bilåkande, så jag har ingen möjlighet (eller ja, jag vill helst inte) trycka in några gym-besök.. Har kört med enbart ändring av kosten hittills, men nu när solen börjar titta fram kommer jag att lägga till lite promenader..Kör med VV propoints, tycker att det är ett hyfsat enkelt system och med appen är det superenkelt att kolla upp PP och skriva in var man än är :)

Ja 52 låter som en trevlig vikt, ja så klart beroende på hur lång man är, jag är bara 159 cm och väger idag 62,7 kg, hur lång är du?

Jag har en app i mobilen som heter shape up club, jättebra också när man räknar kalorier.

Men som sagt så har jag inte bestämt mig hur jag ska göra, men det känns som att vem vill leva utan något gott alls i princip? Så känns det iaf just nu med lchf. 

Jag tror inte alls på det där med LCHF, åtminstone inte att det i längden kan vara hälsosamt...det har ju i typ 30 års tid varit känt att det inte är bra med alltför mycket "animaliskt fett", svårt för levern att bryta ner, bukspottkörtelproblem etc etc....

Jag tror mer på att äta balanserat, visst, det är nog bra att dra ner mycket på potatis och pasta, men jag tror inte på att fylla ut det med mängder av kött/fett.

Jag äter mycket frukt, grönsaker, baljväxter, fisk och fågel, och DET får mig att både må bra OCH hålla vikten

Och om jag skulle "tvingas" till någon diet så skulle det nog bli viktväktarnas...just för att den ändå tillåter "lite av varje"...

Men jag tappade tex 12 kg på att bara minska på portionerna OCH tänka lite mer på sötintaget.

Jag är 158, så vi är väl i stort sett "lika" ;)
Är lite kluven till om jag vill ner till 52 kg igen, fick ganska många kommentarer om att jag var "för smal" då till skillnad från när jag vägde 55.
När jag väger 52 kg har jag XS eller centilong i kläder, tycker att det kan vara svårt att hitta kläder man tycker om i den storleken.. Vid 55 kg har jag S och tycker att det är lättare att hitta kläder som inte är av en viss "typ"..

Det är så skönt att det finns appar "till allt" nu, det förenklar det hela när man slipper ha tillgång till dator jämt, alternativt föra in maten i efterhand. Skönt att se i realtid hur det man äter påverkar dagsransonen.

Jag hade jättesvårt med LCHF med det där "suget" efter det förbjudna, dessutom är jag inte så förtjust i mycket av det som man "ska " äta i den livsstilsdieten. Jag tar hundra ggr hellre en smörgås med kalkon på, än kalkon, ägg & majonnäs.. Dessutom  hamnade jag lätt i "jag har ändå förstört det" tänket, när jag "fuskade" med LCHF vilket ledde till att jag mer eller mindre la ner LCHF under perioder.

Jag ser inte riktigt VV som en diet, utan mer som en räkningshjälp i kalorikollen.

När jag bodde själv hade jag inga problem att hålla vikten på 52 kg, men då åt jag ju bara det jag själv var sugen på och bara när jag var hungrig. Åt i stort sett aldrig godis, chips, beasås, kött och inte heller åt jag flera ggr om dagen. Däremot åt jag både hamburgare & pizza när jag var sugen på det ;) Jag levde helt enkelt efter att känna efter vad kroppen var sugen på och när den behövde energipåfyllnad, räknade inte kalorier då utan åt tills jag var "nöjd" inte mätt. Dessutom hade jag inte ett lika pressat schema då som jag har nu, så då kunde jag ta promenader med hunden som var flera timmar långa, ibland flera om dagen. Jag valde bort Tv-tittande och soffan till förmån för kvällspromenader, vissa dagar var jag tom ute och gick mitt i natten när jag hade svårt att sova.

När jag blev sambo gick jag sakta men säkert upp 15 kg. Det var så lätt att falla dit på snacksätande, god mat och att ta en kall öl till maten istället för mineralvattnet... Det är ganska lätt att bara "ta lite chips" för att smaka, och vips är skålen slut..Dessutom anpassar man ju maträtterna efter vad den andra gillar också, fisken byts mot kött, vinägretten mot bearnaisesås, en öl till maten etc.. Egentligen av lathet, för det är ju lika lätt att steka både fisk & kött till samma potatis och att välja en annan sås till fisken,..Har en sambo som har ett större energibehov än vad jag har, då han har ett fysiskt arbete, så det har ju blivit en del matlagande och ätande för att han haft ett behov av mat, inte för att jag egentligen varit hungrig. Man hamnar ju lätt i "soffmysandet" också, det är ju så skönt att mysa i soffan en timme framför nåt dåligt TV-program istället för att ta den där promenaden. Extra svårmotiverat att ta sig ut blir det ju också när sambon efter en dags fysiskt jobb är helt slut i kroppen och inte orkar mina långa favoritrundor.. Nattliga promenader uppskattas inte heller av honom, då han blir alldeles för orolig och inte kan sova förrän jag är hemma ;)

Egentligen ser jag mitt viktminskningsprojekt som en återgång till mitt gamla liv vad gäller mat & snacks, PP hjälper till på vägen och fungerar som en "pekpinne" men efter att jag nått målet är det ju det sunda förnuftet som får råda. Nu ska det plockas fram ur flyttlådorna igen ;) Sen får jag väl helt enkelt bita ihop och ta mig ur soffan och ta den där promenaden, även om sambons famn kan locka mer..

Ni som testat lchf och magarna inte har klarat det, hur länge har ni försökt? Min mage protesterade också första tiden, minns inte hur länge men några veckor iaf. Sen blev magen betydligt bättre än någonsin tidigare. Dessutom måste man ju tänka på att man inte kan vräka i sig smör och grädde utan ta allt med måtta.

Och det där med det farliga animaliska fettet... Nej, däremot är margariner inte bra och framför allt är Omega 6 i stora mängder (vilket ofta finns i margarin, t ex Becel) bevisat farligt och ger inflammationer.

Jag är ju förespråkare av LCHF eftersom det är så grymt när man har problem med sockersug och ett osunt förhållande till kolhydrater i allmänhet. När man väl kommit in i det så är det väldigt enkelt och det är det som gör att det faktiskt håller, även om det nu gått över ett år sen jag började.
Jag är inte alls lika strikt nu som då, men så strävar jag inte efter viktnedgång längre heller.

Räkna kalorier går fetbort för mig, det skulle jag aldrig orka!
Inte räkna points heller. Nu behöver jag bara se till att jag handlar hem sånt som är ok, sen behöver jag inte tänka mer på det. Och inte äter jag ägg med majonäs heller (Majonäs har jag nog aldrig haft hemma i kylen, varken nu eller tidigare.)

Däremot är avocado en grym fettkälla, det äter jag nog nästan varje dag.
Pones gör att jag kan äta bröd när jag vill.
Godis äter jag ibland men då för att jag vill och känner för det, inte för att jag har ett sug som jag inte kan stå emot. Kakor och glass har vi aldrig hemma så det behöver jag aldrig sakna. Chips och snacks? Nej. Möjligen salamichips eller ostchips som man lätt gör hemma i ugnen.

Men alla är vi ju olika! Så länge man hittar något som passar en själv och ens vardag så är väl det toppen!