Anonym (gjort det) skrev 2012-03-28 12:58:41 följande:
Min man adopterade min son 2001, då hade vi inte ens varit gifta i ett år, så det där med tre år är nytt i så fall. Vi hade varit ett par i ca 4 år, men bara gifta i mindre än ett år.
Som jag minns det ansöker man hos tingsrätten, som förelägger socialnämnden tror jag det var att yttra sig i frågan, för eller emot.
Vi var på familjerätten tillsammans (min man och jag) och så var han själv en gång och de frågade om han verkligen ville detta.
De tog även kontakt med den biologiske fadern, som i detta fall gav sitt medgivande, men om han inte gjort det hade det fått gå till domstol och jag tror att vi hade vunnit.
De var mkt noga med att vi skulle låta den biologiske fadern och sonen träffas, hade vi sagt att vi inte ville det hade de inte tillåtit adoptionen tror jag. Sonen träffar fortfarande 11 år senare sin biologiske far, men det är min man som är pappa och har ansvaret.
Efter att socialnämnden/familjerätten yttrat sig så beslutade tingsrätten och vi fick hem ett papper på det.
Jo och jag värnar ju om att sonen ska veta sitt biologiska ursprung så om "pappan" vill umgås så ska jag inte stå i vägen för det och kommer ju inte sluta umgås med sonens biologiska farmor.