Hur liten lägenhet kan man bo i med två barn?

Hur gamla är barnen och hiur länge tänker du att det ska funka? Jag kan tänka mig att kommer de upp i mellanstadieålder kanske set inte är så kul att bo trångt men vad vet jag

Vi bor i en 5:a på 115 kvadrat med två barn. Skulle inte vilja bo mindre (gärna större!) men minst en 4:a då.
Skönt att barnen har varsittrum eftersom den ena är fyra och den andra strax över 1,5. Den lilla river bara ut hennes saker och förstör så de hade varit bråk direkt.

som sagt var, beror helt på hur gamla barnen är och hur länge du har tänkt bo så.

Är lägenheten bra planerad och du själv tänker till ordentligt när ni flyttar in så kan det funka alldeles utmärkt. Planera möblering väl och tänk smarta lösningar så funkar det bra.

Sen beror det alldeles på hur man är som person också, alla klarar inte av att bo trångt hur smart man än har löst saken. Man får ju göra avkall på mycket privatliv när man bor trångt och det kan vara jobbigt för både barn och vuxna.     

Jag klarade av att bo i en 1a med min sambo i ca 6 månader innan båda fick nog och då jobbade vi ändå om varandra. Jag hade aldrig klarat av att bo i en 1a med barn.. En 2a där emot kan det vän funka hur bra som helst? Barnen får sovrummet och den vuxna/de vuxna sover i vardagsrummet!

Klart det hade varit skönt med en större lägenhet men det är ju en kostnadsfråga. Tyvärr har inte priserna direkt gått ned här sista åren. Det jag Max skulle få råd till att låna i en förort är en 3:à. Men det är som sagt stökiga områden. I stan är det 1 och lite utanför en 2:à jag kan få köpa. Barnen är 6 och 9 så det bästa hade såklart varit eget rum. Men har man en begränsad ekonomi och är själv så är det inte så lätt att låna så mycket. Jag tänker nog försöka leta efter en tvåa som är bra planerad, så kan jag sova i vardagsrummet.

Jag tror att det kan funka bra, om lägenheten som du säger är välplanerad. Stort sovrum (så att det går att dela av så att barnen får varsin del) och bra förvaringsmöjligheter. Visst är det inte perfekt att sova i t ex en bäddsoffa, men det finns ju bra sådana nuförtiden och annars kan man ta en säng och använda som soffa på dagtid, bara pimpa den lite med överkast och mycket kuddar så att det blir bekvämt (alternativt, om vardagsrummet är stort, göra en liten sovhörna någonstans och sen möblera med soffa etc som vanligt).

Vi bodde i en etta med ett barn. Det var jobbigt. En tvåa med två barn, det fungerade men skulle inte göra det i längden. Nu bor vi i en trea med tre barn, och det går utmärkt.

När jag bara hade 2 barn ( på heltid dock) bodde vi ca 2 år i en 2a funkade hur bra som helst ( pojkarna va 5 och 2 år då) när vu flyttade in i 2an.Dom delade sovrummet jag sov i vardasrummet

Vi bodde i ca ett år i en liten tvåa utan riktigt kök med två barn, en åttaåring och en liten bebis. 
Eftersom man inte kunde sitta och äta i köket hade vi matplats, soffgrupp samt vuxensäng i vardagsrummet, som dessutom var ovanligt litet. Äldre dottern hade sovrummet som sitt eget rum.
Det var oerhört påfrestande och fungerade enbart eftersom vi visste att det var för en begränsad period. Vi bor nu i en stor trea med ett förråd vi just nu gör om till extra rum.
Vist kan man bo trångt, tycker folk nuförtiden är oerhört bortskämda med yta -tänk på hur det såg ut förr, då man kunde bo nio pers i en etta-tvåa. 
Allt är ju individuellt och man är beroende av smarta lösningar när man bor trångt! 

Om ni vuxna kan sova i vardagsrummet och barnen kan dela rum så kan ni ju bo i en 2a. Det blir kanske lite obekvämt men det går ju. Ni får planera ordentligt hur ni möblerar, löser det med förvaring etc. så att både ni och barnen kan få någon form av privatliv.

Ni kanske kan ha er säng i vardagsrummet bakom en bokhylla/draperi.

Ja definitivt inte en etta iallafall då du snart har en tonåring, kan nog bli problem om de ska dela rum också om några år.

Jag hade nog valt en tvåa lite mer centralt och ett bättre område. Barnen kan utan tvekan dela rum och du kan sova i vardagsrummet, funkar alldeles utmärkt undert förutsättning att du har ett normalstort vardagsrum. Hellre det än o bo i ett mindre bra område, det är inte så bra med hänsyn till barnen.

Mina föräldrar bodde i en trea med tre barn. Jag och min lillasyster delade rum (8 och 11 år gamla) och min lillebror (nyfödd)  bodde i deras sovrum. Lägenheten var mindre än 65 kvadratmeter. Men det funkade.
Vi bodde där i ca 1 år sedan flyttade vi till ett stort hus :) 

Jag bor i en tvåa på 57 kvm med 3 barn växelvist. Funkar rätt bra men skulle nog behöva ett rum till så 9 åringen kunde få sitt eget. Pojkarna 5 år och 3 år kan dela många år till. Skulle jag bara ha 2 barn skulle det funka utmärkt att bo här flera år till men eftersom jag har 3 kommer det inte att funka i längden. 

Jag bor i en tvåa på 64kvm i innerstaden med tre barn och det fungerar utmärkt. De två tonåringarna delar rum men vi har satt upp en skiljevägg som vi spänt mellan golv och tak och har alltså inte gjort någon permanent skada i tak och golv. tvååringen sover i en sovalkov som finns i hallen där det en gång i tiden fanns en klädkammare. Innan hon föddes sov jag där men numera sover jag i vardagsrummet. Med bra förvaring och regelbundna rensningar så går det finfint! När man är ensamstående med barn är det kanske viktigare att ha nära till sitt sociala nätverk än att ha många kvadratmeter att betala och dammsuga...

Kolla in de senaste 2 avsnitten av Äntligen hemma på TV4 play (om du inte sett dem så kan du se vad man kan göra med en 1:a om du hittar en med högt i tak. De fick till en riktigt bra lösning som funkade för alla, var en ensamstående förälder med 2 barn som köpt den.

Jag tycker att en etta är för litet men en tvåa som har en matplats i köket kan funka.

Vi bor i en tvåa på 74 kvm och väntar en liten men hade mer än gärna haft större. Under 70 kvm med barn skulle kännas alldeles för litet.

Sålänge barnen har ett eget rum så du får din egna tid på kvällarna.
Barnen kan dela rum utan problem... varför inte en våningsäng? =)
Jag som endast har 1 barn skulle lätt kunna bo i en 2:a sålänge det är hyfsat stort vardagsrum så jag fåt plats med delvis min säng. =)  

du har lite fördomar hör jag.
jag bor i en ort utanför göteborg,12minuter motorväg in till stadskärnan.
här är vi inte direkt beroende utav bil,det går buss var 10:e minut.
behöver väl inte alls vara stökigare i ytterområden? snarare det omvända skulle jag säga.