Söker bekräftelse

Nej det ska inte kännas så efter några år, man ska tända på sin partner tycker jag. Ett monogamt förhållande passar inte alla, du kanske skulle ha ett öppet förhållande? Eller swinga lite, vad vet jag.

Prata med din man om det här, kommunikation är ett måste. 

Hej anonym
"Nu kan jag inte låta bli att titta på andra och fantisera om sex. Det där pirret i magen som infinner sig första gången man ligger med någon är som en drog. Och jag saknar den drogen."
Detta säger rätt mycket tycker jag. För dig är sex en drog. Du kan inte känna samma kick av tanken på att vara med din man.
Du nämner också att du var otrogen i din förra relation. Och nu är du orolig för att du skulle kunna vara det igen (om jag läser mellan raderna).
Jag känner igen mig.
"Jag vill ligga, knulla, ha sex, med både män och kvinnor (något som jag ångrar att jag inte har gjort tidigare) men samtidigt inte mista tryggheten med min man. Jag vill inte vara ensam. Egentligen känns det som att jag skulle behöva prata med någon om min självkänsla, men jag skulle aldrig våga säga sådana här saker till någon. "

Stå upp för dig själv och för din hälsa. Våga prata med någon. Prata med någon som du känner förtroende för. Om du inte vågar prata med din man så prata med någon professionell. Jag skulle råda dig att prata med någon professionell oavsett, för såna här saker är jättesvåra att förstå själv utan någon som har erfarenhet av liknande problematiker.

Det finns hjälp att få, och det finns bra och förstående människor att prata med.

Kolla länkarna på min blogg t.ex.
mittsexmissbruk.wordpress.com/bra-lankar/

Det är svårt för mig att ta in det ni skriver, men det här verkar ju onekligen vara ett mönster hos mig.

Jag kanske behöver ha sex med fler än en, även om jag vill ha en seriös relation och leva med en man. Jag vet dock inte hur jag skulle ta upp detta med min man och jag mår dåligt av tanken på hur han skulle reagera.

När jag inte har levt i en relation har jag funderat på det som sexdysberoende skriver om. Jag har då haft sex med nya män för att döva min ensamhet och det är ju inte riktigt sunt. Och att ta steget och riskera mitt förhållande för något som jag inte vet vad det är - en önskan om göra ändringar i mitt sexliv, eller en sjukdom - känns tufft.

Jag är tacksam för era svar.

Ja du kan bara själv avgöra om du själv är sexuellt dysberoende. Det är inte de sexuella aktiviteterna eller tankarna i sig som avgör det, utan hur du mår. Om du mår dåligt av dina sexuella tankar eller dina sexuella beteenden så kan det vara ett tecken på ett missbruk. Men som sagt, bara du själv kan avgöra det.

Men oavsett missbruk eller inte, så tycker jag du ska prata med någon. Du behöver inte bestämma dig för någonting just nu. Du behöver inte bestämma om du ska flytta, eller om du ska göra slut, eller om du ska bo kvar, eller om du älskar din man, eller om du är kär i nån annan, eller om du ska ha sex med nån annan. Du behöver inte bestämma någonting överhuvudtaget. Det du behöver är att prata och att låta dina underliggande känslor komma fram.

När du går runt i ditt eget tanke-vakuum så blir allting så mycket mer förvirrande.  Så var det för mig när jag inte pratade med någon om mina tankar om mitt sexliv eller mina behov. Jag är väldigt glad att jag tog kontakt med en terapeut. Rekommenderar verkligen.

Jag hade så svårt att tro att det fanns människor som jag kunde vara helt ärlig med, till och med berätta om mina tankar på otrohet, eller fantasier om sex med andra. Det finns sådana människor. Det vet jag nu.