Anonym (up&down) skrev 2012-04-02 12:05:24 följande:
Tack för sitt svar
Det låter som mig, jag gick ner 6-7 kg på en månad men har sedan lyckats hålla denna vikten. Är livrädd för att gå ner mer. Har du fått tillbaka aptiten och är frisk från din depression? Hur lång tid tog det? Jättetacksam om du skulle vilja svara. kram
Kroppen har en spärr för att rädda sig själv. De första kg rasar jättesnabbt, men kroppen ställer sedan in sig på svält. Det gör att ämnesomsättningen saktar ner för att skydda din kropp. Det är förmodligen därför som du lyckats stanna på den vikten. Men det är ju såklart bara en tidsfråga innan det går så långt att kroppens försök att rädda sig själv inte fungerar längre. Man ska ha det i åtanke också att när man väl börjar äta igen så kan man gå upp snabbare än man är beredd på, just pga att ämnesomsättningen saktat ner. Det rättar till sig själv när man börjat äta regelbundet. Även om man inte går ner i vikt för att man är anorektiker så kan det vara svårt att gå upp igen om det går för snabbt. Jag var så van vid min beniga kropp att jag kände mig fet när jag började lägga på mig igen men det gick ju över.
Jag blir aldrig helt frisk från mina depressioner, de har jag kämpat med hela livet. Just den perioden som jag gick ner så mycket så var det dock en väldigt djup depression pga saker som skedde i mitt liv. Det är svårt att säga hur lång tid det tog för mig att resa mig, det är ju en process. I 6månader låg jag hemma och försökte inte ens bli bättre, men när jag väl började försöka så gick det åt rätt håll. Man märkte hur mycket det gjorde att faktiskt sköta maten. Det blir en ond cirkel. Utan mat så blir man deprimerad för det. Man får snabbt vitaminbrister om man har otur, så jag kan tipsa dig om att ta ett BRA kosttillskott för att kompensera.
Aptiten kom inte tillbaka automatiskt, utan det är nog något som du tyvärr måste kämpa med. Om du börjar småäta på regelbundna tider så kommer kroppen vänja sig vid den mängden mat vid den tidpunkten. Då kan du börja känna lite hunger om du hoppar över måltiderna. I början blev jag jättemätt efter 3skedar mat i princip. Jag tvingade inte i mig mer då heller eftersom det är viktigt att det inte blir negativa associationer till maten. När man kände att nu har kroppen vant sig vid 3skedar, då kunde jag öka på mängden lite till. I början går det trögt men jag tror att man ska låta det ta den tiden det tar.
Börja med att ställa klockan på ringning så att du äter var 3e eller 4e timme. Ha då som krav på dig att du måste äta NÅGOT. Vad det är spelar mindre roll. Om du bara tar en sked youghurt så har du iallafall ätit något. Det räcker för att få in rutinen. Jag åt mest snabbmat och kakor, och det var ju inte så nyttigt men det var bättre än inget. Jag tog ju även vitamintillskott och Gainers för att kompensera. Jag var också rädd för att gå ner mer i vikt så därför kändes det bättre att äta något fettigt för att försöka få i mig kalorierna, oavsett om det var bra eller dåliga. Hade jag ställt som krav på mig själv att det skulle vara nyttigt också så hade jag nog aldrig kommit igång.
I övrigt så är rutiner jätteviktigt när man är deprimerad. Försök att komma ut och gå en promenad varje dag om du kan. Jag är arbetslös nu och tappar rutinerna direkt vilket gör att jag börjar känna mig mer och mer deprimerad. Av den anledningen så anser jag att man sjukskriver för lätt när det kommer till depressioner, för det kan göra saken värre. Men ibland behöver man den tiden för att läka också såklart. Speciellt om det beror på utmattning.
Vet du själv varför du får mer ångest av att äta på dagen?
Skulle tro att rejält med mortion gör att aptiten kommer tillbaka, kan ju ha att göra med att man är lite för overksam just nu...
Skulle tro att rejält med mortion gör att aptiten kommer tillbaka, kan ju ha att göra med att man är lite för overksam just nu...
