Anonym (Temperament) skrev 2012-04-04 09:46:14 följande:
Frustrationen liggar förstås oftast i att de inte får som de vill, det inte går som de tänkt, eller de när de inte får som de vill känner sig djupt felaktigt behandlade.
Att inte acceptera detta beteende är för mig INTE samma som att man inte får visa känslor. Det är ett felaktigt beteende o man får som förälder kämpa för att dels få barnen att förstå vilka gränser som finns att följa för att familjen ska fungera, dels hitta ett bättre sätt att uttrycka o visa känslor.
Jag håller med dig. Man måste få bli arg men vissa sätt att bete sig är inte ok fast man är arg. Slåss, spottas, vråla nån i örat, smälla i dörrarna, skrika jävla pucko t.ex. är verkligen inte ok. När man har med småbarn att göra så kan man visa dem hur man får göra när man är arg. Något sätt att avreagera sig som inte skadar någon annan.
Anonym (Temperament) skrev 2012-04-04 09:46:14 följande:
Blir så förvånad när jag läser såna här trådar, eller rättare sagt svaren idem ; "undrar vilken frustration din dotter har i sig när "...
Själv står jag ofta förtvivlat maktlös-för jag vill ju nå mina barn på ett bra sätt.
Men ännu mer undrar jag hur man får barn som INTE slår och spottar på sina föräldrar, sparkar o skriker, smäller i dörrar och kastar saker hårt i väggen?
Mina barn kan bli jättearga men det tar jag med ro för det är normalt. Ibland beror det på att vi föräldrar gjort "fel" varit osmidiga eller oförstående och då kan man ju fundera på om något kunnat göras bättre.
Mina barn har gjort allt det där utom spottas men nu har de lärt sig att inte göra så. Förutom att skrika. De kan vråla som galningar när de blir riktigt arga. Men ska det inte vara så med barn? Det beror väl lite på vad de skriker. Om min dotter vrålar AAAA jag är så ARG på dig. Så säger jag mest Jaha, ok.
