Åh jag går och funderar i exakt samma bana TS! Byta helt eller plugga distrikt... Men visst är distrikt 1,5 år? Inte lätt när man är småbarnsmamma heller :( Men just nu hatar jag fan mitt jobb, jobbar inom psyk...
Apropå debatten om mitt uttalande att jag hatar mitt jobb: jag är den mest uppskattade sjuksköterskan på min arbetsplats, både bland patienter och kollegor. Hade nyss lönsamtal och chefen lovprisade mig och jag får 2000 mer detta år (mycket inom vår bransch). Så nej- det går inte ut över patienterna det är inget man bara kan förutsätta! Jag har jobbat inom mitt område i flera år nu och jag känner att det äter upp mig inifrån. Jag var sjukskriven förra året pga psykisk utmattning. Den som inte jobbat med tung psykisk sjukdom kan omöjligt veta hur mycket det tar. Kanske inte på alla iof men på MIG. Dessutom har jag psykiskt sjuka inom familjen, jag får aldrig vara "ledig". Det är iaf MIN orsak till att vilja byta inriktning. Och bara för att man hatar jobbet så betyder det inte att man hatar patienterna, de allra flesta är faktiska underbara på sitt sätt men jag orkar inte med dem!!!
Är det någon mening att utbilda sig till vårdlärare för uskor när de tjänsterna mer om mer byts ut till syrror...? Annars hade det passat mig bra.
Hemskt att läsa att så många inte trivs samtidigt skönt att man inte är ensam om alla funderingar... Vad FAN ska jag bli...? Känns som enda alternativet är att börjag om från noll med något helt annat, men då får man ju även lämna lönen. Nu ligger jag på 30´000, inte så jättemånga jobb som ger det utan att jobba sig dit. Och jag orkar INTE sitta i skolbänken en massa år...