Vill byta jobb (är sjuksköterska), men vad ska jag göra istället? Vad jobbar DU med?

Jag vet att det är en gammal tråd. Men jag vill gärna bringa liv i den igen! Känner igen mig så i allt som skrivits.

Jag jobbar inom landstinget. Har jobbat 5 år på en kirurgavdelning, men varit föräldraledig i nästan två av dom. Jag bytte nyligen till en medicinavdelning i hopp om att det skulle kännas bättre, men det verkar vara samma skit där. Stress, press, rädslan för att missa något och göra fel. Patienter i korridoren. Jag har sån ångest inför att gå till jobbet! Vet inte vad jag ska göra. Brinner inte förr ssk-yrket och borde aldrig ha gått färdigt utb. Känner mig dålig, otillräcklig. Fick jättefina referenser från min förra avd och vet att jag var uppskattad där. Men jag berättade aldrig för någon hur mycket jag vantrides. Vad ska man göra. Någon mer i samma situation? Nu sitter jag och räknar ner minuterna till mitt kvällspass ska börja.

Hur länge har du jobbat på mottagningen? Jag är rädd att känna samma som du även på andra arbetsplatser. Har sån prestationsångest och väntar bara på att folk ska komma på hur värdelös jag är, om de inte redan går runt och tycker det i smyg. Jag har suttit nu och kollar platsannonserna men de enda jobben som finns är på sjukhuset. Jag får väl bara ta och rycka upp mig, men det är svårt. Har överhuvudtaget svårt att se det positiva i någonting just nu. 

Det är ju hemskt att det ska behöva vara så. Just nu känner jag att mitt självförtroende är i botten och ser inte hur en VC skulle vilja anställa mig. Jag VET att detta bara är mitt huvud som spökar med mig, men det är så det känns. När jag är på jobbet och det blir mer och mer att göra är det som att mitt huvud stängs av. Jag tittar på min att-göra-lista som bara växer och jag vet inte var jag ska börja. Ofta har jag stressat upp mig redan vid rapporten, eller kvällen innan, över det som ska göras. Det känns som att jag ALDRIG hinner göra allt det jag ska. Man ska lämna över till nästa pass, heter det. Men när de ifrågasätter varför man inte hunnit vissa saker gör det ju att man inte vill lämna över nästa gång och hellre hoppar över rasten då. Ja, jag hör själv hur negativ jag låter.

Tack för din input, det betyder jättemycket.

Ja, jag har nog alltid haft prestationsångest. I skolan fick man ju sitt betyg som ett bevis på sin prestation. Där kände jag mig oftast nöjd med vad jag hade presterat. Sedan när jag skulle ut i arbetslivet började jag få problem. Jag kände mig väldigt osäker och utvecklade ångest över att gå till jobbet. Vid ett tillfälle bröt jag ihop, blev sjukskriven för depression och gick till en psykolog några gånger som sa att det hela mer verkade vara ångest. Jag sa upp mig från jobbet och mådde bättre, och då avslutades mina kontakter med psykologen.

Sedan dess har jag då utbildat mig till sjuksköterska och har jobbat i några år. Jag har alltid i perioder känt ångest inför att gå till jobbet. I början när man var ny kändes ångesten befogad. Senare handlade ångesten mer om ovissheten i att inte veta hur arbetsdagen skulle se ut, hur arbetsbördan skulle vara, och om det skulle dyka upp något som jag inte behärskar. Nu är jag ju ny på jobbet med allt vad det innebär, vilket jag antar har spätt på min ångest och stress.

Jag kan se att jag skulle behöva jobba med mig själv inom många områden. Men jag kan också se att jag jobbar i en miljö som inte är bra för mig. Så någonstans får jag nog ändå se till att hitta ett nytt jobb, det har jag insett de senaste dagarna. Jag vill inte arbeta som sjuksköterska, jag brinner inte för det tillräckligt mycket. 

Kanske behöver jag någon slags behandling. Jag har i alla fall berättat hur jag känner för min sambo nu, och han är väldigt stöttande men kan nog aldrig förstå hur jag kan känna så här.

Jag har ringt vårdcentralen idag. Fick prata med en väldigt gullig sjuksköterska. Tyvärr hade deras kuratorer fullt upp så man får själv ringa runt och hitta någon som har tid och sedan åter igen ringa till vc så att de kan skriva remiss. Hon skulle skicka hem en lista på alla kuratorer. Hon frågade om jag ville ha medicinsk behandling. Jag ska fundera och återkomma i så fall för en akuttid. Sitter på lunchen på jobb nu och mår inte toppen.

Problemet är ju att man sällan får den där bekräftelsen? Jag upplever i alla fall att man oftast får höra allt som man har gjort fel. Man får väl helt enkelt klappa sig själv på axeln...

Lilla jag, jag förstår helt och fullt. Jag är också så himla kluven just nu. Det jag har insett på senaste tid är i alla fall att den ångesten jag känner inför arbetet inte är normal. Jag har även en tendens att oroa mig fördärvad över alla möjliga saker. Som jag skrev ovan ringde jag till min vårdcentral. Fick en tid senare den veckan och fick i princip diagnosen Genereliserat Ångestsyndrom. Jag behöver inte dra allt här, men summan av kardemumman är att sjuksköterska kanske inte är det bästa yrket för mig när jag har en tendens till oro/ångest. Jag har länge skyllt min obehagskänsla inför jobbet på stress, men i själva verket är det kanske min INRE stress som plågar mig mest.