Fira påsk tillsammans - fast han vill göra slut?
Vi har funderat av och an ett tag hur vi vill ha det. Nu har vi kommit fram till att vi ska satsa på allvar efter en helg där vi kunde prata ut om allt. Det kändes så fint och bra och jag kom emot honomn på mycket. Jag kommer att flytta från mitt hus, börja pendla lång väg till jobbet, börja ta hand om hans barn som han har på heltid. Sköta mycket av hans jobb som han har för att underlätta för honom i hans vardag och sköta om markservicen. Samt att sköta hans barn, hitta på en massa kul saker ihop.
Mitt önskemål var att han skulle komma och resa med mig nån gång per år. Jag sa att om jag ställer upp och börjar dela hans vardag med hans jobb, barn och hem så skulle han också komma med på mina resor.
Igår lät det helt annat. Då hade han bestämt sig för att HAN tycker priset är för högt. Han vill inte komma med på resor med mig. an tycker det är allt för jobbigt.
Jag är förvånad och ledsen. Här erbjuder jag honom att dela hans liv och vardag, dela hans liv med hans barn och pyssla om dem alla, ta hand om hans jobb också (förutom mitt som jag har på heltid). Och han tackar nej för att han tycker priset är för högt för HONOM? 
Hur som helst - vi hade planerat påsken tillsammans. Jag har köpt påskpresenter till barnen, blåst ur ägg som vi ska måla, ska göra dem till påskhäxor och gå runt hos grannarna, vänta på påskharen, äta god påskmat med mera... Jag vet att barnen blir besvikna om det inte blir av och som sagt har jag redan köpt deras presenter och förberett annat i påsk. Ska jag nu låtsas som inget och fira en del av påsken med dem så de får påskkänsla (barnen) eller bara strunta i allt? Ge mannen paketen och det andra så får han göra det påsktrevligt för dem ensam? Men jag är rädd att göra barnen besvikna då vi redan pratat om hur vi ska fira påsken och så skulle jag inte ställa upp? Kanske genomlida påsken och sedan avsluta? Men samtidigt är jag inte säker på att han verkligen vill göra slut. Han kanske ändrar sig redan idag och vill att vi ska satsa iallfall....Och jag vet...jag är inte oersättlig. Vill bara inte såra barnen i onödan eller inte hålla det jag lovat.
VAD ska jag göra?
