Planerad förlossning med lovat akutsnitt

planerat snitt*

just do it..

vänta inte på nån... nu när du är bestämd GÖR DET...

för eller senare är det du själv som kommer känna av allt inte vi som skriver i tråden om man säger så   

Precis! =)

Men nu är jag övertrött, har ont, blev lite stressad av Nyårsmamma måste jag medge =/
så nu ska jag och fästmannen och vovven gå och sussa och försöka göra dom sista
minutrarna innan jag somnar positiva

Om man kör på motorväg kanske det tar 30min, jag har ca 4 mil till stan och det brukar inte gå på någon halvtimme. Vad är det som säger att man har 10 cm kvar att öppna sig när man åker hemifrån?

TS verkar ju inte i första hand vara rädd för komplikationer utan för att inte vara på sjukhuset när de eventuella komplikationerna eventuellt skulle tillstöta, den rädslan är väl inte "konstigare" eller mer orealistisk än många andra farhågor som tas upp på förlossningsrädsla-forumet? Har TS hittat en lösning som känns bra för henne när hon ska föda och fått den beviljad är det väl toppen! Om du inte tycker det hade känts bra för dig att göra på det sättet får du väl göra något annat när det är dags för dig att föda barn.Jag var också mest rädd för krystningen och ville ha bäckenbottenbedövning. Under min förlossning var jag jätteöm därnere, när de skulle kolla hur öppen jag var var bland det värsta för det gjorde så jäkla ont! Då hade jag ändå lustgas och de använde lokalbedövningssprej och var försiktiga, och gjorde inga kollar i onödan. Men när det var dags att krysta fram henne blev det bråttom, bedövningen hanns inte med men det behövdes inte för det gjorde inte alls ont! Det biten jag varit mest orolig för blev det enklaste på hela förlossningen. Det är så klart olika från förlossning till förlossning, vad man tycker gör mest ont och vad som går lätt och så, men bara för att du har ont där nu behöver det inte nödvändigtvis märkas när du krystar.

Har inte gjort en planerad igångsättning, men vill ändå dela med mig av min förlossning. Ska försöka att inte skrämmas eller komma med råd som du inte vill ha.

Jag hade en enorm förlossningsskräck. Var paralyserad och kunde inte tänka mig något annat än planerat snitt. Jag tog upp det redan på inskrivningssamtalet på MVC och fick då komma i kontakt med Aurora-mottagningen. Dvs barnmorskor som är specialicerade på förlossningsrädsla. Vi började med att boka en tid för planerat snitt. När jag väl hade fått det kunde jag börja närma mig rädslan, och ta in det barnmorskan sa till mig. Började känna att jag kanske ville ha en vaginal förlossning i alla fall.

Tillsammans satte läkaren och jag upp några "villkor" för hur förlossningen skulle fortskrida. Det skrevs in i journalen: Förlossningen fick inte ta mer än 10 timmar totalt, vid misstanke om risk för komplikation skulle planering göras för snitt. Och det viktigaste av allt: I journalen skrev in att jag, patienten, hade sista ordet när det gällde att avsluta förlossningen med ett snitt. Och att ingen i det läget fick försöka övertala mig att fortsätta den vaginala förlossningen. 

Den inbokade tiden för planerat kejsarsnitt avbokades och jag började se fram emot förlossningen. Varje morgon vaknade jag och var besviken för att inte värkarbetet hade påbörjats under natten.

Och hur gick det sen? Jo mängden fostervatten började minska och den lilla avvikelsen föll under punkten "misstanke om komplikation". Så det blev ett snitt i alla fall. Ha ha!

Lite snopet efter allt arbete jag lagt ner på att komma över rädslan. Men nu i efterhand är jag väldigt stolt över att jag arbetade mig igenom den där förlamande rädslan och faktiskt var beredd att testa en vaginal förlossning.

Jag tycker det verkar som om du har tänkt igenom allt ordentligt. Och jag tycket det är en utmärkt plan. Det enda rådet jag skulle vilja ge dig är att se till att det ni kommer överens om blir nerskrivet på papper, helst i journalen.

Varmt lycka till!

Ja, det är jättebra om hon har funnit en lösning, men samtidigt ber hon ju om råd och erfarenheter. Då kan det väl inte vara fel att svara? Jag utgår inte från vad som vore bäst för mig utan från vad statistik visar är minst riskfyllt generellt. Eftersom ts inte verkar vara inställd på VF iaf utan mer använder igångsättning för att ”prova lite” med avsikt att gå till snitt oavsett (min tolkning av hennes svar till mig) så undrar jag varför hon ska utsätta sig och barnet för riskerna med igångsättningen? Jag skulle ta upp det med läkaren igen och säga rakt ut ”ger du mig snittkontrakt så kommer jag att använda snittmöjligheten garanterat och därför är det mindre riskfyllt att planera ett ks direkt utan igångsättning”. Det borde läkaren gå med på om personalen iaf har för avsikt att låta henne välja.

 

Hon är förstföderska. Det är otroligt ovanligt att det går så snabbt att hon inte hinner.

Vidriga sjukvård!

Planerat snitt är det tryggaste och säkraste för en människa som har förlossningsskräck.

Ingångsättning blev jag utsatt för och det var vidrigt smärtsamt och slutade ändå i akutsnitt och mitt barns liv hängde på en skör tråd.

Måhända kostar det lite mer med planerat snitt än vaginal förlossning, men blir det igångsättning med akutsnitt eller vaginal med komplikationer så kostar det ju oftast MER i slutänden ändå!

Hela systemet är fan puckat, VEM vinner på att inte låta någon få ett planerat kejsarsnitt?!

Ställ till ett helvete, stå på dig och ge dig inte - det är FARLIGT och onaturligt att bli igångsatt och är du rädd redan innan blir ju det hela bara ett helvtete från början till slut!

Min brors tjej som har nu 3 barn, Med hennes första gick vattnet halv 12 på natten,
lite efter en timme var hon född!!! Med sista blev hon igångsatt och som alla tre gick
alla väääldigt fort! hon har heller aldrig haft bedövning med alla!

Sen berättade mamma om en av hennes väninna som också blev igångsatt,
allt gick JÄTTE BRA OCH SNABBT!

Jag ska inte ta snitt oavsett, och provar inte heller endast för att jag vet att jag
får ett snitt. Jag vill PROVA, alltså FÖRSÖKA, om jag verkligen inte kan, kan jag inte.

Behöver inte bli ett helvete, vem säger det ? har hört som sagt väldigt många bra
förlossningar med igångsättning! hur många vet du inte lyckades än en riktig
förlossningsläkare ? om det var så farligt skulle man inte få möjlighet till en igångsättning
ifall det handlar om liv och död, eller hur ?