Curlade barn eller ej?
Jag ser att du fått ett klassiskt FL-svar här ovan, skit i det... herregud, det är klart du har rätt.
Det är ganska uppenbart vilka som styr hemma hos din pojkvän, och du har så rätt i allt du skriver. Det är ganska uppenbart att han lider av dåligt samvete-syndromet som en ganska stor procent av alla frånskilda pappor lider av.
Min man och hans dotter hade exakt den här relationen när vi flyttade ihop. Hon styrde hela släkten, farföräldrarna, fastrar och farbröder och sina kusiner. Fick alla barnen glass fick hon två, fick alla ett paket till jul fick hon fem, ville hon låna saker av sina kusiner så slet deras föräldrar grejorna ur näven på dem men ville de låna hennes så behövde hon inte låna ut. Pratade vuxna så fick de andra vänta, vilket betydde att de snabbt lärde sig skicka fram min bonus eftersom hon alltid fick allas odelade uppmärksamhet bara hon öppnade munnen.
Det var en katastrof. Och (med adress till smartskallen här ovan) det handlade om hysterisk curling, inte bara att hon var "ett barn".
Man SKA inte göra så mot barn, man gör dem ingen tjänst, hur gärna man än vill tro det.
Vad du ska göra åt det vet jag dock inte. JAG röt ifrån, och min man tyckte att jag var Hitler, javisst. Och jag fick också höra det otroligt onödiga och dryga (jävligt otrevligt, nedvärderande, you name it...) "Du vet inte du har inga barn kom igen då du har egna barn jag kan minsann detta för det får man tydligen helt jävla automatiskt så fort ett barn föds!" igen och igen och IGEN.
Men väldigt fort visade det sig att min bonus svarade lysande på tydliga ramar och regler. Inget förhandlande, inga hot som man inte klarar att fullfölja, inga omöjliga krav men inte heller bebisbehandling. Ett ok uppförande resulterade i roliga saker och en bra tid hos pappa. Dåligt uppförande betydde en tråkig helg i lägenheten eftersom man då inte fick umgås med folk om man inte kunde bete sig.
Min man pendlade mellan ångest och ilska medan jag spikade upp staket runt curlingbanan, men han märkte väldigt snabbt hur enkelt umgänget blev, och så mycket gladare och mer avlappnade alla var medan bonus var här.
Idag har vi två gemensamma barn och bonusen är världens bästa storasyster, hon och jag har en jättebra relation och av den söndercurlade gnällspiken finns inte ett spår kvar... tack och lov!
Men som sagt, jag kan bara säga hur JAG gjorde. Gör man så kan man lyckas, eller så går det käpprätt åt h-vete. Det finns såklart andra sätt med, man kan kliva tillbaka och se på, vilket inte jag skulle klara men som jag vet att många gör.
Men, i vilket fall som helst, jag tycker att du har RÄTT och jag tycker att du verkar bry dig om barnen så helst skulle jag vilja ta din pojkvän i kragen och berätta för honom precis vad som kommer hända om han inte lyssnar på dig - att han kommer att bli en mycket ensam människa i framtiden, för det finns inte många kvinnor som accepterar ett sånt liv, och även om han alltid har barnen så växer de också upp och skaffar egna liv förr eller senare.
