Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 14:40:13 följande:
Det sista har jag försökt, då barnen ockuperar både datorn och TVn i vardagsrummet då. Dvs JAG kan inte se på TV förrän barnen lagt sig. Vilket helt ärligt, egoistiskt eller ej, känns lite irriterande. Att allt som är på TV innan 23 kan jag glömma.
Pappans lösning var att "de får en TV och en dator uppe i hallen" (alla sovrum är uppe, dvs barnen har sina rum uppe, och pappans sovrum är där). Hade fungerat fint för mig. Men barnen ville inte, de ville vara med nere. Och klart de måste få det. Så det blev en till TV, och en till dator. Har ni någonsin försökt se på TV ibredd med ett TVspel någon gång inser ni problemet med den "lösningen"...
Helt rätt i att skon klämmer inte bara i att jag ser att barnen faktiskt kommer få det rejält tufft som stora, utan att jag gärna skulle få ha LITE tid endera ifred, eller ännu hellre med pappan. Jag har inget emot att ha barn i TVsoffan eller liknande. Men jag HAR problem med att allt är på barnens villkor från morgon till sen kväll, och de omöjliggör allt annat. Jag erkänner... =S
Jag förstår helt och fullt, tro mig.
Jag hoppas du får din röst hörd, jag vet precis hur det är att bli "överkörd", för det är så det känns eller?
Felet ligger inte hos dig och det ligger inte i grunden hos barnen utan helt och hållet pappan.
Att det sedan blir ett slags "agg" emot barnen och inte bara mot pappan är fullkomligt normalt (även om du kanske inte känner så men då tror jag du äör ett undantag
)
Försök få ett stopp på det innan du fullkomligt expolderar är mitt tips.
Annars är mitt sista tips att faktiskt göra det, expoldera alltså.
Jag gjorde det tillslut efter att jag tassat runt alldeles för länge och efter det har det bara blivit bättre oc inte bara för mig.
Sambon har fått bestämma sig vilken fot han ska stå på, barnet har fått tydligare regler och mitt behov av space respekteras.
Win- win
Hoppas allt går bra, så länge man inte trängs in i ett hörn så kan man ha hur mycket förståelse som helst.
När vi var hos en familjeterapeut så sa han något väldigt klokt, jag vet inte riktigt hur det kommer hjälpa dig men du kan nog hitta ett sätt och det var att "tvinga någon att göra något som de inte vill är lite som att dra en katt i svansen. Det enda som kommer hända är att den kommer vilja kämpa för att ta sig därifrån. Släpper man däremot svansen kan det hända att katten kommer fram frivilligt"
Du behöver känna dig respekterad och hörd, precis som din sambo och hans barn.
Men att köra över någon annas rättigheter för att ge mer plats åt någon annan ger bara en obalans och nu är det upp till gubben din att skapa balans.
Kram till dig<3
