• Amy1983

    Curlade barn eller ej?

    Orkade inte läsa sista delen av ditt inlägg (sorry, det var så långt ) Men spontant känner jag väl så här:

    1. Man kan förhandla och resonera med barn. Ibland! Inte alltid. Barn behöver även lära sig att det faktiskt är föräldern som bestämmer.

    2. Min uppfostran säger att man aldrig avbryter (om det inte gäller nåt extremt akut) och definitivt inte vuxna som pratar. På detta vis kommer jag också uppfostra min dotter sen får folk tycka jag är hur hemsk som helst, I don't care.

    3. Vad gäller läggtider kan det även här vara lite olika. Dottern kan somna allt från kl 18 till 23 lite beroende på om hon sovit något på dan. Det jag går efter är hur pass hon faktiskt orkar med dagarna och hittills har det inte påverkat hennes ork dagtid. Hade det gjort det hade vi fått ordna om rutinerna helt enkelt. Hon ska må bra, det är det viktigaste.

    4. Att hålla sitt ord är superviktigt i barnuppfostran. Oavsett om det gäller s.k. straff eller belöningar. Här hemma kör jag belöningar i olika former så långt det går men ibland är straff nödvändiga. Eftersom dottern bara är 21 månader så består oftast straffen av att hon kanske inte får ha vissa saker på en stund eftersom hon trotsar och gör saker hon inte får för att testa gränserna. Men det viktigaste är att fullfölja. Om barnen inte stänger av spelet och man har hotat med spelförbud hela dagen, ja då bör det vara spelförbud hela dagen också. Om barnen har varit duktiga och gjort vad dom ska och man har lovat dom en runda till lekplatsen som belöning, ja då får man se till att masa sig iväg till lekplatsen också. Barn ska känna att de kan lita på sina föräldrar oavsett situation.

    Ju äldre barnen blir desto mer tycker jag de kan få att säga till om och vara med och bestämma MEN det är vi föräldrar som har huvudansvaret och därför också vi som faktiskt har slutgiltiga ordet.

    Så här ser jag på det iaf. Jag är fullt medveten om att det finns många där ute som både håller med och säger emot. Men detta funkar för oss och jag har en glad, sprallig, helt normal dotter som ofta får beröm för hur duktig hon är när vi är nånstans.


  • Amy1983
    smulpaj01 skrev 2012-04-07 13:51:51 följande:
    Jag kan förstå att din sambo tycker du är onödigt hård mot barnen och kanske beror det mkt på att du inte har egna barn?!
    Det kan ligga nåt i det du skriver. Tror att man utan barn har en massa tankar om hur man själv tänker uppfostra dom och är säker i dom tankarna ända fram tills barnet/-en kommer och man inser att det inte riktigt funkar i praktiken att göra som man tänkt
  • Amy1983
    Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 14:54:27 följande:
    Jo, jag är ju medveten om att det är så. Därför jag gärna ville ha fler åsikter innan jag diskuterar saken mer med pojkvännen. Just för jag HAR inga egna barn, om kan bara till en viss del försöka sätta mig in i det.

    Jag kan ju se i bekantskapskretsen hur det är. Där finns inga barn som är "curlade" på det visa pojkvännens barn är. Samtliga de barnen är dessutom yngre.

    MEN bekantskapskretsens föräldrar behöver ju varken vara genomsnittsföräldrar, de kan ju vara Hitlerföräldrar allihop. Finns ju en anledning föräldrarna ingår i min bekantskapskrets från början liksom, nu har jag känt alla innan de fick barn, men vi kan ju blivit vänner för vi tycker och är lika i saker som sen "smittar av sig" på syn på barnuppfostran till exempel.
    Skulle man titta i pojkvännens bekantskapskrets kanske alla föräldrar är "som han"? Dvs tittar han på min bekantskapskrets är det i hans ögon idel Hitlerföräldrar och i mina ögon vettiga föräldrar. Tittar jag på hans bekantskapskrets är det i mina ögon idel Curlingföräldrar och i hans ögon vettiga föräldrar.
    Av mina två inlägg så valde du att se och svara på detta?
  • Amy1983
    Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 15:46:05 följande:
    Jag hann inte svara på alla samtidigt (hinner inte nu heller), det innebär dock inte att jag struntade i ditt andra långa eller inte läste det!
    Aha ok. Tyckte bara det var konstigt
  • Amy1983
    Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 17:14:10 följande:
    Att jag svarade på det här sist var inte för det var sämst svar, men du hade inte läst hela inlägget, vilket gör att delar av svaret blir väl allmängiltigt. Men det är ju lika mycket värt det.

    Vi är, i alla fall såhär i skrift (kan ju vara annat med nyanser och tillämpning när det kommer till kritan) helt eniga. Möjligen det där med orka med dagarna/läggtider, vad man ser som orka med och ser som trött.

    Så, jag är i alla fall inte Hitler enligt dig, alltid en tröst =)
    Nä, är man Hitler styr man med järnhand utan några som helst nyanser.

    Vad gäller läggtiderna så brukar jag meddela förskolan om dottern somnat sent kvällen innan. De kollar då lite extra om hon verkar tröttare/sömnigare/segare än vanligt och hittills har hon inte varit det. Jag har tydligen ett barn som kräver väldigt lite sömn, något hon garanterat inte fått efter mig!
  • Amy1983
    Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 17:33:45 följande:
    Jag tänkte mest på det jag skrev i ett svar till någon annan innan.

    Det här:

    Jag kan förstå att sömn är individuellt, och ser ju själv att barnen är inte trötta på mornarna. Eller sitter och nickar till på kvällarna. Men jag ser ju också hur humör och uppförande/attityd förändras ju senare det blir på kvällen? Även om de inte verkar trötta i meningen sömniga, så de blir griniga, kinkiga och oftast krashar uppförandet på kvällen.

    De kan ha varit kanonbra hela dagen, men vid 20,30 - 21 då börjar tjafsen och bråken. De ryker i luven på varandra över att "han sa", "han gjorde" osv och vips slåss de. Enkla, artiga frågor från lillebror till storebror kan bemötas med "Äru dum i huvudet eller?" alternativt "Det kan du väl göra själv, idiot". Samma sak med pappa, så de kan fråga pappa om "Kan jag få ta ett glas saft?" Pappa tycker "Du behöver inte dricka saft nu, ta ett glas vatten om du är törstig" och barnet svarar "Meh, äru trög eller, SAFT sa jag ju".
    Om man bortser från att jag blir alldeles förskräckt över att de tillåts använda en sån ton och ett sådant språk, så det är så tydligt att det där kommer just på kvällen. De skulle aldrig göra det på dagen.

    Är inte det ett tecken på att de är trötta/övertrötta? Just när det kommer där kring ordinarie läggdags? Och blir värre ju senare det är? Alltså ÄVEN om de inte verkar sömninga varken då eller på morgonen?

    Att där kan man säkert bedöma olika? (Och jag är ju inte säker på att min bedömning är rätt heller)
    Ja, fast det kan säkert vara rätt bedömning. Och kanske t.o.m. att de är övertrötta när grinigheten väl kommer fram. Här hemma är det en hårfin gräns. Lägger man inte dottern precis när man märker att hon blir trött så går hon snabbt över till övertrötthet och då blir hon ibland för jäklig rent ut sagt
Svar på tråden Curlade barn eller ej?