Curlade barn eller ej?

Jag har hamnat i en diskussion, eller dispyt kanske, med pojkvännen om var gränsen går för när barn är curlade eller inte.

Jag har inga barn, och därför blir mina argument automatiskt "mindre värda". Jag tycker ju dock att jag kan se saker ändå, och dessutom så har jag ju gott om vänner med barn och ser ju hur de är med/kring sina barn.

Men skulle vilja ha lite fler åsikter, om det är jag som är "oresonligt hård och förlegad i min syn på barnuppfostran.
 
Utdelas någon form av konsekvens, som spelförbud eller indragen veckopeng börjar barnen omedelbart förhandla och förklara varför det inte ska bli så. Eller börjar omedelbart förhandla om hur de ska få tillbaka förmånen. Typiskt exempel är "Spelförbud resten av dagen!" och barnen reagerar då endera med att bli arga, ledsna och pappa pratar med dem om varför de är ledsna, och det slutar med att de nått en kompromiss om en timmes spelförbud mot att barnen lovar att... Alternativt reagerar barnen med att bli arga och ledsna men pappa står fast. Sen börjar barnen kohandla, "om jag plockar ur diskmaskinen och går ut med soporna, får jag spela då?". Kohandeln lönar sig alltid.

Samma förhandlande sker vid alla nej. Får de nej för att hoppa studsmatta så argumenterar barnen med att "men igår pappa, då var vi faktiskt jättesnälla när du bad oss, när tant Asta var här. Det var jättetråkigt men för diiiin skull pappa pratade vi ju massa med henne fast hon är konstig och snurrig. Då borde vi väl få hoppa studsmatta nu?". Och det får de... Eller "Nej ni får inte följa med och handla idag". Barnen "Men pappa, igår fick du faktiskt se på nyheterna utan att vi störde, så då borde vi få följa med och handla".

JAG anser att man dels inte kan kohandla med självklarheter. Att barn i den åldern tar ut sopor och fyller/tömmer diskmaskinen är ju självklart? Det är vad de SKA göra enligt grundöverenskommelse med pappan. Inte något EXTRA de gör som de ska ha EXTRA förmåner för. Samma sak med rättvisepatoset de försöker med. Att de minsann uppfört sig när tant Asta var där, så då.. Att de uppför sig vid släktingbesök är en självklarthet.
Jag anser ju dessutom att det ingår i föräldraansvar att sätta gränser och HÅLLA dem. Utdelas spelförbud ska det ligga där. Barn måste bli besvikna ibland, annars kommer de vara helt oförberedda för det hårda vuxenlivet när pappa inte curlar. De måste lära sig att vänta, att ibland komma i första hand osv. Barns känslor ska respekteras, men et
 

Jag kände där, när jag såg och hörde pappans reaktion att det var dags att sluta sitta tyst och säga vad jag ansåg. För allas skull, inte minst barnens. Pappan är dock helt oförstående, menar att läggtider så de kommer ju upp på morgonen, och klart de måste få vara uppe längre på helger/lov. Uppmärksamhet så de vet visst att man måste vänta när vuxna pratar, och att de inte kan få allt direkt. Samt att jag är alldeles för hård och har en gammaldags, "gestapoliknande" syn på barnuppfostran där barn inte får ta minsta plats. Samt att "det är för guds skull BARN vi pratar om?". Han kan möjligen gå med på att han ibland är "lite inkonsekvent" men när det gäller så vet barnen det

Men hade vi problem innan, så har vi än värre problem nu. Jag är barnuppfostrans motsvarighet till Hitler och han "vet inte om han vill ha någon som tycker illa om hans barn i sitt liv", dessutom kan jag ju inte uttala mig om barnuppfostran "eftersom jag inte har egna barn. Hade du det skulle du förstå"...

Så, ÄR hans barn söndercurlade/på god väj att bli det, eller är jag "Hitler"?