• Ess

    Curlade barn eller ej?

    Anonym (För hård?) skrev 2012-04-07 18:55:35 följande:
    Vi är inte sambo på pappret än, men jag är väl där mer än jag är hemma i ärlighetens namn. Men det är just hur det ska bli om/när vi blir sambo som jag funderar på. Nu kan jag ju åka hem och titta på TV om så är, eller åka hem bara när jag tycker det blir för mycket.

    Men flyttar vi ihop blir ju hälften (varannan vecka) av min tillvaro mitt i smeten. Även om jag tittar bort och även om barnen (än i alla fall) respekterar mig när jag är själv med dem, så kommer ju curlandet säkerligen gå mig på nerverna än mer än innan. Reaktionerna hitintills har mest varit för barnens skull, att jag tyckt det inte gagnar barnen i långa loppet som det är. Men jag misstänker att det kommer riskera att störa på en helt annan nivå om det är mitt hem (också) det försiggår i. Att inte kunna åka hem när jag får nog helt enkelt.

    Pappan tog det ju kanske inte direkt bra när det togs upp nu, utan förutom då att han anser jag är på tok för hård så tog han det som ett angrepp på barnen, att jag tycker illa om dem. Det gör jag inte, tvärtom. Men antar risken är att det smittar över på barnen om man har det under näsan hela tiden? Att jag just får "agg" mot barnen som du skriver. Än har jag INTE det, det är pappan jag har "agg" emot om jag har det mot någon.
    Jasså ni bor inte ihop ännu.
    Då tycker jag att du ska ställa krav på pappan hur du tycker det ska va INNAN du ens funderar på att flytta samman. Annars kommer det bara att bli så att du efter några månader tröttnar, men då står du utan lägenhet och får börja om med att leta.
    Funkar det inte för dig innan ni flyttat ihop så kommer det inte helt magiskt att förändras när du flyttar in. Gör absolut ingenting innan du tycker att det känns rätt och du känner att pappan lyssnar på dig.
  • Ess
    Anonym skrev 2012-04-08 14:01:26 följande:
    Ja, antingen får han leva ensam med barnen eller finna en partner som delar hans inställning till hur han vill ha det med sina barn. 

    Vad är det med det som du försöker göra dig löjlig över nu? Du har ju själv skrivit ett otal gånger om att du ångrar att du gav dig in i det förhållande du har. Det kommer den där ts-kvinnan att göra också - eftersom de är så olika och eftersom hon irriterar sig på situationen och på barnen redan innan de ens flyttat samman. 
    Även om du uttrycker dig på ett annat vis, så håller jag med dig. Varken ts eller mannen kommer att trivas i förhållandet när dom redan står på flera mils avstånd från varann när det gäller hans barn.
    Sedan att prata med mannen verkar va som att köra huvudet i väggen, han tar det bara som att hon tycker illa om barnen och då är det bättre att han bor ensam med sina barn och kör sitt eget race.
    Det blir så mycket problem ändå när man flyttar ihop med en som har barn sen innan, att han då inte går att prata med och går med på att mötas på halva vägen gör hela sammanflytten till ett project som bara leder till ytterligare en separation.
  • Ess
    soffliggaren skrev 2012-04-09 12:28:19 följande:
    Sådär ja. Nu har jag läst igenom tråden.

    Mitt råd till dig ts blir. Flytta inte in ! Du kommer behöva space vv Glad

    Jag vet inte hur många runder jag körde med bilen för jag ville inte hem. Ångesten över när barnen skulle komma. Min man som helt plötsligt på måndagen blev betjänt. Varför svara nej när det är lättast med ett ja.Barnen var då 9 och 11 år. Alla gånger jag körde förbi mitt gamla hem där jag bodde själv. Barnen skulle vara i säng en viss tid,som jag längtade. Alla program innebar Hanna Montana. Suck..

    Men som din man så höll min också dom nya reglerna men det höll bara några dagar. Han orkade inte själv med dom. Regler som han och exet + barnen kommit överens om. Jag var med på familjemötet. Exet är lite hårdare men det är mannen som fallerar. 

    Hela vår relation blev så avtändande. Vi har pratat om vad som hände den perioden men det är fortfarande lite infekterat. Det är två år sedan.

    En sak till ju mer du säger till desto mer beskyddar han barnen och i slutändan så blir du lidande,er relation. Vad du än säger så kommer taggarna och han beskyddar. Bra eller dåligt spelar ingen roll. Du går på hans papparoll och uppfostran.  

    Så på det hela taget. Behåll ditt hem. Kom och gå som du vill. Bli du irriterad så åk.   

               
  • Ess
    Anonym skrev 2012-04-10 20:21:57 följande:
    Vad menar du? Han vill ha det på sitt sätt med sina barn, ts riktade kritik mot hur han valde att ha det och göra mot och med dem och han tog konsekvenserna av det och gjorde slut med ts. Det ser jag som ett bra beslut. Varför ska man vara tillsammans med någon som har åsikter om hur man ska bemöta sina barn om man inte håller med om det som uttrycks.

    Fler borde förstås följa den här mannens exempel.
     
    Det beror lite på, förväntar han sig hjälp med barnen då måste han lyssna på ts. Sköter han allt själv och ts bara kunde luta sig tillbaka och njuta av sin barnlösa tillvaro, då ska hon inte lägga sig i.

    Min man curlade bort sina barn totalt, men det var hans val och även hans jobb. Jag lyfte inte ett finger för deras skull, var inte pappa hemma så kunde dom va med mig på villkoret att dom skötte sig själva. Pallade dom tex inte att laga mat, då fick dom va hungriga tills pappsen kom hem.
  • Ess
    The bad seed skrev 2012-04-11 09:13:30 följande:
    Men det jag också reagerade på var ju att du skrev  
    "Härligt med en pappa som står upp för sig och sina barn! 
    Alltså på mig värkar det som att du menar att ts skulle gjort något galt mot barnen eller nåt, när du skriver att han "står upp för barnen". 

     
    Anonym borde kanske skrivit "Härligt med en pappa som står upp för sig och sina åsikter ang uppfostran".

    Ts har ju precis som du skriver inte gjort något mot barnen. Hon har bara opponerat sig emot pappans uppfostran eller brist på sådan.
  • Ess
    Anonym skrev 2012-04-13 11:59:21 följande:
    Det kommer att vara på exakt samma sätt om du och din man skiljer er och dina, i ditt tycke väluppfostrade barn som vet vad konsekvenser betyder, ska bo ihop med pappas nya kvinna. För då kommer i många fall den nya kvinnan ändå att tycka att dina barn är curlade eftersom det troligen skiljer sig i uppfostran, krav och förväntningar från den nya kvinnans håll. Lägg till att hennes "instinker" säger henne att barnen är aliens som inte är präglade av henne själv så har du samma problem all over again. 
    Där ligger sanning i det du skriver. Barn tar en stor plats i förhållandet och det utrymmet är man bara beredd att ge sina egna barn, som man har just föräldrakänslorna för.

    Precis som du skriver så har man lättare som utomstående att se felen. Sen är det individer som man blivit "tvingad" upp på, som kanske inte delar ens egna värderingar och har en lite speciell sits då dom har möjligheten att spela ut föräldrarna mot varann. Det är som gjort för konflikter.
  • Ess
    M166 skrev 2012-04-16 09:26:42 följande:
    Ja och nej. Är man i ett förhållande, måste man respektera den nya partners åsikter, liksom den nya partnern måste respektera förälderns åsikter. Om det inte finns någon dialog däremellan, då blir det konflikter. Barn har lätt att spela ut de föräldrarna som inte kommunicerar med varandra, inte de som har en bra dialog på gång.
    Även om man respekterar varandras åsikter och kan prata med varann, så är det ändå (i min erfarenhet) så att barn sen innan gör att även små skit saker drivs till sin spets. Många problem orsakas av att barnet självklart prioriteras högt av sin förälder, men jag tex hade ganska mycket som gick långt före hans barn. Även om man accepterar varandras prioriteringar så orsakar dom ändå kollisioner när det väl kommer till kritan.
Svar på tråden Curlade barn eller ej?