Ni med prematurer; berätta era historier!

Hej! Vad kul, då är vi lika gamla, är också född -88 och min mamma fick också havandeskapsförgiftning, däremot är jag själv bara 3 veckor för tidigt, född i v.37 tror jag men var också rätt liten men inte riktigt så som du.
Min dotter vägde 651g och var 32cm när hon föddes så du var bara lite större

Kul att höra att det gått bra och att du inte var "sen" i något. Jag har en känsla av att våran dotter kommer vara tidigt med saker också för det är hon redan nu. Hon är snabb i utvecklingen om man jämför jämnåriga, till och med äldre om man pratar magålder och har inte haft några komplikationer alls och inte ens sånt som är normalt när man är så tidig som hon. Det enda är väl den där ductusen som var öppen men det var ju också normalt men den är nu stängd.

Oj, det låter som en resa det. När var detta?
Vi fick ju dottern tidigare än ni men vi har haft det otroligt lätt utan komplikationer eller annat, hon är- och har varit fullt friskt hela tiden, förutom nu när hon är förkyld men det är typ alla här på Neo så det märks att det börjar bli vår.

Vi har massor av foton från dag 1 som vi brukar titta på ibland. Jag tittade senast idag för att jämföra lite hur mycket hon faktiskt vuxit under dessa veckorna som gått och man ser ju inte det själv sådär direkt utan måste jämföra med bilder och minnas hur stora ens händer var på den lilla tjejen medans man idag, snart 2 månader senare, kan hålla henne mer som en normalstor bebis fast hon fortfarande är väldigt liten.

Oj, hon vägde då inte mycket, och jag tyckte våran dotter vägde lite! Ska absolut läsa!

Ojdå, inte roligt när de slutar växa. Våran tjej var ju liten för sin ålder, och har inte riktigt kommit ikapp ännu men växer ändå som hon ska i övrigt förutom att hon är just lite under kurvan för åldern men inget som läkarna bryr sig mycket om eftersom hon växer bra annars.

Vad skönt att få vara hemma, längtar tills vi får komma hem! Hur funkar det hemma?
Här på Neo har man ju sina rutiner med matschema (som hon dock inte riktigt kan hålla då hon är hungrig fortare vilket dock personalen tycker är jättebra att hon är hungrig och vill äta mycket) osv, så jag kan tänka mig att det kan bli ganska lätt när man väl kommer hem, kanske lättare än vad det hade varit om hon varit fullgången och man fått komma hem direkt, man hade nog inte haft samma rutin som vi har just nu. Hur känner du inför det, känner du igen dig?

Tack så mycket, och detsamma!

Hej! Ska kika in bloggen och läsa
Nej, har inte kollat de trådarna alls, får leta upp dem!

Oj, det låter tufft! Hur funkar vardagen för er då? Nu vet jag inte hur länge sedan detta är? Är den andra prematuren inte helt nyfödd så berätta gärna om hur ni klarat vardagen och allt.

Ja, det lät lite som att det var nyligen på sättet du skrev på. Kan också tänka mig att det är tuffare att ha ett sjukare barn. Våran dotter har inte heller drabbats av något alls, inte ens något som hjärnblödning och annat som kan vara väldigt normalt för så tidigt födda, så vi har kommit riktigt lindrigt undan också.

Okej, ja det blir nog lite konstigt. Det jag tror jag kommer tycka är skönast är nog att slippa ha personal som kommer in varje dag, i alla fall de som inte jobbar mycket med våran dotter som inte vet att vi gör allting själva med henne så egentligen behöver ju inte personalen komma in mer än för att hälsa och se till så vi har allt vi behöver och såklart registrera i datorn om allt som händer. Kommer bli skönt att bara ha hemsjukvård och eftersom dottern är så frisk så tror jag inte vi behöver ha det så länge. Sen kommer det vara skönt att slippa eletroderna och saturationsmätaren, vi kommer ju dock (antar jag) ha med oss apnéknapp ett tag hemma vilket jag gärna hade kunnat vara utan eftersom hon inte har några som helst fall, och de fall som visas på monitorn är falska då det alltid är lösa elektroder eller så andas hon ytligt typ.

Ja, det är skönt att man känner henne redan när man kommer hem. Fick veta i morse av läkaren att vi åker hem om två veckor, så jäkla skönt! Har liksom varit här i 8 veckor nu!Tack! Vad kul att höra att allt har gått bra. Förstår din oro över denna graviditet.
Läkaren berättade för mig att det troligtvis kommer bli likadant nästa gång men då kommer jag övervakas och gå på kontroller oftare, får medicin som eventuellt ska skjuta upp förlossningen i alla fall 1-2 månder, och om den då kommer en månad för tidigt gör ju inget för det gjorde jag också när jag föddes.
Sen kommer jag inte få lika kraftig havandeskapsförgiftning eftersom jag hade i princip den värsta sorten och det kan även vara så att den inte bryts ut alls tack vare medicin och jag kan föda helt normalt om man säger så. Men troligtvis kommer barnet födas tidigare i så fall så när vi nu ska ha ett till barn så är vi beredda på det.Skönt, ungefär som vi också. Våran är också en superpremis, däremot har vi inte haft några bakslag direkt efter framstegen, förutom att hon fick en infektionsrisk. Eller de hittade spår av blod i bajset men det hade nog att göra med att hon fått för mycket mat och bajsade så mycket så tarmarna orkade inte riktigt utan att få sår, men tidsmässigt var det ett litet bakslag för sen började vi nästan om med maten och gick ner till ca 2ml/h
fast hon innan dess fått runt 6ml/h emn det gick snabbt upp och hon äter nu 33ml var tredje timme ungefär.Vad tråkigt att det inte riktigt går så bra för honom fast han var/är frisk och allt gick bra. Men du ska vara glad över att han är frisk annars. Utvecklingen kan alla barn ha svårt med när de är små, och det går ju oftast att göra något åt men det är värre om de är sjuka. Det går inte riktigt att få bort direkt

Inte behöver du skämmas alls. Man kan inte tänka på allt! Okej. Är det något som gör att du är extra oroligt över det eller känner du bara så "för att"? Alla barn kan ju som sagt få det svårt i utvecklingen just när de börjar skolan och sånt men man ska inte gå och tänka på sånt så långt i förväg tycker jag, även om man kanske gör det. Jag kan själv tänka tanken att "tänk om" när det gäller min dotter. Man vet ju aldrig, men det är något man får ta itu med då om man börjar märka att något inte stämmer.

Okej, ja det är väl lätt hänt att man tänker så. Har han varit sen i utvecklingen i den ålder han varit i, för att han kom för tidigt, eller i korrigerad ålder?Nej, det är ju klart. Men samtidigt ska man försöka att inte tänka på sånt som KAN hända senare, men man ska heller inte tänka att inget kommer hända, och att barnet ska få det lätt för då blir man ju besviken om det inte går som man "vill".
Sen behöver de flesta barn, prematur eller ej, någon sorts hjälp och har nog någon svårighet av något slag, kan jag själv tycka i alla fall.Okej. Fast adhd syns väl oftast inte förrän när de blir lite äldre, typ 3-4 år i alla fall?
Sambons äldsta son har adhd och troligtvis så har den yngsta något också, men jag hoppas att dottern inte får något faktiskt.

Kan tänka mig att det är jobbigt, i alla fall i början.

Ja, FL är inte så bra som man först tror. Jag var lite naiv i början men har lärt mig att hålla saker inom mig istället för att kommentera vissa trådar då man bara blir "påhoppad" för att man inte har samma åsikt som alla andra. Man tycker ju att det ska vara en sida för folk som har- eller ska bilda familj, inte någon sorts klagomur.
Men jag kan också tycka att de som klagar mest, och som har mest negativa åsikter att komma med, det är oftast de som också är "dåliga" föräldrar, som bara tänker på hur andra människor tycker och tänker om de och deras barn. Nu tror jag absolut inte att du är en sådan, och jag förstår absolut att du kanske tänker på hur folk ser på din son och dig som mamma, men nu menar jag såklart såna som inte har några "problem" alls, som bara är rädda för att folk ska tycka något konstigt om dem.

Varför tror du att du uppfattas som slapphänt?

Oj, ja våran dotter har också ett jävla humör. Det sa de redan första dagen att hon visar vad hon vill direkt. Så fort man rörde henne och hon inte tyckte om det så skrek hon till. Hon är likadan ännu vilket är bra men hon låter en göra mycket mer nu än i början såklart, hehe. Hon hade också microskopiskt bajs som vi torkade bort med kompresser, haha. Och miniblöjor!

Oj, verkar som att det är vanligt att man får sådan chock och har svårt att ta till sig barnen och får förlossningsdepression osv när man får för tidigt. Alla tjatade om det till mig och frågade hela tiden men jag blev inte ens direkt chockad. Var det först innan hon föddes men sen när hon var här och jag faktiskt förstod att hon var frisk så försvann chocken.

Du ska inte vara orolig över att hon inte ska kunna gå när hon börjar dagis.  Minns när jag själv jobbade på en förskola, vi hade en tjej där som var ca 8 månader och hade gått där sedan hon var 6 månader och hon kunde ju inte gå, och sen är ju många barn sena med sånt eller tidiga. Tycker våran tjej är tidig med saker, eller för oss är hon tidigt med tanke på att hon inte ens ska vara född ännu ens men hon är snart 3 månader och ler, jollrar och kan till och med vända sig från mage till rygg vilket de inte brukar göra förrän de är runt 4 månader enligt BVC och våran kan det redan vid 2 månaders ålder, och kan lyfta huvudet och har kunnat det sedan hon var ca 1 månad och gjorde alltid det i kuvösen men vi trodde hon skulle sluta med det i och med att hon växte men hon har bara byggt på med musklerna så hon orkar mer än många andra 2 månaders bebisar. Alla barn är ju olika och jag oroar mig inte alls över när hon ska börja krypa, gå och prata och allt sånt där. Alla barn gör allt i sin egen takt. Min gudson lärde sig t.ex gå innan han kunde krypa, och jag vet barn som sitter upp redan vid 3 månaders ålder medans andra inte kan sitta ens vid 6-7 månaders ålder, så alla är ju verkligen olika. Oroa dig inte!

Har hon inte fått några men idag utav det så får hon inga i framtiden heller, det fick vi höra på Neo i alla fall. Våran dotter är också helt frisk och har alltid varit och det var min havandeskap också och hon har inte haft några problem alls sedan hon föddes och kommer inte få några heller säger dem, risken att hon blir dålig är lika stor som för "normala" fullgångna bebisar.

Tänk då på mig som födde barn i v.25 och jag vill verkligen ha ett till barn även fast vi låg på sjukhus så länge men läkaren berättade att om och när jag blir gravid och ska behålla det så kommer jag få äta medicin som man hoppas ska kunna skjuta upp förlossningen i alla fall 1-2 månader men enligt henne kommer jag i så fall föda 1 månad för tidigt för hon tror inte man kommer kunna skjuta upp det så länge eftersom jag hade så kraftig havandeskapsförgiftning och födde så tidigt. Men jag är inte rädd ändå utan vill fortfarande ha ett till barn lika mycket som innan. Fast det har väl att göra med att jag alltid velat ha minst 2 barn.