Hyperemesis gravidarum = risk för autistiskt barn?

Intressant tanke... Jag har väl haft på gränsen till hyperemesis under denna graviditet. Bara varit inlagd en gång dock och som mest kräkts 14ggr på en dag. Efter att jag fick primperan utskrivet i samband med inläggningen vecka 13 så har jag dock bara kräkts 1-3ggr per dag till och med vecka 22, så jag har ju fått i mig näring och faktiskt kunnat gå upp i vikt.

Det jag funderar på är hur gamla ni som fått barn med autism/asperger har varit när ni fått dessa barn och om ni varit normalviktiga/underviktiga/överviktiga under graviditeterna i övrigt.
De hävdar ju att barnet tar det som det behöver från mamman likt en parasit och om man är överviktig så finns det ju mycket energi lagrad som bebisen borde kunna ta av, trots att man kräks och kanske går ner i vikt?!

Det som får mig att undra lite är att ingen kvinna på varken mammas eller pappas sida direkt har mått illa eller kräkts under sina graviditeter och då har ändå både mormor och farmor fått tvillingar! Därför tycker jag det är märkligt hur jag kunnat bli "den första" som haft så pass svåra kräkningar...

Bebisen är ju inte här än dock, så får väl se hur det blir sedan när han är ute och är lite äldre. 

Hm, ja, nu spelar väl egentligen inte mammans ålder någon roll på autism/asperger, men låg födelsevikt hos barnet brukar väl kunna vara en riskfaktor?! Men ofta kan det ju födas normalviktiga barn trots att mamman kräkts eller levt under svält?!

Oavsett så är detta en intressant tanke och om man utgår från svaren i tråden så verkar det ju kunna ha ett samband...

Haha, håller med! Jag hade ju förberett mig på vanligt gravidillamående och kanske någon kräkning på morgonen då jag litade på att jag skulle vara lik mamma under en graviditet då jag är exakt som henne vid PMS, samma mensvärk osv och hon mådde bara lite illa någon dag då och då.
Men nej... så blev det icke!
Nu har dock mamma bara fått flickor och jag väntar en liten pojke så vi stämmer inte riktigt in i statistiken, dock är detta mitt första barn, så har ju inte någon dotter-graviditet att jämföra med, det kanske skulle bli ÄNNU värre... hemska tanke!  

Hm, i mitt fall så hamnade jag verkligen inte i ketos trots hyperemesis då det var just kolhydrater som var det enda som gick ner som man fick behålla ibland.
Ketos hamnar man ju i när man ligger otroligt lågt på intaget av kolhydrater, vilket åtminstone i mitt fall inte var någon risk... Snarare så att jag inte fått i mig kött, fett osv under halva graviditeten. 

Saken är den att jag inte gick ner på så sätt som man normalt sätt ska göra för att få diagnosen hyperemesis.Jag fick den dock i alla fall eftersom att jag hade så pass svåra kräkningar så att det inte kunde klassas som normalt graviditetsillamående.

I och med att jag inte gick ner (mer än 3kg i början, sedan sakta men säkert upp igen) så har jag otroligt svårt att tro att jag varit i ketos.

Då har jag tidigare gått på LCHF där det är just ketos man vill uppnå och det har inte varit i närheten av samma känsla i kroppen osv som då.  

Tog primperan med löftet att det bara ev. påverkar sista tiden i graviditeten och jag slutade ungefär vid halva. Vår son kom i lördags och verkar än så länge frisk, glad och opåverkad av hur jag mått, men får väl se om något verkar annorlunda när han blir äldre...