Åka utomlands utan barnen?

För mig hade det aldrig ens blivit något jag funderade över, det skulle vara 100% otänkbart att lämna en tvååring en hel vecka. Jag tror barnet skulle må direkt dåligt av det.

Men ni bestämmer ju själva, jag tycker bara att det är helt otänkbart.

Klart ni ska åka,hittar in någon som kan komma hem till er och ha barnen,så njut! =)

Jag hade inte lämnat mitt barn som två-åring i en vecka, men det är ju hur jag känner. När de har varit äldre har det gått bra att lämna barnen hos ex farmor och farfar som de älskar att vara hos. Det hade säkert gått tidigare också, men det var jag som inte ville lämna så länge som en vecka. 

Ja vi kommer antagligen inte att åka, har för dåligt samvete. Vill ju inte riskera något med barnen.

De säger ju att antal nätter,efter ålder..så en 2åring,2nätter. Så det blir nog lite långt,utan båda sina föräldrar.

Det är bara du och din man som kan bestämma er för hur ni ska göra. Om jag hade haft närstående med nära kontakt med mitt barn (som ni verkar ha) så hade jag kunnat tänka mig att åka iväg en vecka utan barnen.

Vi har som mest varit borta 5 dygn från vårt barn och det var så otroligt skönt! Då hade barnet börjat närma sig 3 år. Morföräldrarna bodde hemma hos oss under tiden vi var borta och allt hade fungerat jättebra.

Ja, precis. Men det är svårt att bestämma när vi inte vet hur det skulle funka med barnen. Hade varit bra med en spåkula.

Min sambo vill hemskt gärna åka och det vill väl jag också egentligen men inte på bekostnad av barnens anknytning till oss. När det gäller 5 åringen är jag helt hundra på att han inte kommer må dåligt om vi åker men eftersom jag är osäker på 2 åringen med tanke på hans ålder och att vi inte har varit ifrån honom så länge förut så tror jag att vi kanske ska låta bli.

Vi var borta från barnen en helg för ett tag sen medan barnen var hos mormor och morfar och det gick bra. Men det är ju skillnad på en helg och en vecka. Det är nog bäst att ta det säkra före det osäkra.

Jag hade åkt utan tvekan. Om barnen har en nära och bra relation till sina morföräldrar tror jag absolut inte att barnet tar någon som helst skada av att ni är borta i en vecka. Mina föräldrar åkte iväg flera gånger själva eller med min äldste bror när jag var 1,5-3 år och jag har då inte fått några men av det!

Det blir ett äventyr för barnen också, en härlig semester hos mormor och morfar där de antagligen blir väldigt bortskämda. Och ni kommer tillbaka, utvilade och pigga!

Jag skulle hellre ha haft med mig barnen om jag skulle åka utomlands. Vår son sov borta själv (hos mina föräldrar) första gången nyligen när han var 18 månader, då lämnade vi honom på förmiddagen och hämtade honom på eftermiddagen dagen därpå, så det var bara en natt. Även om det hade gått bra så talade min mamma om att han hade varit lite "olycklig", ville gärna ha nappen & snuttefilten och sitta i knä osv. Han var gladare och skrattade sen när vi hade kommit tillbaka.

Så med tanke på det skulle jag inte ha velat lämna honom så länge som en vecka på ett bra tag, eftersom han förmodligen skulle längta efter oss lika mycket som vi längtar efter honom. Men om dina barn är mer vana att sova över utan er, så är det ju inte riktigt samma sak.

Ska tillägga att mina föräldrar och storasyster åkte utomlands utan mig en vecka när jag var 8 månader gammal. Jag överlevde det i alla fall, men om det har påverkat mig på något sätt är ju svårt att säga. I vilket fall så fick jag vattkoppor precis då, så mina föräldrar hade dåligt samvete över att de inte var hemma. Sedan dess har alla barnen i min familj alltid följt med på alla utlandsresor.   

Hej ts!

Du känner dina barn bäst, så jag skulle gå på magkänsla.

Vi åkte från vår 2-åring förra sommaren i 4 dagar. Morföräldrarna kom och bodde i vårt hus så lillen fick vara hemma i sin egna miljö. Vi satte upp kort på oss på kylskåpet i lille-höjd, och där gick han förbo någon gång per dag, och glatt berättade om mamma och pappa. En morgon hade han blivit ledsen, när han kommit in i sovrummet för att väcka "oss" och mormor och morfar låg där. Men det hade gått över fort.

Han var jätteglad när vi kom hem, och lite mammig och pappig sen ett par dar, men nöjd med att vi berättade att nu var vi hemma och skulle så vara! Presenterna som kom med var ju inte fy skam heller :)

Nu i sommar ska vi iväg igen, 5 dagar, och denna gång utomlands. Då har lillen hunnit bli 3 år och återigen ska mormor och morfar komma och bo i vårt hus. Har man den möjligheten så tycker jag att den är att rekommendera, så barnet/en slipper lämna sitt hem.

Ni bestämmer, även om valet är svårt.
Kort på kylen är verkligen ett tips! Om ni vill åka så förberedd barnen, visa karta, gör det till nåt spännande, och vad kul de ska ha med sina mor/farföräldrar!

2-åringen har ju sin familjetrygghet i storebror (syster?) som ju också är hos mormor och morfar. Jag hade helt klart åkt, om det var en resa jag kände att jag verkligen ville göra. Om jag kände mig minsta missnöjd med resmålet, tidpunkten, ressällskapet eller annat så skulle jag skylla på barnen.

Ja, vi har lämnat våra barn en vecka hos mormor och farmor en vecka när de var i den åldern.

Jag blev lämnad i 8 dagar till
Mormor och morfar när jag var 2 år. Det är inget fel på mig, eller anknytning till föräldrarna. Det var inget problem DÅ heller!

Det låter helt underbart att komma iväg utan barn
Barnen kommer att hat bra med mormor och morfar vilket tillfälle för dom att komma barnbarnen nära och få skämma bort dom.

Jag skulle ha åkt utan att tveka.
Jag har väldigt svårt att tro att det skulle skada barnet på nåt vis.

Barnen har ju varann & dessutom sina morföräldrar.

Om jag kände att jag kunde slappna av och ha roligt skulle jag åkt i din sits. Vi åkte bort några dagar när yngsta barnet var runt två år, han trivdes som fisken i vattnet hos farmor och farfar. De hade jätteroligt med sina farföräldrar som fick tillfälle till att bara ro om barnen och ha roligt. 

Kan tillägga att dottern har en fantastisk kontakt med tex farföräldrarna (mina bor långt bort) så jag vet att hon har det bra med dem. Men en hel vecka? Det tycker jag inte alls är bra och tror som sagt var att ett litet barn påverkas negativt av det.

Jag tror inte barnet får men för livet, men om det är måttstocken så är det ju ganska mycket som skulle vara okej...