• Anonym

    Jag vill inte leva detta livet mer, orkar inte med familj och barn!

    Här har ni en mamma som har två barn och är gift. Äldsta barnet är sex år och har ADHD. Yngsta är sex månader och ganska krävande. Det har varit mycket i vårt liv under flera år egentligen men det har varit väldigt intensivt under den senaste månaden och jag har nu kommit till en punkt där mina tankar och känslor skrämmer mig. Jag mår dåligt när jag tänker på den kommande veckan med lämnandet i skolan, fram och tillbaka och bara en sån sak som att sätta fram mat till sexåringen får mig att nästan bryta ihop. Det känns som om allt går i ett, i ett, i ett och jag kom på mig med att flera gånger både igår och idag tänka att jag inte vill leva detta livet. Orkar inte. Jag vill vara för mig själv, kunna tänka, ladda. osv. Min man fick akut åka till sitt hemland då en förälder är döende. Jag uppmanade honom att åka. Kvar i två veckor blev jag med mina två barn. Sexmånaders flickan reagerade med att gråta så fort jag la henne ifrån mig, kunde inte ens gå coh kissa. Sen hade jag min sexåring som jag inte orkade göra ett dugg med då lillasyster tog all min energi. Lillasyster somnar tio på kvällen och sover till morgonen så det fanns verkligen ingen egentid någonstans. Mina föräldrar hjälpte mig och tog sonen i några dagar. Nu känner jag att jag orkar inte mer. Jag orkar inte ha en bebis som måste sitta hos mig och klänga, vill inte byta fler blöjor, vill inte höra mer gnäll, vill inte, vill vara ifred! Orkar inte tillgodo se sexåringens behov känns det som. Han får mat och blir skött men jag leker inte eller gör något speciellt med honom. Jag vill bara fly, jag ser inte längre fram emot något, jag tänker att livet är fruktansvärt tråkigt och jobbigt och att det bara rullar på. Vad är det med mig? Finns det någon här som kännt som jag att det är ett helt företag bara att lägga barnen, ge dem mat, osv. Jag orkar inte laga någon supermat heller eftersom systern gnäller hela tiden. Nu är mannen hemma men jobbar och kommer inte förrän efter fem.  Jag hoppas att fler varit i min situation, eller liknande!

  • Svar på tråden Jag vill inte leva detta livet mer, orkar inte med familj och barn!
  • MajaMaria79

    Men stackars dig! Det låter faktiskt som att du har set outhärdligt just nu.
    Går den stora pojken på dagis något? Sover lillasyster middag?
    Försök att sänka kraven på dig själv, man måste inte ha kliniskt rent hemma och alla måltider måste inte platsa i masterchef. Försök vila när barnen vilar.
    Kanske kan din man ta ledigt på fredag så att du kan åka bort 3 dagar över helgen. Bara sova, äta och vara själv.

    Sedan tänker jag att du och mannen kanske kan göra upp mm något schema där du några kvällar i veckan får tid för dig själv. Det är lätt att bli trängd av barn som klänger på en jämt, när man Aldrig får duscha, skita eller äta ifred.

    Det kommer att bli bra igen, men nu behöver du ett andningshål där du hinner sakna familjen. Gör upp med mannen och dina föräldrar (kanske) om hur det ska gå till.

    Jag håller på dig!

  • Anonym (Indra)

    Usch, låter fruktansvärt jobbigt! Låter som om du skulle behöva prata med någon eller få lite hjälp "utifrån". Själv har jag en 2,5-åring som just nu trotsar rejält, å speedar i 220 till 2230 på kvällen. Dessutom är jag gravid i 7:e månaden å i behov av lugn å ro eftersom jag jobbar heltid, men även fast min man hjälper till så är vi båda helt slut. Det finns liksom inte en endaste minut över till att varva ner på kvällarna, vilket gör att jag blir stressad å sover uselt, å den onda karusellen är igång. Vissa dar känner jag mig nere å som om man är i ett fängelse för att man är så utmattad. Tror det är rätt många som har det tufft. Att vara förälder är inte alltid en dans på rosor...

  • Tow2Mater

    Oppna en flaska vin; ett par glas en kväll medans du gör allt som måste göras så känns det iallafall  liiiite roligare.

  • Nickipicki

    Kan tyckas som att detta är ett ganska förlöjligande tips... men, jag försöker ändå...

    Be en vän att komma hem till dig, har du ingen vän- bjud hem den i släkten/familjen du får mest energi och skratt från. Sätt igång en skiva med musik du tycker om. Tag fram något gott att äta. Baka en kaka med äldsta barnet medans du har den andra på höften.
    Sen bjuder du den som besöker dig på kakan- oavsett om den är god/äcklig/fin/ful/färdig. SKratta sen åt missären, dansa några steg och försök att tänka att detta är en övergående fas i ditt liv.  

  • Anonym (Indra)

    Å några timmars EGENTID per vecka är livsviktigt! att bara få ta hand om dig själv, slippa bry dig om andra för några timmar! Jag tog mig egentid redan vecka tre när vår dotter var född...för att orka vara en glad och bra mamma i övrigt!

  • Anonym (Förstår)

    Det du skulle behöva är att komma hemifrån och bort från allt. Det finns säkert många saker som du skulle behöva göra för att må bättre och orka.. Ingen orkar hela tiden , det är mänskligt. Kanske har du saker som du måste gå och prata om? 
    Kram och jag önskar dig det bästa! 

  • Anonym (s)

    Bebisen kanske har tänder på gång? Eller kan det vara något annat som gör att hon är extra gnällig? Hungrigare?

    Mina barn tyckte om gåstol i den åldern eftersom de då kunde följa efter när man gick runt hemma och det var väldigt skönt att kunna sätta ner dem  en stund så att man kunde få något gjort. Skulle de sitta själva blev de gnälliga efter bara någon kort minut.

    Funkar det att gå ut och gå med den lilla? Då kan 6-åringen också vara med. 

    Jag kan inte ge dig några andra goda råd förutom att du måste dela detta med din man så att ni båda hjälps åt. Du låter utbränd och deprimerad. Att tillgodose barnens behov när man själv inte känner sig bra är jättejobbigt. Du kanske själv är fysiskt sjuk förresten så du inte orkar med allt pga det, anemisk eller så.

  • Jisa

    Nickipicki: vilket härligt inlägg. Jag tar till mig ditt råd.* dansar loss*

    Till ts: Du verkar ordentligt slutkörd och deprimerad. Har du talat med din man om hur du mår? Ni måste dela bördan, annars kommer du krascha in i väggen. Kan du resa bort en helg helt själv och tanka energi?

    Skaffa en bärsele som du kan fästa på höften. Lillen får närhet, du får händerna fria. Lillen kommer inte alltid behöva sitta fastklistrad på dig, det är med all säkerhet en övergående fas.

    Även om du inte känner för det så lyd Nickipickis råd och gör några dansskutt varje dag. Le trots att du inte känner dig glad och sträck på dig. Det går att lura kroppen glad, eller iaf lite gladare.

Svar på tråden Jag vill inte leva detta livet mer, orkar inte med familj och barn!