Pappan vil inte ha barnen mm

Jag vet att jag inte kan förändra honom. Jag har gått hos psykolog i två år för att bli människa igen efter att ha bott ihop med honom och är det nåt jag lärt mig där är det att jag inte kan ändra på honom. Även om jag inte kan ändra hans beteende så ska jag vä inte behöva krypa för hans skull ? Jag VET att barnen skulle ha det bra utan att dom träffar sin pappa. Skulle det bli så att dom inte kommer ha någit umgänge med sin pappa så är det absolut inte mitt val utan hans. Så länge han vill ha umgänge med sina barn så kommer han få ha det OM han inte slår dom igen.
Att lägga ved på elden förstår jag inte riktigt, på vilket vis gör jag det ? 

Du behöver självklart inte krypa för hans skull. Tvärtom ska du låta bli att krypa! För så länge du kryper så har han makt över dig, men när du låter bli så försvinner hans makt. Han kommer att bli tokig i början över att hans makt minskar, men i slutändan så kommer det att bli bra.

Nästa gång han hör av sig (ta inte kontakt med honom själv) så kan du svara honom att barnen är färdiga att hämtas upp klockan xx på fredagen, vill han ha umgänget så är det fritt fram att hämta barnen. Börjar han tjafsa om att det är du som ska köra dem till honom så kan du lugnt svara att du hämtar dem från honom på söndag klockan yy. Och att om han inte vill ha barnen så kan de stanna hos dig, det är inget problem för dig. Ta helt enkelt över kontrollen.

Han kommer garanterat säga att du inte får hämta klockan yy utan en timme tidigare eller senare, enbart för att köra med dig. Men det är fortfarande du som håller i taktpinnen och han som svansar efter. Han kan få sin timme hit eller dit eftersom du har lyckats ta ifrån honom hans hotmöjlighet om att inte vilja ha barnen.   

Brukar det hända att han inte tar barnen de helger som är tänkt? Jag tycker att det känns lite konstigt att du frågar om han ska ha dem och han svarar att det är självklart. Är det inte bättre att ställa frågan, ska jag komma med barnen kl XX på fredag?Jag och mitt ex stämmer av på bytesdagen vilken tid och vem som ska köra.

Jag har förstått att problemet är mycket större en denna fråga och det har redan diskuterats flitigt i tråden. Jag reagerade på detta direkt när jag såg trådstarten och tycker att även det är en aspekt på problemet. Hur TS ska göra på fredag har jag ingen bra lösning på.

Fast hon frågar väl så just för att han skrikit att han INTE tänker ha barnen till helgen..

Han brukar alltid ha dom när det är hans helger men han var sur på mig förra veckan och då sade han att jag inte behöver komma med dom nåt mer. Det har alltså hänt flera gånger att han kommit med sådana hot och då brukar jag alltid fråga någon dag innan om han tänker ha dom eller inte. Nu har jag tröttnat på att han vräker ur sig sådana saker så denna gång tänker jag ta honom på orden om han inte hör av sig och säger att han inte menade det.
Det skule aldrig gå att bestämma något med honom samma dag som ni gör, han ska veta allt i förväg och man måste komma på exakt utsatt tid, kommer man 15 min för tidigt så får man vänta, kommer man 1 min sent så blir han sur. Fast egentligen så vill han att man kommer 5 min före utsatt tid, han ringde en gång 1 min innan den utsatta tiden och frågade om jag inte tänkte komma med dom, då menade han på att om man säger en tid så ska man vara där 5 min innan. Jag blir bara så trött på allt detta !!   

Precis!! Han kan ju t o m gå så långt att han börjar "hota" barnen till slut, "gör ni inte som jag vill så kan ni stanna hos mamma" Så har min sambos barn haft det de sista åren så fort det har varit minsta lilla bråk

Nu börjar sambons barn bli så stora att en av dem valde att åka till oss vid ett sådant hot så nu får vi tro att det äntligen är slut på dem

Det börjar närma sig em nu och jag har verkligen ont i magen av nervositet, jag svettas och fryser om vartannat och skakar som ett asplöv. Jag är livrädd för att han ska ringa och bråka med mig, är rädd för att jag gör fel.

Ta några djupa andetag!

När han ringer så säger du bara lugnt att barnen finns klara att hämta för honom. Börjar han tjafsa om att du ska köra så informera honom om att du kan komma och hämta dem hos honom på söndag.

Han kommer förmodligen att försöka dra in dig i en diskussion, eller få dig att försvara dig själv. Gå inte på den finten! Har man väl börjat försvara sig eller förklara sig så har man förlorat diskussionen (jämför med ett barn som ber om en glass, man svarar att det inte går för att man ska äta middag snart, barnet säger att han i alla fall kommer att orka maten, man svarar att det gjorde du inte förra gången, barnet säger att den här gången kommer han att orka, osv tills man ger upp och barnet får sin glass).

Vad han än säger/skriker så svara bara "Barnen finns klara att hämta här, jag kommer och hämtar dem hos dig på söndag". Om han försöker säga att det är ditt fel att barnen inte får träffa honom, eller om han säger att han kommer att gå till domstolen så svarar du bara "Det är ditt val".

Och som sagt, ta några djupa andetag. Det ordnar sig.        

Det var precis det svaret han fick när han sade att jag inte behövde komma dit med barnen i fortsättningen, ok...det är ditt val sade jag så bollen ligger ju hos honom. Till barnen har jag sagt att jag inte vet helt säkert om dom ska dit i helgen eller inte. Det äldsta av barnen vill gärna ringa till honom och fråga om dom ska dit eller inte.

Inte ett ljud ifrån honom, har nyss tröstat en ledsen dotter som inte kan förstå varför hon inte får åka till pappa. Jag har försökt förklara för henne men det är inte så lätt. Hon ville ringa honom, som hon självkart fick, men han svarade inte...hon sade då att han säkert såg att det var mitt nummer och då ville han inte svara. Det gör så ont i mig att se barnen ledsna.

Pappan vill nu ha barnen igen, han vill dock hämta dom på skolan helt plötsligt (vilket är ok för mig) och lämna dom på parkeringen så dom får gå in själv, allt för att slippa träffa mig. Det är helt ok om han vill göra så även om jag tycker att han är löjlig, vuxna karln. Han säger också att om vi ska ha kontakt med varandra så ska vi ha kontakt genom hans mamma, hon får medla vilket jag INTE tycker är ok, ska någon medla så ska det vara någon som är opartisk.
Han vägrar upprätta ett avtal om helger och semester mm, han säger att sist han skrev på ett papper så förstörde det så mycket för barnen. Han vägrar dessutom att ändra helger så barnen är där varannan helg istället för två helger i rad som nu. Barnen själva tycker det blir för långt uppehåll när man gör så och jag har fått chansen att jobba varannan helg vilket skulle göra mycket för vår ekonomi.
Det känns som vi sitter fast, kommer inte en jäkla millimeter längre, vad göra ? Familjerätten kan väl inte hjälpa om inte båda är med på det antar jag ? 

Nej det är frivilligt.

Släpp det där med varannan helg just nu, om du försöker övertala honom om det så har han makten att köra med dig.

Njut istället av att det nu är pappan som tar ansvar för både hämtning och lämning. Och att han hämtar dem direkt efter skolan så att ni slipper tjafsa när ni ses. Du har vunnit rätt mycket på det här!