Har ni varit på en arbetsplats där ni vantrivts pga chefen?

Ja. Det som hände var att jag bytte jobb. Idag hade jag tagit upp det hela med chefens chef, om det fanns en sådan och försökt reda ut situationen.

Jag har en dålig chef.
Lynnig, inkonsekvent och allmänt jobbig.
Gapar och skriker och är ful i munnen mot folk som jobbar för honom.
kan ringa upp och ge en en utskällning som man inte ens fattar varför man fick och sen vara helt oemottaglig för resonemang.

Funderar jag på att söka nytt jobb?
Ja hela tiden.

Trivs jag på jobbet?
Nej, inte för en sekund

Presterar jag mitt bästa med denna chefen?
Nej, inte på långa vägar. Jag har inte ens nån lust längre att göra nåt bra.

Jag det var länge sen och jag bytte jobb.
Jag byter alltid jobb om chefen är dålig eller om det är massa problem på arbetsplatsen.

Men de sista 5 åren har jag haft toppen bra chefer och arbetsplats.Har haft 2 jobb på 5 år och då har jag bara bytt för att utvecklas eller få bättre lön.    

Har själv toppenchefer.. men har en vän som råkade illa ut på sitt förra jobb och vantrivdes sjuuukt mycket

Där kunde chefen stå i korridoren o bara skrika på personalen, och nu när min vän behöver ett intyg av nåt slag så vägrar dom skriva nåt! "Tidsbrist" kallar dom skälet till det.

Nu jobbar min vän på en ny arbetsplats o trivs kanon.

På det förra stället sitter det ibland folk och gråter på sina rum fortfarande efter bossens framfart!

Jag trodde knappt det var sant när min vän berättade, i min fantasi är chefer normala människor som vet vad dom gör. Iallafall inom kommun o landsting (som det rör sig om här).
Dom får gå på chefsutbildningar och lära sig att ta folk.. även såna som dom känner att dom inte klickar med.

Man trackar inte folk och tvingar på uppgifter som man inte har utbildning till och inte tid till för man har 150% med annat.. man ringer inte hem till folk på helger o slänger ur sig spydiga kommentarer och man står INTE OCH SKRIKER på sin personal.. varken i korridoren eller på sitt kontor.

Nu har tydligen den där chefen också fått ett nytt jobb, och man hoppas att dom anställer en vettig männska nu! 

På mitt jobb finns flera avdelningar med en liten chef på varje, sen har vi en person som är chef över hela stället. Märker en otrolig skillnad på de olika avdelningarna, på dem med dålig chef flyr folk och där chefen är vettig jobbar folk kvar. En av cheferna har blivit av med ca 20 personer under de senaste två åren, och hon har ingen aaaning om varför, verkar iofs mest glad över att folk slutar eftersom hon gillar ungefär två personer i personalstyrkan och de är ju kvar.... Mitt råd är iallafall att byta jobb, det är inte värt att må dåligt över att bli illa behandlad. Eller slåss för din rätt, men det är betydligt jobbigare och mer riskfyllt. 

Japp... jag bytte jobb. Fick tjänstledigt och när jag hade det så ringde jag till hans chef samt media för att tala om vilken fruktansvärd chef han var. Det tillsammans med en massa andra saker som pajasen gjort ledde till att han fick sluta!!!

För några år sedan.

I klartext blev det nästan som att jag råkade säga upp min egen chef. Jag tog det med personens chef som själv var lite missnöjd med personen. De gjorde en för dåliga chefen förmånlig överenskommelse och hon försvann därmed ur mitt liv.

Oh ja. Flera gånger. Chefsjobben lockar till sig riktigt obehagliga människor.
En chef brukade t.ex. ringa upp mig på fredagkvällarna och förklara varför jag var ohjälpligt usel som människa och att valfri person på gatan var bättre än jag, på alla sätt.

En annan chef gav mig arbetsuppgifter utöver de jag anställts för, bara för att förnedra mig. Jag är högutbildad akademiker och fick t.ex. sopa arkivgolven samtidigt som han gick bakom, stirrade på min häck och undrade om jag någonsin hade städat i mitt hem.

En tredje chef förklarade för hela arbetsplatsen (som iofs inte var så stor) hur jag förstörde den tidigare goda stämningen och kreativa processen. Det visade sig senare att orsaken bakom det, och det han anklagade mig för, var något som någon helt annan person hade gjort, men chefen var för stolt för att be om ursäkt så jag blev utfryst av honom i ett år.

Båda jobben segade jag mig kvar på tills jag hittade nya jobb, men det var riktigt jävligt ibland. Det var riktigt härligt att säga upp sig!
Man måste påminna sig om att sakerna de säger inte har något alls att göra med en själv, de speglar bara ett ångestfyllt inre (It is none of my business what other people think of me, typ). Ingen människa som mår bra behandlar andra illa. Det hjälpte att ta stöd i mina nära och låta dom påminna mig om att det var temporärt o.s.v.

Jag är i den sitsen just nu. Mår illa av att vara i min situation. Jag jobbar på en förskola och har en oerhört dålig chef. Hon engagerar inte sig ett dugg i vårt arbete, favoritiserar vissa av kollegorna. När jag tagit upp att jag vill att hon ska vara mer närvarande som chef skyller hon på tidsbrist. Och mycket mycket mer. Jag vill säga upp mig men funderar hur. Ska jag först söka jobb och gå på intervju SEN säga till chefen? Det går inte att nå fram till min chef alls. Ingen idé att försöka prata med henne. Eller med chefen över henne. Båda är lika knäppa. Bara att sluta och söka nytt och hoppas på bättre trivsel där.

Jag har jobbat några år inom hemtjänsten. Nu är jag tjänstledig och pluggar och jobbar bara extra. Vår nya enhetschef sedan ett år tillbaka är så jävla dum och korkad...hur kan hon ha fått jobbet?! Hon kan ingenting,frågar man nåt om anställning eller liknande så kan hon inte svaret,ska inte hon kunna sånt?! Hon är fumlig, tar inte tag i saker, är mesig...blääääääääääääääää,ingen gillar henne!

Som tur är så är vår samordnare helt makalöst fantastisk på alla sätt och vis...hon gör för övrigt mycket av enhetschefens jobb.....för hon KAN JU INGENTING!!!!!

Har inte haft nån dispyt med henne eller så,men gudis jag vill bara sparka iväg henne!

En vän till mig hade en rent hopplös chef inom kommunen som skulle mikrobevaka allt, inte stod för sina beslut när hon själv beordrat personalen att göra fel mm. Min vän bara la nycklarna på skrivbordet och gick en dag, ingen uppsägning eller nåt ens.

Haha, kunde kärringen ha!

Ska tillägga att kompisen är jurist och de brukar knappast bete sig så dramatiskt men hon visste att hon skulle få annat jobb ändå.

Jag hade en chef som hade något emot mig pga saker som inträffat utanför arbetstid. Vi hade alltså gemensamma bekanta, och en person som jag var ovän med visade sig vara chefens bästa vän. Denna chefen började behandla mig orättvist gång på gång men låtsades som att det inte alls var något personligt utan bara "misstag" från hans sida. Igen och igen. Jag är inte en sådan person som kommer att krypa för någon som behandlar mig illa, så en dag fick jag nog. Jag gick hem och gick aldrig tillbaka. Struntade i uppsägningstiden, hade inte ens ett nytt jobb än men hade sparat pengar så jag klarade mig bra ändå. Fick ett nytt jobb ganska snabbt igen.

Jag blev uppsagd när jag var gravid, fick tillbaka jobbet dock med provanställning. En annan yngre som jobbat kortare fick fast innan mig. (chefen var rädd att jag skulle bli gravid)
Han snackar skit om en inför resten av personalen, är lynnig, okonsekvent och elak.
Listan kan göras lång. Dock trivs jag så bra med mina arbetskamrater så det väger över för det mesta.

Japp det kan man lugnt säga, alla som ville något stöttes ut från gruppen inkl jag (chefen hade 3 enheter och samma mönster kan man se i de andra) bara "Ja sägarna" kvar och de minst kompetenta.

Exempel på vad denna chef hittade på

*Ena dagen är man superduktig, andra dagen världens mest olämpliga medarbetare

*Alla argument kommer ifrån "jag har hört" även grova anklagelser

*Kallar ihop till möten där man diskuterar den som skall mobbas ut

*Omplacerar folk bara för att chefen vill helt baserat på lögner, när sedan personen kräver att få veta varför och vad denna gjort så får han/hon inget svar

*Hittar på egna små saker som hon tycker personal gjort olämpligt och hackar på det i flera år i allt värre versioner men när hennes favoriter gör samma sak sopas det bara under mattan

*Erbjuder vissa personer ett "informellt ledarskap" där det ingår att snoka på de andra och rapportera till henne, när dessa tackar nej så är de också ute i kylan.

*Kan leende vrida och vända på saker, göra stora saker som förslag på omplaceringar och grova kränkningar till "haha,men då skiter vi i det då" lätt som ingenting trots att personen mått skitdåligt.

*Pratar skit om personer som slutat, använder ofta de som avsändade till skitpratet, trots att man konfonterar med att det inte är sant, men de hon redan fått bort göra till mobbare av chefen bakom deras ryggar.

*Manipulativ som få

*Tom facket säger att hon ljuger men de kommer inte åt henne.

*Uppmuntrar gruppen att mobba ut andra

*Kan sänka lönen för de mobbade, tex i ett fall hos en som var mobbad så hon bara grät, hon gjoprde verkligen allt som chefen sa till henne och förstod inte vad hon gjort för gel men trots det försökte hon verkligen göra som chefen sa till punkt och pricka, trots detta satte chefen löneförhöjningen till ett minumum, för trots hennes slit och kämpande så tyckte mobbarna fortfarande inte om henne, och det var hennes eget fel att mobbningen inte upphörde.                                

*Kan ringa personal och fråga om de har någon diagnos, eftersom deras barn eller släkt kanske har ADHD trots att personerna själva inte har det så trycker chefen på att hon minsann kan se symptom på det ena och det andra, när personen kräver att få veta vad så säger chefen att "du borde jobba med ditt kroppspråk" som ex. Ingenting konkret

*Har omplacerat personer och sagt till personen att "denna är på ett omplaceringsmöte" mao h*n har inget val, efter ett år som föräldraledig för personen som var mobbad veta att det var inte alls en omplacering utan en frivillig placering och att chefen aldrig ville flytta personen utan skyller allt på facket som också var med på mötet, men facket vågar inte säga till chefen  trots att facket också trodde att det var ett riktigt omplaceringsmöte.

Såna här saker pågår i flera av hennes verksamheter och detta var bara ett litet axplock om vad både jag & andra fått stå ut med. Tyvärr är hon både manipulerande, slug och charmig såpass att det nog inte går att få bort henne.                  

Ja, jag har haft en chef som var dålig för mig.

Han var lynnig, delade ut order och kontra-order, jag kände att jag inte hade en chans i "konkurensen" med sonen till hans vän (som också var anställd på samma grupp) och det var prat bakom varandras ryggar. Han var en bra projektledare men usel på att hantera personalansvar. Helt enkelt befordrad på felaktiga grunder en gång i tiden.

Jag bytte enhet inom koncernen till en jag visste fungerade bra och jag äör kvar där än idag - 10 år senare.