Ammar min tvååring - "Din bröstmjölk är som vatten"

Min dotter är 2 år och 2 mån, och jag ammar henne. Vi slutade dagamma för några månader sedan och det gick liksom av sig själv, nu ammar vi mest på natten (förutom på kvällen när hon ska sova, på helger när hon ska sova middag, och när hon är sjuk, då kan vi ligga och amma i princip hela dagarna).

Problemet som jag känner, är att jag inte har någon i familjen som är förstående för detta. En har blivit riktigt förbannad för att jag ammade henne på bussen en gång när hon hade feber och inte kunde sova i vagnen. De flesta säger ingenting utan försöker vara accepterande, men min mamma tjatar jämt på mig att jag faktiskt borde sluta amma. Visst har jag haft perioder då jag har tyckt att det har varit jobbigt och då funderat på att sluta, men i allmänhet ser jag faktiskt inga nackdelar med att amma min dotter, "trots" att hon är 2 år och enligt många, för stor för att ammas.

"Din bröstmjölk är som vatten", fick jag höra senast diskussionen kom upp. Min mamma tror alltså att det inte finns någon näring över huvud taget i bröstmjölken, utan att det bara finns näring i den när barnet är litet. Jag blev helt ställd, för jag tror ju inte att det är så, men jag har inga pålitliga källor att "försvara" mig med. Och nej, jag tycker inte att jag ska behöva försvara mig, men jag är så trött på att höra det jämt utan att ha något att säga om det mer än att "Jag kommer sluta när det känns rätt för båda". Typ.

Någon som förstår vad jag menar?
Vad har ni för "försvar" när ni får höra sånthär?
Var kan jag läsa mer om långtidsamning och vilka för- (och nack)delar det finns för barnet?

Jag önskar att jag slapp känna mig så ensam och dum om detta...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-24 11:51
Jag vill tacka alla som har deltagit i tråden med tips, råd och stöd! Nu är min dotter lite över 2,5 år, och vi slutade amma i somras pga att hon tappade aptiten och åt inte så bra på dagarna, och sen hände något som inte har hänt mig en enda gång på 2 år: jag kunde inte sova när jag ammade. Tillsammans började detta bli ett problem, så vi började med att trappa ner, och sedan förklarade jag för henne att jag inte kunde sova om hon ammade, men att jag kunde krama henne och sjunga för henne så att hon somnade om. Och självklart var hon ledsen, men jag fanns alltid där och tröstade henne, sa att jag förstod att hon var ledsen och att det var ok. Och med tanke på att jag alltid fanns där och gav henne den närheten hon behövde gick det jättebra. Efter ett tag kunde jag börja säga att bröstmjölken var slut, och det accepterade hon direkt. Hon visste ju att det fanns mjölk i kylskåpet och välling om hon ville ha det. I början fick hon bröstmjölk i flaska eftersom att jag behövde pumpa, och när det började ta slut fick hon välling (dock blev hon tvungen att borsta tänderna efteråt), och efter ett tag kunde hon somna utan någonting. Nu somnar hon i sin säng, och jag behöver bara sitta bredvid sängen och klappa henne och sjunga för henne ibland. Och nu somnar hon på 5 minuter. Nej, jag överdriver inte.

Jag känner lite att jag har motbevisat alla argument som jag har fått för att amning skulle vara dåligt, och hade vi inte fått de problemen vi fick hade jag antagligen fortfarande ammat henne idag. Jag tror fortfarande att det inte ger annat än fördelar, oavsett hur gammalt barnet är.

Heja alla som ammar sina barn! Stå på er när ni får dumma kommentarer som de jag, och många andra har fått.

Kram! /Tiara