Jag är gravid i vecka 32 och ensamstående mot min vilja då pappan gjorde slut för 3 månader sen. Under den här tiden har man haft många tankar mest kring vem som ska vara med på förlossningen och det kommer att ordna sig eftersom väninnorna ställer upp, men nu är min stora fråga hur kommer att gå hemma med lillan utan hjälp? Vad gör man när man inte kan få hjälp av pappan eller familjen? Är det någon här som har erfarenhet av det?
Är det ingen väninna eller din mamma eller syster, som kan va hos dig de första dagarna så att du och den lilla lär känna varandra utan att du ska behöva diska och tvätta och sånt.
Kan va skönt att få sova när den lilla sover i början så att man hämtar energi och slipper städa då.
Lycka till
Blev akutsnittad. Jag hade inte klarat mej ensam hemma efter det, även fast min bebis var en riktig mönsterbebis.. Men vet även dom som klarat det galant! :) individuellt såklart..
Hur det går beror på vilken sorts barn du får. Jag hade inte klarat mig ensam med vår dotter de första 3-4 månaderna, men hon hade kolik och har sedan dag ett varit en väldigt vaken och aktiv bebis. Först kring året lugnade det sig, mycket för att det gick att kommunicera mycket lättare då och nu vid 1½ är det rena drömmen att vara förälder jämfört med den första tiden.
Det kommer gå bra, bara man ger sig den på det. När jag fick barn så hade jag sambo visserligen och sambon var med under förlossningen men sen var jag själv med bebisen på BB och när jag kom hem tog jag hand om bebisen helt själv Matade , bytte blöjor somnade gick runt med en missnöjd skrikande bebis själv, var uppe på natten bytte blöja vaggade osv. Så var det i över ett halvår och sambon gjorde inget alls, Första blöjan tror jag han bytte när bebisen var 7 månader kanske men fortfarande är det jag som gör nästan allt, men lite bätter har det blivit men som sagt jag var helt själv att ta hand om bebisen även om jag hade sambo och jag kan tiilägga att jag hade ett äldre barn att ta hand om oxå. Tror att du kommer klara det fint Kram på dig
Man klarar det om man måste. Var ensam med första och andra barnet och det funkade. Första barnet var ett rätt lätt barn och andra barnet precis tvärtom. Andra barnet sov extremt lite första året(8h/dygn) samt hade kolik i nästan 3 månader. Det var väldigt tufft men det gick för jag hade inget annat val.
Att ta hand om bebisen klarar man utan tvekan, men det är bra att få hjälp i hushållet med mat, disk och tvätt. Har du ingen som kan hjälpa dig med det så tror jag att socialen och/eller vissa frivilligorganisationer kan skicka en tant som stökar lite i köket åt dig 
Jag var ensam när jag fick min dotter. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö. Barnet hade för kort tungband och kunde inte suga ordentligt, hon bara skrek och skrek. Jag fick mjölkstockning och skyhög feber. Ringde till BB och de sa bara att de tyvärr inte hade plats.
Jag minns inte riktigt allt nu, bara att jag brann upp av feber och att barnet skrek. Men min mor kom och la mig i ett svalt bad. Sedan tog hon in oss till sjukhuset och barnet fick tungan klippt.
Men min mor var tvungen att gå tillbaka till jobbet och jag var ensam med barnet och vi hade det fortfarande svårt. Min feber verkade inte riktigt vilja ge med sig. Jag var desperat efter hjälp och bönade och bad BVC om att hjälpa mig. Efter tre månader på väntelistan fick jag kontakt med en psykolog som hjälpte mig få familjestödjare. Efter det blev det bättre. Men jag hade hunnit drabbas av förlossningsdepression och det blev ett par tuffa år framöver.
Ångrar dock inget. Är otroligt glad att jag har min älskade dotter. Det enda jag är ledsen över är att jag inte behandlades bättre av BB, att de skickade hem mig pga platsbrist, att de inte kollade barnets tunga och såg till att amningen kom igång, att jag inte fick hjälp efter förlossningen snabbare, att min mamma inte tog ledigt från jobbet när hon såg hur pass dåligt jag mådde. Allt detta känner jag mig lite bitter över. Känns lite som om jag gick miste av första tiden med min dotter....tid som jag aldrig kommer få tillbaka.
Fixa matlådor och frys in! Om du får besök säg att de får ta med mat till dig så du får variation! Sov när bebis sover! De sover ju oftast mycket i början så då är det inte så jobbigt mer en omställning! Åk inte hem från bb förrän du känner att det är ok! Du kommer att fixa det galant!
Ja, det här är jättejobbigt mest för att inget av det som hände var mitt val. Mina föräldrar som bor utomlands skulle ju komma och stanna hos mig i minst tre månader men tyvärr har min pappa fått cellförändringar och opererades i veckan, så nu är inte läge alls att åka hit för dem. Mamman kan inte åka ensam heller för då bli pappa ensam. Har ingen syster tyvärr men bra vänner. Dock jobbar alla heltid med/utan barn. Jättesvårt situation!