Att leva med en fistel... Fler?
För snart fyra år sen födde jag min son, han kom snabbt och vägde 4825 gr.. Personalen skickade hem oss flera gånger med övertygelsen om att förstföderskor alltid tar minst 24 timmar från värkstart.. Han föddes efter 3 timmar, tre barnmorskor tryckte på magen och två tryckte upp benen mot hakan.. Jag sprack rejält, fick en total sfinkterruptur.. och förlorade 4.5 liter blod.. Akutopererades och var kvar på BB i ca 5 dagar.. Under dessa 5 dagar hade jag ont, rejält ont, men ingen berättade vad som skett med mig, jag trodde det var normalt att ha så ont efter man fött barn.. Kunde inte gå på toaletten och de gånger jag tvingade mig så upptäckte jag en konstig sörja i underlivet.. Tänkte att det var normalt.. Fick åka hem efter 5 dagar, låg till sängs hemme och kunde knappt gå.. Det var mitt i sommaren och jag frös som en galning, huttrade och låg i flera dagar så.. Tog tempen och den låg på 39-40 grader hela tiden.. Jag avvaktade.. Vågade inte ringa pga deras hemska bemötande på BB och förlossningen..
Efter 10 dagar steg febern, jag hade då upptäckt att jag inte kunde hålla mig när jag var bajsnödig. Det vara rann och jag fattade ingenting. En dag satt jag på toa och det rann, skulle tvätta mig och upptäckte avföring i slidan.. Precis då kom min mamma och hälsade på och jag berättade, hon tvingade mig ringa vilket jag gjorde. De som svarade tyckte att detta verkar förväntat, de bad mig komma in dagen efter på koll.. Läkaren försökte undersöka underlivet men det gjorde för ont så de bokade in en kontroll under narkos dagen efter.. Vi fick sova på sjukhuset.
Dagen efter sövdes jag och när jag vaknade fick jag beskedet att jag hade en öppning, en sk fistel mellan slidan och tarmen där avföring läckte.. Fick åka hem men löfte om en operation snarast.. Blev kallad på kontroll igen när stygnen fallit och såren i underlivet läkt.. De märkte att fisteln minskat en aning men fortfarande var kvar i allra högsta grad. Jag blev hemskickad med löfte om operation snarast... Efter ngon månad ringde kirurgen och sa att han sett att jag stod i kö för en GBP och tyckte att jag skulle vänta att operera fisteln/tarmarna tills jag gått ner i vikt, då man lättare läkte i tarmarna då... Sen dess har jag inte hört av dem..Det har gått 4 år i maj.. Jag förstår att de glömt mig men jag vågar inte ringa...Orkar inte opereras igen då alla mina operationer (första förlossningen och ett kejsarsnitt efter) har gått fel, jag är livrädd...
Så nu lever jag med fisteln, varje gång jag går på toa så kommer avföring ut genom slidan.. Jag måste ha tillgång till dusch vid toabesök och måste gå tillbaka till toaletten o tvätta två-tre gånger 10 min efter jag är klar... Det här är skitjobbigt och påfrestande..Speciellt på jobbet där ingen dusch finns....
Finns det fler som lever med fistlar i underlivet...?
