plats i syskonskara, hur mycket påverkar det?

Intressant fråga.

Mina egna högst ovetenskapliga iakttagelser: 

Syskon nr 1 brukar vara viljestark och lite av en rebell som säger vad den tycker och tänker.

Har ofta märkt att syskon nummer 2 i en lite större syskonskara är den mest mogna och ordentliga. Lotten att vara barnvakt åt yngre syskon och vara "duktig" föll på denne medan äldsta syskonet gjorde revolt och strulade runt genom hela sin barndom och sina yngre vuxenår. Syskon nummer 2 blir ofta lite 'hånad' för att vara så himla duktig jämnt.

syskon nr 3 - försynt och försiktig, lite som en light-version av nummer 2 ( ifall det är ett mellanbarn), är det minsta barnet som är nummer 3 så brukar det bara en rätt tillbakalutad person som lite halvt förväntar sig att bli servad i egenskap av att vara det lilla syskonet (fortsätter på samma sätt i vuxenlivet).

Yngsta syskonet verkar ofta vara aningen naiv och rätt lat av sig, behöver inte ta ansvar på samma sätt som äldre syskon. Sorglös person som gärna reser jorden runt medan äldre syskon är mer förnumstiga och ägnar sin tid åt utbildning och karriär. Yngsta och äldsta syskonet har mkt gemensamt medan  mellansyskonen är mest lika varandra.

vad gäller partners så har jag (av en slump?) alltid bara varit ihop med partners som varit äldsta syskonet i barnaskaran. De har alltihop varit lite rebelliska av sig, inte avslutat gymnasiet eftersom de festade sig igenom de åren, ganska dominanta och som "alltid har rätt även när de har fel". Och lite pressade över att de som är äldst och borde vara mest förståndig inte kan leva upp till de förväntningarna utan känner sig rätt misslyckade då de yngre syskonen (nummer 2 och 3) gått förbi dem för länge sedan både gällande utbildning och karriär.

Vad gäller partner så dras jag till äldsta syskonen av nån anledning medan jag på vänskapliga planet föredrar mellansyskon. Högst ovetenskaplig iagttagelse som sagt, men det verkar hänga ihop på nått sätt med placeringen i syskonskaran. 

Intressant!

Vi var fyra syskon och mina egna erfarenheter är:

Barn nr 1, tjej:: Revolt. Flyttade tidigt hemifrån, studerade sedan. Stark vilja. Vill ha rätt. Hett humör

Barn nr 2, tjej: Städa hemma när nr 1 gjorde revolt, tyckte inte om det bråk som nr 1 såg till att det blev. Var en duktig flicka. Studerade senare i livet, rest en del. Är en "konfliktlösare!".

Barn nr 3, kille: Lugn, gjorde det han skulle, tyst. Lite osynlig. Rest till avlägsna platser, studerar.

Barn nr 4, tjej: Väldigt lik nr 1, revolt och mycket bråk. Viljestark.

Jag var (är) nr 1 

Jag är nummer ett. Fick ta hand om mina 2 år yngre bröder en del och hjälpa dom. Flyttade hemifrån tidigt men gjorde inte revolt. Hjälpte mina mamma mycket hemma. Mina bröder bara flummade runt och lekte. Jag har alltid tagit ansvar, varit mogen och "duktig". Och så är det ännu idag fast vi är vuxna.
Mina bröder gjorde däremot revolt och strulade runt genom hela sin barndom och sina yngre vuxenår vilket har fortsatt fast dom blir 40 i år. Syskon nummer 2 blir ofta lite 'hånad' för att vara så himla duktig jämnt. Fast i mitt fall är jag ju nummer 1. Så i mitt fall stämmer det inte. Kanske är för att mina bröder är tvillingar men den ena är ju född 6 minuter före. :)

Just ja, alla mina partners har varit det yngsta syskonet i sin skara.

kul tråd, håller med inlägg 1, likadant i min familj! :P

Jag är själv storasyster till en lillebror. Vi är ganska lika, var ganska osynliga som barn, som övergick i att vi var ganska bråkiga innan puberteten till att bli välskötta/ansvarstagande tonåringar. 

Jag har en stark vilja, jämfört med min bror. Min bror är dock mer analytisk och har ett gigantiskt konsekvenstänk. Inga av oss gillar att bli hjälpta utan att ha gett en inbjudan och är ganska lata. Jag är mer akademiskt begåvad än min bror, men han är kvicktänkt och har bättre sätt att uttrycka sig i nästan alla sociala situationer. Saknar min bror sen jag flytta ur boet 

Min pojkvän är ensam-barn. Han är min första och enda kille jag haft och vi funkar mycket bra tillsammans. Fast det tror jag inte har att göra med våran roll i syskonskaran, utan att vi tycker samma saker är viktiga i ett förhållande så vi har lättare att förstå varandra (kommunikation, kompromisser, m.m.).
Han är lite försynt och tillbakadragen, han är definitionen av en snäll kille, fast utan det där "dörrmatt-beteendet" som många snälla killar har