Terapi för barn med Asperger?

Nej, vi har bara fått remiss till Asperger Center. Vi kan söka viss avlastning från LSS, typ barnvakt om man ska på utbildning men det är ju inte det jag är ute efter. Jag har mailat AS-center om det här men jag har pratat med många föräldrar under kurserna och ingen verkar ha blivit anvisade några speciella träningsmetoder eller hjälp utifrån. En del har såklart assistenter under skoltid men jag skulle gärna se någon riktad insats typ KBT för att känna sig säkrare socialt etc. Jag tycker bara att det måste gå att förbättra saker som turtagning, samtalsträning etc för de här barnen men det enda som anordnas är träffar med andra när dom är äldre men det förekommer ingen egentlig träning. Jag skulle gärna betala ur egen ficka om det bara fanns någon slags terapi som kan hjälpa barn med AS. Barnen är ju normalintelligenta och har inga iögonfallande problem men det är ju i tidig ålder man kan åstadkomma bästa resultat, innan dom sluter sig, känner sig utanför etc.

Jag har mailat AS-center om det här men tvivlar på att man får hjälp. Både AS och Atypisk autism försvinner ju snart som diagnoser och den diagnos barnet får  beror nog mycket på vem som gjorde utredningen.
Jag tycker det är jättekonstigt att man hela tiden pratar om tidigare insatsers betydelse men för dom med mildare symptom görs ingenting.
Jag är helt övertygad om att min dotter kan lära sig att agera som andra bara hon får rätt träning. Hon lär sig ju allt annat, läsa, räkna etc - varför då inte ett förbättrat socialt beteende?
Jag tjatar på skolan att stötta med sociala berättelser men dom tycker allt går så bra så, trots att hon egentligen bara leker med sig själv..
När jag läser på svenska sidor står det att terapi inte hjälper dom med as men på utländska sidor vimlar det av olika modeller och lösningar. Blir jättefrustrerad över det här, det är inte information jag behöver utan praktisk träning av mitt barn!
Ur samhällsekonomisk synpunkt borde det ju vara en jättevinst att träna de här barnen för att putta dom över gränsen från bidragsberoende till självständigt liv. I dagsläget är det väl ca 50% som lever ett vanligt liv men tänk om man kunde få den andra hälften att göra det med genom tidiga insatser. Tror det är fullt möjligt och jag tror också att det kommer bli så om 10 år då Sverige äntligen tagit in det andra länder redan gör idag. Men då är det ju försent för våra barn.

Men dom metoder som finns för dom med autistiskt syndrom används ju inte alls för som som har mildare symptom (typ Asperger). jag har varit i kontakt med kommunens biståndshandläggare, AS-center etc men dom verkar bara finnas till som stöd för föräldrarna. Om barnen får svårare problem så hänvisar dom till bup.
Jag skulle vilja ha en kontinuerlig terapi för barnen med AS diagnos som inte är beroende av om barnen har ett problembeteende.
Det är ju speciellt då dom komemr upp i tonåren som dom kan ha nytta av att ha bra insikt, ha strategier för att klara av den sociala biten och framförallt bättre självkänsla.
Jag tycker det är jättedåligt!

PS. jag har sökt vårdbidrag men det hjälper inte oss ett smack. Vi tjänar bra, dottern är inte alls jobbig hemma eller så men får vi det ska det gå direkt in på hennes konto.
Seriesamtal -visst kan det vara bra att ta till vid konflikter i skolan men min dotter har inga problem att förstå saker. Däremot måste hon få hjälp med att förstå hur man interagerar, turtagning, vissa intresse för andra etc etc - ändra sitt beteende helt enkelt.

Jamen det är ju återigen handledning av oss som föräldrar. Jag eftersöker en mer proffessionell terapi som vänder sig direkt mot barnet. Någon som barnet kan träffa med jämna mellanrum och som har kunskap om hr man kan förändra tänk etc, tex skulle dom ju kunna handleda en mindre grupp barn eller enskilt där man över på vissa saker.  Nu görs INGENTING!
Jag har inget jobb där det funkar att gå ner i tid men även om jag hade det skulle inte det spela någon roll. Dottern trivs på skola och fritids och behöver inte vara mer hemma, problemet är bara att hon inte vill leka med andra utan leker för sig själv, både pga ointresse men också för att inte riktigt vet hur hon ska bete sig . Det är egentligen det enda problemet med min unge, i övrigt är hon en självständig dam med koll på det mesta.
Jag är förälder, det funkar att inte att vara psykolog också.
Lotta har för övrigt AS och vet väl själv inte hur man ska agera egentligen utan det är något hon lärt sig som vuxen.