Terapi för barn med Asperger?

Helt upp till föräldrarna att ta hand om barnenns känslomässiga behov, social träning och annat som du beskriver, enligt min erfarenhet med en 10-åring som har Asperger (utredd för autism-spektrum från tidig åler och fick diagnos vid 7,5 år). Och föräldrar ska dessutom vara samordnare för alla insatser (mitt barn behöver dessutom en del annansjukvård pga en annan diagnos) och söka all "hjälp" som finns plus att se till att skolan ger rätt stög -klart att de inte kan göra det om inte jag både talar om exakt vad barnet behöver och dessutom kämpar för att han ska få det.
Jag vill inte heller ha avlösning ("barnvakt") utan hade hellre sätt att man kunde söka hjälp med städning eller liknande så att man koncentrera sej på att ge barnet det känslomässiga stöd det behöver (att vara psykolog alltså, vilket jag fått vara väldigt mkt). Vi har varit på BUP under perioder men de kan inte erbjuda så mycket mer än stöd vid kontakt med skola om det är problem där, eller enstaka samtal med barnet (för att han själv ville det, han tycker om att prata med vuxna om saker som gör honom orolig, om han får ett förtroende). Men eftersom vanlig KBT inte passar barn med Asperger -den går ju inte att behandla bort -så har han bara fått enstaka samtal.
Jag kan hålla med om att även våra barn borde kunna få träna sej inom sina "svaga" områden, precis som barn med rörelsehinder etc. kan ha viss hjälp av sjukgymnastik. För man kan faktiskt "träna" på det här, alla vuxna som fungerar bättre i vuxen ålder är ett exempel på detta. Många som får sin diagnos väldigt sent kommer aldrig ikapp med detta.
Kan tänka att vårdbidraget är mest till för att föräldrarna ska gå ner i tid för att orka samordna och ge sina barn det stöd de inte kan få någonstans, och det är väl bra, men arbetsmarknaden ser inte ut så!