Arg, ledsen, besviken?!

Jag kan tycka att det är en skillnad beroende på hur länge man har varit tillsammans. Hade det varit ett halvår ett år men nu är det 5 år!

att jag tog upp det var bara för att visa er att jag bryr mig om honom, det är ingenting jag skrev till henne. Men hon vet att han och jag har en god relation till varandra.

Kan även tillägga att han har rätt svårt att föra dialoger till henne, går alltid undan när hon ringer, han är fruktansvärt rädd för att bli osams med henne för han är rädd att hon ska ta hans son i från honom. Hon får väl typ alltid som hon vil lå när jag säger ifrån till min sambo blir han bara arg på mig, för att slippa ta en diskssion med henne.

Men jag kan tycka att man som bioförälder isånna fall borde ha bättre koll på sina barn. Jag kan het ärligt känna att hon borde bry sig mer om honom när han är där eftersom han bor där.
Förra sommaren skickade hon med honom trasiga och försmå kläder när vi skulle på semester.
Jag som bonusmamma tänker inte stå och titta på. Då sa jag ingenitng men det var tom så barnets farmor reagerade på vad som kom med i packningen.

Jag gör det man han "glömmer ju bort", antagligen för att han sväljer å går vidare å skiter i att ta upp det.
Hon får både underhåll och barnbidrag och ska stå för hans grejer, jag har stenkoll på vad som är vårat och hennes men om inte jag ser han när han kommer till oss vet jag inte vad han har på sig och de båda har minne som en guldfisk.

Får hon underhåll ska ju hon stå för saker till honom när han är här med alltså gällande kläder. Men nu är det så att vi köper egna kläder till honom iafl fr att slippa sånt här men vi får ju inte en krona för det. det är bara hon som ska ha.
Hon säger att de inte har några pengar, men de kan renovera hus, köpa bil, köpa grejer mm, sen har hon mage att höra av sig till min sambo och fråga om de kan dela på saker till sonen för att hon inte har några pengar.
Hon har ytterligare en unge med den nya killen, å han verkar få det mesta!

Det är ju inte hon som borstar han borstar ju själv. Å hos oss borstar han tänderna med tandkräm för att vi kollar honom. Det handlar ju om att sonen ljuger för mamman som jag säger, jag ville bara vara snäll!

jag kan skriva till henne nu att det inte var menat som kritik utan bara för att vara snäll, va tycker du?

Jag har sagt åt han men han blir bara arg på mig istället då, å inte försvara henne men låter det vara som det är, du kanske förstår vad jag menar, känns ibland som att det är viktigare att hon blir glad när han pratar med henne än att jag blir det som han lever med.
Igår sa jag faktiskt till honom, att den glada energi han lägger på henne kan han lägga på mig istället å då tycker han att jag är dum i huvudet..

Han betalar ju han med, vi betalar båda två men det jag menar är att jag egentligen inte ska behöva lägga ett korvöre på honom för jag har egentligen ingenting med honom  å göra. men jag gör det för att jag vill så egentligen hör de inte ens hit.