Genus!

Var träffar du alla de här mammorna?

Uppenbarligen är att vara "flicka" eller "tjej" den värsta förolämpningen ett litet barn kan tänka sig...?

Jo då, jag läser vad du skriver. Men vi pratade om 1-2-åringar! De flesta 1-2-åringar hänger med sina föräldrar och deltar i den dagliga vardagen. Man vaknar, gör sig i ordning, äter, diskar, tar en promenad i skogen, tvättar, äter mellis, går och handlar, lagar och äter lunch, går till lekplatsen, äter mellis, lagar och äter middag, läser en stund, gör sig i ordning för kvällen och så var den dagen slut.

Och åter igen: Vilken 3-4-åring får du att ta på sig något han/hon inte vill!? Jag vet inte hur gamla dina barn är, men de flesta 3-4-åringar har oerhört bestämda åsikter om vad de ska och inte ska ha på sig. Gillar de inte ett par skor så går de typ hellre barfota i snö. 3-4-åriga pojkar som har klänningar och tofsar har bestämt det alldeles själva. Våra har inget som helst intresse för klänningar, men lillebror ville absolut ha en tofs mitt på huvudet en dag på förskolan. Och ja, det fick han självklart ha. En liten tunn spretig sak som stod rakt upp. Han var mäkta nöjd . Storebror vill ha rosa byxor - som hör och häpna hans PAPPA införskaffat åt honom efter mycket bönande och beende.

Lår barn få vara barn. Varför ska vi tvinga in dem i tramsiga och ålderdomliga konventioner om vad som är manligt och kvinnligt? För inte alltför länge sedan var det tvärtom. Pojkbebisar kläddes i rosa och flickbebisar i ljusblått. Rosa och rött ansågs vara alltför starka och tongivande färger för flickor.

Jag är både pojk- och flickmamma och tycker att det här med genus är otroligt viktigt! 

Samhället stoppar in våra barn i mallar, så här ska en kille eller tjej vara och hela samhället är fullt av fördomar om hur det är att vara av ett visst kön.
När det gäller just det materiella så får mina barn välja fritt bland kläder och leksaker, men eftersom barnen påverkas så mycket av samhället runt omkring så behöver man som förälder öppna lite dörrar ibland och visa att det finns så mycket mer än bara det där "pojk- eller flickaktiga".
Men genus för mig handlar för det mesta om att stärka mina barn i sig själva, att de ska våga stå för vilka de är och vill vara.  

Det är inte OK. Men det är heller inget som förekommer. Tvång, alltså. Försök få ett par tofsar att sitta kvar, om barnetinte vill. Oavsett kön.Och tror du verkligen att föräldrarna band fast barnet och tvångsmålade det med nagellack?

Hur menar du då, att de knappt vet att de är pojkar - vet de inte att de har en snopp mellan benen?! Det är vad jag har fått för mig att det innebär att vara pojke... Man blir knappast tjej bara för att man har en klänning på sig, man blir antagligen inte bög heller.

Jag tror VERKLIGEN precis som Flickan och kråkan säger, att dessa pojkar själva har valt att se ut så. Heja deras föräldrar som ger dem den valfriheten!

Genus är inte en synonym för jämställdhet.
 
Och jag tror fortfarande inte sådana familjer eller scenarion som du beskriver existerar. I genusmedvetna familjer elelr familjer som önskar vara genusmedvetna brukar det  vara så att föräldrarna inte gör särskilt steroetypa saker utan att man delar på det mesta. Så, dina inlägg luktar fortfarandem ycket starkt av både fördomar, missförstånd och rent hittepå. 

Helt ärligt talat så bryr jag mig inte om du eller någon annan tycker att det är att "gå för långt" genom att köpa en docka åt sin ettårige son eller klä honom i rosa kläder. Jag kommer likförbannat att ge min son en docka och klä honom i rosa kläder. Han är inte född ännu och jag har redan införskaffat en hel hög med rosa kläder till honom (ve och fasa!!!) men jag kan trösta dig med att jag även införskaffat blå kläder (inte för att han är en pojke utan för att jag gillar färgen, hade jag inte gillat färgen så hade jag avstått från att köpa blå kläder, eller rosa för den delen).

Han har regnbågens alla färger på sina kläder och jag kommer att fortsätta att köpa det som faller mig i smaken och blanda alla färger ända tills han kan föra sin egen talan och säga vad han önskar för färger på kläderna. Så enkelt är det. Precis som alla föräldrar gör. Väljer kläder till barnet efter sin egen smak ända tills barnet själv kan tala om vad det vill ha. Kan säga att jag hade införskaffat exakt samma kläder även om min son varit en flicka, jag gör ingen skillnad. Klänning kommer jag inte att köpa av den anledningen att jag tycker att det är opraktiskt på småbarn, men hade inte köpt det om han varit en tös heller.

Barnmisshandel för att man ger sitt barn ett brett urval av färger och därmed fler möjligheter till att välja själv tids nog, nu överdriver du något rejält. Jag tycker inte om när föräldrar enbart klär sina söner i mörka så kallade pojkfärger heller men jag kallar dem inte barnmisshandlare för det. Känn lugnet och inse att det handlar om färger, (rosa har dessutom varit en mansfärg för länge sedan), och försök att inse att det du tycker inte avgör vad hela världen tycker. Hela världen behöver inte rätta sig efter dina åsikter. Inse att alla har egna åsikter och gör vad dem tror är bäst för sitt barn. Det kan inte vara nyttigt att gå omkring och vara arg på andra för att de har andra åsikter än vad du har. Förakt och hat är aldrig bra. Lär dig istället att alla tycker olika och inte nödvändigtvis samma åsikter som du har. 

Jag blundar inte som pedagog. Jag lovar att ett barn som på något sätt mår dåligt i sin könsidentitet uppmärksammas av pedagoger omkring det.
 
Jag tror snarare att du bör rannsaka dig själv och inse att ganska mycket av det du här förmedlar är baserat på hörsägen och missförstånd. Ta Minys inlägg t ex. Det är ju ganska lätt att slå hål på det resonemanget när a) tvååringar sällan har koll på kön öht, och defintivt inte på ett sådant sätt att det kan tolka vart de ska gå när de kommer till simhallen (tvååringar kör lämmeltågsvarianten)  b) man inte går till simhallen med tvååringar på förskolan c) går man till simhallen med äldre förskolebarn byter oftast alla om i samma omklädningsrum av praktiska skäl.

Du har ju missuppfattat ordet genus. Det kan jag defintivt säga. Och då brukar man inte vara särskilt insatt i ämnet. Och en misstolkning föder lätt flera.

Jag har läst alla inlägg. Och nej jag tycker inte att det är rätt att förbjuda sina söner till att göra pojkiga saker eller ha så kallade pojkfärger. Lika lite som jag tycker att det är rätt att förbjuda sina söner till att göra flickiga saker eller ha så kallade flickfärger. Jag tror dock inte oavsett vad du skriver här att det är så många som förbjuder sina söner till att ha pojkfärger, jag tror däremot att det är mer vanligt att det förbjuds mot andra hållet, alltså att pojken inte erbjuds så kallade flickfärger och/eller förbjuds till det. Jag har aldrig mött en enda människa som är för genus som förbjudit sin son till att ha typiska pojkfärger eller göra typiska pojkgrejer. Däremot har jag mött en hel drös med sådana som enbart erbjudit pojkfärger och pojkgrejer till sina söner och som tyckt att det är förfärligt med pojkar som bär rosa och sagt nej till detta. Jag tycker inte att det är okej att förbjuda åt något håll. Jag tycker att barn skall erbjudas alla sorters färger och saker. Men jag lägger mig inte i hur andra gör med sina barn. Man gör ju det som man tror är bäst, sin egen övertygelse. Jag har fler vänner som är emot genus än som är för genus. De närmaste av mina vänner har helt andra åsikter än jag har när det gäller genus. De klär sina barn efter kön/uppfostrar efter kön. Men de skulle aldrig få för sig att kritisera min uppfostran av mitt barn. Vi accepterar varandras olikheter.

Ja.

Men du använder det som en synonym till jämställdhet. Det är det inte. 

Fast om din presumtiva pojke verkligen verkligen vill ha en klänning när han går till förskolan eller när ni ska handla på ICA, och du nekar honom med skälet att han är pojke, då har du ju inte låtit honom vara den han vill vara - en pojke som gillar klänning. Inser du inte din dubbelmoral. Dina barn får vara de de vill vara så länge de följer rätt mall enligt dig. Det är ju lika illa som de föräldrar du påstår dig känna som tvingar sina söner till sminkbordet. 

Fast nu är det ju så att ord har vedertagna betydelser som man liksom inte bara kan ändra lite på känn, som man själv vill. Genus och jämställdhet är begrepp som har med varandra att göra. men det betyder inte att det är samam sak, bara för att du anser det.

Skilj på åsikter och fakta. Du får ha dina egna åsikter, självklart, men vad genus som begrepp betyder är fakta.
Precis som att en gran är en gran och inte en tall bara för att du anser det. 

När jag var liten hade vi ett dagbarn som brukade ha pippitofsar i håret lika storasyster och kom i klänning ibland. För att han ville det.

Problemet med din argumentation är att du säger först en sak, och sedan en annan. Du säger först att pojkar och flickor ska få samma möjligheter, sedan förklarar du att det faktiskt inte är så hemma hos dig. Det är dubbelmoral.  Du startar en tråd där du anklagar föräldrar för att använda genus som ursäkt när du varken har koll på vad det betyder, eller är ett dugg bättre med din egen dubbelmoral.  

Ja, varför skulle en pojke vilja ha klänning? Varför inte? Föds de med en anti-klännings-gen?

Jag tycker du är ett ganska klockrent exempel på dubbelmoral, när du generöst säger att barnen ska få vara de de vill vara, och sedan tillägger att de får vara de cde vill vara inom dina gränser. Det är jag nog inte ensam om att tycka, även om inte du själv tycker det, förstås.

Har man inte koll på genus så har man sällan koll på hur genusmedvetena föräldrar tänker, det är en ganska enkel ekvation. Det är liksom bäddat för missförstånd, som sedan blir överdriftter man när man inte delar åsikterna. Inte särskilt konstigt. När man sedan startar en tråd baserat på detta så får man mothugg - därför att vi som faktiskt är genusmedvetena föräldrar vet att världen inte ser ut sådär. Alla de där mammorna med "tjejutspökade" söner som du mött på caféer, bvc, etc, är förmodligen bara vanliga föräldrar med ett uns genustänk  som inte hindrar sina söner från att bära klänning eller tofsar i håret. Men med din inställning blir det ju misshandel direkt. Jag säger bara, gå och lägg dig och sov lungt med vissheten om att om detta förekommer är det inte i tillräckligt stor omfattning att oroa sig över.

Väl talat.

De pojkar som på allvar tvingas till att klä sig i klänning och "leka" flicka är typ sådana som Henry Lee Lucas och om du har den typen av mödrar i din bekantskapskrets är ditt minsta problem klänningarna kan jag säga.

Ledsen men jag tror inte riktigt på att du har en massa kvinnor kring dig som tvingar sina pojkar att gå klädda i klänning, jag tror snarare du missuppfattat situationen.

Även om det naturligtvis inte blir seriemördare av dom lär dom få problem, ingen frisk person tvingar sina barn till sådant 

Ja mobbning är fel men vem är det som gör fel? Pojken som väljer sina egna kläder eller de som mobbar honom för hans fria vilja?

Om det ska anpassas vilka kläder pojkar får ha för att slippa bli mobbade, ska vi anpassa något mer i deras utseende när vi ändå håller på? Glasögon är ju tex rätt löjligt. Finnar? Rött hår?