Hej!
Jag söker andra föräldrar som är helt solo med sina barn. Alltså inte "varannan vecka", "varannan helg" eller något annat umgängessystem.
Kanske den andre föräldern helt tagit avstånd, är okänd, död eller liksom i mitt fall; bor utomlands.
Tanken är att vi här kan ge varandra tips att orka. Dela med oss av roligheter. Och bara en plats där vi kan skriva av oss!
Välkomna!
Jag har en killkompis som umgås med sonen jättemycket och spenderar massor av tid med oss. Det underlättar min vardag enormt. Han är barnvakt om barnet är sjukt eller om jag måste jobba helg.
Så mitt tips: utnyttja folk omkring 
Menade inte att "efterlysa tips" utan mer hitta ett samlingsställe där vi kan följas åt
Jätteskönt att du har avlastning.
jag är en. har 2 barn på heltid, alltså 100%. ingen pappa med i bilden. kämpigt är det verkligen ibland, den store är 5 år och den lille är 11 månader. å så har man aldrig egentid, aldrig sovmorgon, man tar alla nätter, man får själv inte bli sjuk, må dåligt, ha ingen ork mm. inte lätt det, men det funkar ganska bra ändå. vi tar det som det kommer. jag lägger mig med barnen när jag nattar de (vi samsover), stannar sen och skriver som nu lite med mobilen och sover sen. finns inte en chans att stanna uppe längre, då skulle jag inte klara dagen efter. uteliv finns inte helt klart och att träffa nån kan man i princip glömma. bara gilla läget.
Hej! Jag är ensamförälder sedan snart fem månader då min sambo och barnens pappa dog. Jag har två tjejer 2 och 4 år. Det har förstås varit (och är) en galen omställning för oss men vi försöker få det att funka så bra som möjligt. Vi gillar läget helt enkelt!
Jag är ensamstående på heltid och har varit det ända sen graviditetens start.. och idag är min son 4 år :)
Ensam med min son 5år, varit sen han var 7 månader... Pappan bor utomlands o träffar pojken ytterst sällan, iår 1 gång. Så jag e helt solo. Skönt och underbart samtidigt som det är jobbigt stundtals, men skulle inte vilja ha det på ngt annat sätt :)
Kul med en sån här tråd, hoppas den håller i sig!! :)
Jag ligger i skilsmässa med barnens pappa. Han bor i England. Vi bor här i Sverige. Våra pojkar är 4 och 3 år gamla. Vi är mitt i att försöka vänja oss vid allt detta; Att pappa inte längre är med oss, att vi ska skiljas och av bara en sån sak mår man ju ganska dåligt. Jag har ibland svårt att hitta ork och motivation att klara av detta men man måste ju. Så enkelt är det.
Hej!
Det ni beskriver är väldigt intressant: Jag har lagt ut en tråd om ensamstående föräldrar som upplever det ekonomiskt svårt och att de tvingas prioritera, vilket är väldigt intressant för mig och min kurskamrat som nu undersöker detta för vår c-uppsats. Känner ni någon eller känner ni igen er och bor i Skåne eller max 15 mil från Kristianstad är vi väldigt tacksamma om ni vill hjälpa oss och delta i vår gruppdiskussion.
Hör av er!
[email protected]
Bor tyvärr i Sthlm, hade ställt upp annars.
Att lägga två barn samtidigt när de inte är lika trötta = en riktig cirkus!! En tjattrar och hoppar runt, den andra bölar av trötthet. Tips någon?