Gemensamma vänner?

Så är det nog för de flesta par, men jag har upplevt att det är vanligare att det är killens umgänge som man umgås med och att tjejen tappar kontakten med sina vänner.

En del har inte så mkt behov av att umgås med vänner på fritiden, särskilt när man umgås med jobbarkompisar på arbetstid och även tränar tillsammans och tar en och annan afterwork. Din  man kanske får det sociala umgänge han behöver på det viset och har inget behov av att träffa vänner i ännu strörre utsträckning.

Jag är själv inte så jättesocial, men jag umgås med vänner 4-5 kvällar i veckan (oftast en och samma vän, vi kommer så bra överrens och har så roligt tillsammans). Min sambo närmast skäller ut mig för att jag är så osocial och inte umgås med vänner i den utsträckning han tycker är lämpligt, får ofta höra att jag inte har några vänner och är ensam och miserabel...

Jag vet inte varför han kallar mig ensam och tragisk utan vänner då jag trots allt umgås med min väninna närapå varje dag. Nämnas bör att han är arbetslös, gör aldrig annat än sitter vid datorn på all sin lediga tid, han pratar knappt med mig nån gång eftersom han tycker datorn är roligare än allt annat här i livet och träffar vänner en gång i månaden i snitt - likafullt anser han sig ha massor med vänner eftersom han teoretiskt sett hade kunnat ringa till några killkompisar och hittat på nått med dem- bara det att han väljer att aldrig träffa dem. 

Det är väl olika, jag har bara bekanta och jobbarkompisar dvs har inga nära vänner som hör av sig spontant eller som jag hittar på något med, och så har det varit de senaste 10-15 åren faktiskt, och de sista 10-12 åren har jag kanske inte gjort några seriösa försök att hitta några vänner heller. Hör man t ex av sig till någon avlägsen bekant så hör de som regel inte av sig i retur, så har det alltid varit för mig. Brukar inte heller få några inbjudningar till något. Hade inte så många vänner tidigare heller, totalt haft kanske fem stycken när jag pluggade, men känner idag att det inte är någon idé att försöka leta upp dessa personer. Är ganska osocial dvs är van att vara ensam. Umgås mest med min man och hans vänner, och då får han ordna allting, eller så väljer jag att göra andra saker (helst ensamaktiviteter som att läsa eller titta på TV). Har aldrig känt att jag varit på samma våglängd som någon dvs det är rätt sällan jag träffat på någon som jag tycker jag kommer bra överens med, och om det händer är det oftast något skumt med den personen som gör att man kanske helst lägger ned av det skälet.