Skäligt umgänge för 2½ åring

Boendeföräldern har kontinuerligt erbjudit träffar dag tid tillsammans med för barnet trygga personer och i trygg miljö för att på så sätt kunna bygga upp det igen. Detta under en period av ca  veckor och att de träffas varje vecka och utöver det pratar i telefon och/eller skype. Umgängesföräldern har avböjt till det och vägrat ut sig så att säga.
Umgängesföräldern har nu stämt boendeföräldern på umgänget. 

Har du tänkt ta del i kostnaden för umgängesresorna under den upptrappningen. Det blir 30-60 mil i veckan...120-240 mil den månaden. Väldigt dyrt. När ska barnet få ha umgänge hos andra föräldern och hur ska det skolas in?

Jag kan tillägga att umgänget formulerades som det gjorde då pappan bodde 25 mil bort från barnet. Hade avståndet varit närmre hade jag (och tingsrätt) hellre sett att umgängestillfällena hade skett tätare för att bygga upp en trygg och stabil relation med kontinuitet mellan barn och far.

Hans bekymmer. Du behöver inte gå med på ändringar.

hur har det hela uppkommit? blir alltid intresserad när jag läser trådat som denna. Tog du ut hela ledigheten själv då?

Precis det jag menar, man kan inte vara så stelbent att man påstår att alla situationer alltid kan lösas på förhand i TR. Det kan ha uppstått akuta situationer exvis.

Det är så jag menar att vi kan omöjligt säga något så tvärsäkert efter det lilla du ger. Jag antar att du tar rätt  beslut efter hur din situation ser ut. Och det är ju klart, är det saker som potatissallad så ska man inte gå med på att ändra hit och dit.

Kan inte annat än att hålla med. Den det drabbar mest i slutändan är pappan  i det här fallet (om han nu bryr sig nämnvärt). Våra barn kommer givetvis inte må 100 %-igt bra hela tiden när sanningen kommer fram, för den kommer vi inte alltid kunna skydda barnen ifrån. Men så länge som vi är bra mödrar till våra barn så kommer vi att kunna kompensera mycket och ge våra barn en stadig grund att stå på, som gör att de inte blåser omkull när vinden viner...

Blir jätteledsen av att läsa vad du skriver TS, om att pappan nu har ny sambo med barn som pappan prioriterar. Har det liknande... Min son har gång på gång blivit avvisad av sin pappa och nu, vid 4 ½ års ålder, har de inte setts mer än 30-40 timmar på 3 år (senast de sågs eller hördes av var för 13 månader sen). Fick nu höra på omvägar att pappan skaffat nytt barn med sin sambo... Jag orkar inte ens bli arg längre, undrar bara hur fasiken man tänker när man väljer bort sitt ena barn och sedan skaffar ett nytt? Helt otroligt att man kan vara så korkad!

Turligt nog lever jag med sonen i ro med ny man sedan ett bra tag tillbaka,och denne man är sonens psykologiska pappa och den sonen ser som sin pappa. Sicken tur att långt ifrån alla män är svin, det finns riktiga guldkorn därute