Skäligt umgänge för 2½ åring

Sätt dig på tvären! Ett sådant umgänge utan successiv upptrappning är INTE till barnets bästa.

Jag har befunnit mig i liknande situation som dig med en 2 ½-åring som inte träffat sin pappa ett par timmar varannan månad under ett år, och då med mig närvarande. Han yrkade på varannan helg direkt och vartannat lov, nyår, jul (en vecka sammanhängande per jul och nyår) och jag gick givetvis inte med på detta.

Jag fick istället igenom följande umgängesförslag:

Varje helg umgänge hemma hos mig och barnet närmaste tiden :
Första lördagen : 4 timmar, jag närvarande alla dessa timmar (i bakgrunden för barnets trygghet=
Andra lördagen : 4 timmar med mig närvarande
Tredje lördagen : 4 timmar, jag närvarande tre timmar av dessa
Fjärde lördagen : 4 timmar, jag närvarande två av dessa
Femte lördagen: 4 timmar, jag närvarande två av dessa
Sjätte lördagen : 4 timmar, jag närvarande inte

Därefter skulle det börja med en övernattning två helger på raken, sedan varannan helg. Detta fodrade givetvis att varje umgängestillfälle följdes, vilket aldrig skedde. Mitt barn är nu 5 år och trots fem umgängesdomar från tingsrätten (alla i stil med det ovan, fast ju längre tiden gick desto fler umgängestillfällen behövdes innan övernattning) har han ingen kontakt med sin pappa då pappan gång på gång brutit domar och aldrig hört av sig.

Jag kan tillägga att det här umgängesförslaget behövde jag inte ens "slåss" för i tingsrätten utan domaren talade direkt till mig och sa "Ditt umgängesförslag är mer än vettigt i er situation, jag tycker att det är bra formulerat och inte för mycket begärt". Pappan satte sig på tvären till detta men domaren reflekterade inte över det utan förklarade helt sonika att umgängesschemat är för barnets bästa och därför blir det så.

Jag kan tillägga att umgänget formulerades som det gjorde då pappan bodde 25 mil bort från barnet. Hade avståndet varit närmre hade jag (och tingsrätt) hellre sett att umgängestillfällena hade skett tätare för att bygga upp en trygg och stabil relation med kontinuitet mellan barn och far.

Det behöver inte nödvändigtvis vara bäst. Jag gjorde detsamma under 2 års tid, det enda det resulterade i var att pappan betedde sig som att han kunde göra vad som helst och ändra tider såsom det behagade honom. DET är inte det bästa för barnet, barnet behöver kontinuitet och rutiner, inte pappa eller mamma som hattar runt och ser till sina egna behov.

Beror det på jobb så borde han ha tagit upp detta redan i tingsrätten, för givetvis tar TR hänsyn till sådant.

Kan inte annat än att hålla med. Den det drabbar mest i slutändan är pappan  i det här fallet (om han nu bryr sig nämnvärt). Våra barn kommer givetvis inte må 100 %-igt bra hela tiden när sanningen kommer fram, för den kommer vi inte alltid kunna skydda barnen ifrån. Men så länge som vi är bra mödrar till våra barn så kommer vi att kunna kompensera mycket och ge våra barn en stadig grund att stå på, som gör att de inte blåser omkull när vinden viner...

Blir jätteledsen av att läsa vad du skriver TS, om att pappan nu har ny sambo med barn som pappan prioriterar. Har det liknande... Min son har gång på gång blivit avvisad av sin pappa och nu, vid 4 ½ års ålder, har de inte setts mer än 30-40 timmar på 3 år (senast de sågs eller hördes av var för 13 månader sen). Fick nu höra på omvägar att pappan skaffat nytt barn med sin sambo... Jag orkar inte ens bli arg längre, undrar bara hur fasiken man tänker när man väljer bort sitt ena barn och sedan skaffar ett nytt? Helt otroligt att man kan vara så korkad!

Turligt nog lever jag med sonen i ro med ny man sedan ett bra tag tillbaka,och denne man är sonens psykologiska pappa och den sonen ser som sin pappa. Sicken tur att långt ifrån alla män är svin, det finns riktiga guldkorn därute