Ledsen liten flicka - Orolig förälder

Hej !
Vi har en fantastisk liten dotter på 1,5 år.

Hon är normal i humöret för det mesta.
-Glad, lekfull, påhittig, busig för det mesta, kinkig och sur när hon vill göra nåt hon ej får.

Men....

Det som vi blir bekymrade över och vi funderar om det är något känslomässigt fel är:

Vid vissa tillfällen blir hon jätteledsen och nästan otröstlig. Det tar lång tid innan det går över.
Vi kan få trösta och avleda i 30-40minuter innan det börjar lägga sig.

De tillfällen som utlöser detta är bl.a:
-När hon hör en speciell visa (Idas sommarvisa)
-Vissa tecknade scener.

Hon tittar aldrig på TV, men ibland kan vi titta på några bebisklipp eller
tecknade klipp på youtube. Hon gillar bl.a "Babblarna" och smurfsången hallonsaft.
Men nu sist såg vi ett bebisklipp om en myra och en elefant (3 minuters klipp). I slutet av klippet
klev elefanten upp på en typ moraklocka och eftersom elefanten var så tung knakade det i klockan ett bra tag för att den slutligen krasade och gick sönder. Man såg på hon redan då det knakade att hon började bli ledsen och förtvivlad. Och hon blir verkligen ledsen vill jag påstå. Hon pekade och grinade och sa "Kockan"....
Kockan....pekade och storgrinade otröstligt Kockan... Det tog ca 30 minuter innan vi hade lyckats avleda henne.

Detsamma om det någonstans spelas "Idas sommarvisa", som både spelas på dagis vid olika tillfällen, samt på radio, samt på sång o musikstunder....

Man blir ju jätteorolig...och rädd

Vad kan det bero på? Är det normalt?

MVH - Orolig förstagångsförälder...

Hej!
Det som du beskriver är en mycket vanlig situation. Man kan säga att vi som föräldrar ofta har svårt att förstå vad det är i sagor, sånger och berättelser som berör små barn. Men faktum är att just sådana här vardagliga saker som de kan förstå, att något går sönder och då blir någon ledsen eller arg, att en visa gör andra rörda smittar av sig. Att ett litet myrbarn blir övergivet av sin mamma kan vara en skräckhistoria för en så här liten flicka. De förstår lite och kan sätta in sig själva i situationen. Det här är det första steget i den empatiska utvecklingen.
Självklart betyder det att man inte ska låta barn se vad som helst, men man behöver heller inte hindra dem från att se saker de blir ledsna av. Det är inte skadligt på något sätt, men kan ju vara lite besvärligt. Ganska snart kommer hon själv att säga ifrån när hon vill titta och när hon inte vill. Det som är viktigt är förstås att man som förälder sitter bredvid och hjälper barnet att med ord förklara vad som händer. Då kan du också prata med henne om att hon själv blir ledsen när något går sönder.
Så sluta vara orolig, din dotter har just börjat utveckla sin empatiska förmåga, vilket innebär att kunna känna sig in i hur andra känner när de gör saker.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Ledsen liten flicka - Orolig förälder

INNEHÅLL