Bröllop - Så otroligt sårad

Oavsett om jag hade känt mig illa behandlad (och det hade jag, av vad jag kunnat utläsa om situationen här) hade jag inte tagit upp det på brudparets stora dag. Så där och då förstår jag att du inte sa nå't TS. Men det måste ju alltså ha gått mer än ett år sedan detta hände och du har fortfarande inte frågat din bror? Eller någon annan ur familjen hur de uppfattade situationen? Jag menar inte att man behöver bråka om saken, men nog bör man kunna komma med en uppriktig undran kring en konstig situation? Hellre än att gå och gräma sig och vara sårad över något som kanske har en naturlig förklaring (iaf för din bror och hans fru).

Du skrev tidigare i tråden att din bror uttryckte att han var glad att du kom på bröllopet osv. Sa hans fru samma sak? Eller är det så att det bottnar i något med hans fru?

Naturligtvis inte! Jag skrev väl heller inte att jag tyckte det var ok, jag försöker hitta förklaringar, inte ursäkter.

Håller med, låter som brodern man skäms över...

Ok, då är jag helt ute och cyklar när jag trodde att TS startade tråden för att hitta förklaringar... Det behöver inte vara en förklaring som TS är ok med men en förklaring till deras handlande.

Jag hade tagit upp frågan om hans bröllop (och kanske även dop som du skrev om) för att höra hur han ser på saken. Och så ingen tolkar in något nu, jag anser fortfarande inte att det han gjorde var ok, men hans förklaring kan ev. ge dig en ny vinkel.

Fast det är också lätt att sitta här för mig och säga att man ska söka samförstånd, jag agerar inte själv utifrån det varje gång...

Det där funderade jag också på. Inte för att ta ansvaret från brodern, men hade jag varit bröllopsgäst och sett att bröllopsparets familjemedlemmar står längst bak utan sittplats hade jag SJÄLVKLART erbjudit min plats!!!

Förstår att tankarna och känslorna hinner ikapp dig i det här läget. Jag skulle dock INTE svara med samma mynt. Skulle skämmas ihjäl framför de andra bröllopsgästerna att göra en så'n grej...