Vem gör vad hos er?

Kan ni inte prata om detta?
Hur planerade ni?

Vi har gemensam ekonomi och delar på allt i hemmet. Jag gör det han tycker är tråkigast (bla. tvätta) och han gör det jag tycker är tristast (typ ta reda på den torra tvätten, diska). Vi har ingen millimeter rättvisa, utan hjäps åt. Jag tar oftast alla mornar för jag är morgonpigg. Han är den som kommer hem tidigast på kvällarna så han gör middag och lägger minsta barnet.

Om du inte är nöjd med hur ni har det så måste du se till att ni pratar om fördelar om. Jag gissar på att han inte komemr att vara föräldraledig?

Vem sköter husets och trädgårdens underhåll? 
Varför ska du sköta hans barn när dom är hos sin mamma?
Har ni skrivit något om huset?
Är ni sambo eller gifta?
Du betalar väldigt mycket som du aldrig kommer få igen om ni går isär. Han får ju då huset.

Ni behöver nog sätta er ner och diskutera detta

Hos oss ser det ut så här:

2 vuxna
4 barn, ålder 1, 2, 6 och 15år
tre hundar
en katt

Han: betalar nästan alla räkningar.
Jobbar nio timmar om dagen. Norta mellan 06.00-17.30-18.00

Hon: Betalar barnomsorgen och den stora tjejens mobil.
Mammaledig. Pluggar dock på högskolenivå under tiden.
Lagar all mat
Städar 100%
Tvättar 100%
Handlar 100%
Trädgård  100%
Barnens aktiviteter i veckorna 100%
DIsk 100%
Djur 100%
Barn 95%
 
Men jag är den som har orken, sambon är helt slut när han kommer hem, han har ett tungt fyskiskt jobb. Han tar barnen när jag lagar maten. Är jag super trött så föreslår han att vi ska köpa pizza.
Nu när jag börjar jobba så kommer den stora tjejen få lite mer måsten. Jag kommer att lägga över lite mer av matlagningen på henne. Som det är nu så är det meningen att hon ska laga mat en gång i veckan och städa toan en gång. Detta görs inte alltid. Likaså så ska vi böjra veckohandla så att vi slipper handla under veckodagarna utan detta ska vi göra tillsammans på helgen. Maten kommer också göras mestadels på helgen så att stora tjejen kanske kan ta fram matlådor och värma. Man hjälps åt när man är familj så gott man kan. Man måste dock lära sig att inte ta varandra för givet. Alla måste dra sitt strå till stacken. Sambon gör sitt genom att  försörja oss just nu. Jag är just nu barnafödaren och hemmafixaren.                 

Jag tycker också att millimeterrättvisa är jättetråkigt och skulle aldrig orka leva så..
Jag vill inte vara ensam familjeadministratör längre.. då jag inte har någonting att säga till om hur det ska vara med dom stora barnen bara se till att det är möjligt det som deras föräldrar har bestämt.
Ni har rätt i att jag betalar mkt jag aldrig kommer få igen om vi går isär. Vi har planer på att flytta till något gemensamt men då har ju han vinsten på huset att gå in med och jag ingenting så då blir det ju samma situation nästan. Vi ska prata med en jurist för nu har ingenting skrivits om nånting förutom gemensam vårdnad av vår son.

I huset finns massor av oavslutade projekt.. han börjar men blir inte klar och så börjar han på nått nytt som inte blir klart.. vi har ingen trädgård att tala om, en rabatt som jag inte är speciellt engagerad i, den tyckte han jag skulle reda upp och ta hand om för det var "mitt ansvar". "titta ut, det där ute, tomten, är ditt ansvar att ta hand om"
Jag hinner inte! Det känns som om det bara blir rörigare och rörigare och mer saker och oreda och jag hinner inte med! Det är skitäckligt hemma, en yta åt gången är ren och städad typ..