4åring som gungar nästan hela natten.

Hej!
Min dotter på 4 år har sedan hon kunde vända sig själv från rygg till mage gungat mycket på nätterna i sömnen. Hon ligger alltså på mage ihopkrupen med huvudet/pannan på kudden och gungar sidleds och låter ofta samtidigt. Det kan vara maaaamma, paaaappa eller bara öööö-öööö. Det är ordentliga gympapass och hela sängen far fram och tillbaka. Jag har alltid tänkt att det är ett sätt för henne att söva sig själv på men nu börjar jag tro att det har med otrygghet eller rädsla att göra. Hon är väldigt trött på dagarna och sover lätt 12-13 timmar per natt. Vill ofta själv gå och lägga sig på kvällarna och orkar inte leka som andra barn. En stund, men sen vill hon sitta i soffan och snutta eller så bryter hon ihop och gråter "för att jag är så trött" som hon själv säger.

När hon gungar går vi in hos henne och lägger en hand på ryggen, då vänder hon sig om och blir stilla. Men det händer ofta att så fort man gått ur rummet så börjar hon om. De gånger hon inte gungar lika mycket är när hon sover mitt mellan oss. Men hon kommer nästan aldrig till oss på natten trots att vi ligger i rummet bredvid med dörrarna helt öppna och lampa tänd och bett henne komma.

Hon säger själv att hon gungar för att hon är rädd för skuggorna. Vi har flera lampor tända i hennes rum men det verkar inte hjälpa.

Nu frågar vi oss om vi ska börja lägga henne i vår säng på kvällarna och alltså låta henne sova där jämt? Det är inget vi vill eftersom hon lätt somnar i sin säng och aldrig säger att hon vill sova hos oss och vi dessutom vill ha sängen för oss själva och snart kommer det en bebis som lär ta lite plats. Men samtidigt vill vi inte att detta ska fortgå. Hon är frisk i övrigt, vi har gjort en massa tester på barn och ungdomshabiliteringen. Dock är hon väldigt rädd för ljud, att gå på gatan är rena skräckupplevelsen. Hon tror att alla bilar ska köra på henne och ljuden kommer och går. Om jag dammsuger stänger hon in sig på sitt rum och gömmer sig under täcket osv.

Vad ska vi göra? Hur ska vi förhålla oss till det här? Vi vill ju hjälpa henne att vara trygg och pigg.

Mvh Ida

Hej!
Er 4-årings gungande på nätterna låter som ett tidigt självtröstande beteende som blivit kvar som en vana genom åren och som nu sker helt omedvetet, uppenbarligen mest nattetid.
Hos riktigt små barn kan gungandet stå för en understimulering från omgivningen. Barnet måste då söka sin egen tröst. Så småningom kan det bli en vana, precis som nappen blir en ersättningströst, när barnet inte får bröstet längre.
Att göra sig av med tidigt grundlagda vanor kan vara en konst men det går och jag skulle rekommendera att ni hjälper er dotter till en lugnare sömn. Jag tror inte att ni ska ha henne i er säng eftersom hon är så van att sova själv och det snart kommer en ny baby som behöver den platsen. Däremot tycker jag att ni ska fortsätta med och systematiskt utöka det som ni märkt har effekt, nämligen att ni lägger en lugnande hand på henne när gungandet börjar. Eftersom det har en tendens att börja om när ni lämnar rummet så kan det vara bra att sitta kvar de första kvällarna och lägga dit handen så fort hon visar en tendens att gunga. Sedan kan ni gå ut, men ha uppsikt så att ni går in och lugnar och hjälper henne att bryta beteendet så fort det kommer igång. Väck henne inte eller prata med henne utan lugna henne bara med handkontakt. Var ihärdiga i början så kommer beteendet snart att ebba ut och ni kommer att få en piggare och gladare flicka.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

4åring som gungar nästan hela natten.

INNEHÅLL