Är det separationsångest? (1-åring)

Jag har en dotter som fyllde 1 år i april. Hon har alltid varit en framåt tjej som inte varit rädd för att ta kontakt med andra barn eller vuxna när vi varit iväg och träffat andra familjer.

När vi har åkt till biblioteket eller lekparken så har hon tidigare farit iväg och lekt utan att se sig om men senaste tiden har något ändrats.

Nu står hon gömmer sig bakom mitt ben, avvaktande och blyg. När andra barn kommer fram och vill hälsa så blir hon ledsen och de barn hon brukade tycka var spännande är nu otäcka. Ingen får titta på henne eller peta på henne utan att hon börjar gråta.

När hon tittar på Teletubbies så blir hon ledsen varje gång barnen i programmet säger hej då.

På nätterna har hon börjat vakna (från att ha sovit rätt bra) och är otröstlig. Hon gråter gråter och gråter och blir bara lugn när hon får vara i famnen. Hon har sovit i eget rum sen hon var 4 månader utan problem men i natt somnade hon bara om när hon fick ligga PÅ mig i sängen. Det dög inte ens att ligga bredvid mig.

Till saken hör att jag är hemma med henne. Hon går inte på dagis och hon är med mig dygnet runt i princip. Hon har nära kontakt med sin pappa men han jobbar på dagarna. Hon blir lite ledsen när han går och jätteglad när han kommer hem, men är inte påverkad dagtid.

Är detta en fas? Eller är det en del av hennes personlighet? Vad kan jag göra för att hjälpa henne?